carolineae

 

Efter Varkala tog vi taget mot Alappuzha och spenderade tva snabba natter dar. Dagen vi kom dit sa hittade vi ett guesthouse, och sedan promenerade vi bara runt och utforskade omradet och at ytterligare en festmaltid. Vi bokade dessutom flygbiljetter fran Mumbai till Delhi. For hur man an vander och vrider pa kartan sa ligger Delhi forskrackligt langt ifran oss for tillfallet. Sa vi bestamde oss for att jobba  oss uppat till Mumbai och sedan unna oss en flygbiljett den 14:e februari. Sumit blev jatteglad over att ha en dejt pa alla hjartans dag, for allra forsta gangen. Vad gor man inte for pojkarna? Och Raj kommer upp fran Jasailmer ocksa.

 

Pa kvallen i Alappuzha var man sjuk igen och gick till sangs runt sju pa kvallen. Havade rehydration-pulver och madde bra dagen efter. Da hyrde vi scooter fran guesthouset som vi bodde pa, vilket visade sig vara en elektrisk (?) en. Miljon for all del, men nar man tar sig fram i ynka 25km/h ar man mer en trafikfara an nagonting annat. Hur som helst akte vi och besokte en strand och sag allmant ut som darar pa varan sloa moppe.

 

Vi traffade nagra tjejer pa guesthouset som berattade om en tur de hade varit pa upp till bergen. Det lat bra, sa vi bestamde oss for att gora det dagen darpa. Ta oss fran Alappuzah till Kottayam och vidare upp till Munnar. Pa morgonen tog vi en 2h-battur genom “backwaters” vilket ar otroligt fantastiskt fint, till Kottayam, dar vi at frukost med en tysk man vi traffade pa baten. Vi delade touktouk/rickshaw med honom och bad chaufforen att ta oss till buss-stationen. Val dar visade det sig att bussen till Munnar precis hade lamnat stationen. Chaufforen skriker pa oss att hoppa in i touktouken igen och han borjar gena genom smagator och mosa genom trafiken for att sedan stanna och vanta pa bussen. Nar den kommer vinkar han in den och vi far komma pa!! Vardagshjalte. De ger liksom 100% i vissa situationer. Annars hade vi fatt vanta dar i tva timmar pa nasta buss. Vilken karl.

 

Vi tog en buss i 5.5h till Munnar. Det var helt fantastiskt vackert. Teplantager overallt, bara gront och natur och otroligt. Inte lika varmt som nedanfor bergen, valdigt nojda. Vi ar mer bergsflickor an strandflickor om man sager sa. Efter nagra om och men hittade vi ett hotell som hade rum lediga (efter telefonsamtal och hjalpt fran varan touktouk-chauffor, de ar sa vanliga egentligen). Sedan promenerade vi omkring i den lilla staden, kopte lite choklad och fann en restaurang. Dar fann vi aven den tyska karln, Burkhard, sa vi slog oss ned vid honom. At middag och karln pa 52 bast beratte ungefar hela sin livshistoria (formodligen for att jag och Shelley har en speciell formaga att stalla oandligt med fragor) och vi bestamde oss att gora en trekking tillsammans imorgon. Eftersom jag och Shelley insisterade pa att vi absolut maste se soluppgangen sa skulle vi ses tillsammans med var guide kl 5:30 pa morgonen darpa, men inte utan nagra halvhjartade protester fran Burkhard.

 

Borjade trekkingen kl 6 pa morgonen och at frukost efter att solen hade valsignat oss med sina forsta stralar. Det var jag, Shelley, Burkhard och touktouk-chaufforen/guiden Sylva. Upp pa en hojd pa 2500m, men vi borjade nagonstans pa 1500m vilket absolut racker gott och val for oss rookies. Det var tillrackligt hardcore hur som helst. 10:30 hade vi gatt upp och ner over tva toppar och slutligen natt den tredje toppen som var den hogsta. Dar hade vi frukost #2 och vilade. Fantastisk utsikt. Vi var tillbaka till borjan klockan tolv, och jag hade som vanligt trakasserat mina fotter till varsta grad. En dag ska jag ge mina fotter vad de fortjanar. Burkhard gav mig medel att spraya pa mina skavsar. Efter lunch etc sa akte vi vidare 50km till en annan utsiktsplats, som inte alls var imponerande pa grund av all dimma men vagen dit var vard resan. Och Burkhard ar kanske den roligaste vi har traffat pa lange. Att satta ord pa alla incidenter som har intraffat kan inte ens komma i narheten av att gora det rattvisa. Men jag ska ge nagra exempel;

 

Han talade tyska med oss ett otal med ganger, insag inte att han gjorde det och vantade pa svar medan vi bara skrattade at honom.

 

Pa vagen till utsiktsplatsen akte vi forbi ett trad med jattestora bikupor. Pa vagen tillbaka bad han Sylva stanna vid tradet med "the sleeping monkeys" for nu kanske de hade vaknat, och vi fattade ingenting. Det visade sig att han trodde det var sovande apor, trots att han hade vart precis nedanfor och tagit kort pa dem.

 

Efter middagen den sista kvallen knappte han ihop dragkedjan pa sin jacka med dragkedjan pa sin troja.

 

Sylva hade en guestbook, och Burkhard tyckte, eftersom vi kunde skriva tre sprak skulle alla skriva nagonting pa sitt eget sprak och sluta mitt i en mening och nasta person skulle forsoka fortsatta pa den meningen pa sitt eget sprak. Det gjorde vi. Och misslyckades.

 

Det har ar nagra av de fantastiska exempel. Vi hade sa manga skratt tillsammans. Han ar som oss. Speciell. Men likval en funktionerande manniska. Vi gillade honom.

 

Efter att ha lamnat bergen i Munnar igar morse sa befinner vi oss nu i Kochi/Cochin vad man nu vill. Efter en sju timmars lang och trottsam resa pa lokalbussarna nadde vi till slut ett mal. Vi visste inte specifikt var vi var men vi visste att det fick vara nog. Vi at lunch och listade ut var vi befann oss och var framtida destination. Efter nagra omvagar och felakningar tog touktouken oss till det guesthouse vi ville. Sedan stressade vi till tagstationen for att hinna dit innan de stangde for att forsoka fa tag i tagbiljetter till Gokarna. Kom imorgonbitti kl 8 och koa. Okok. Sa imorse koade vi i 1,5h och fick faktiskt vara biljetter. Det kan vara veckors vantetid pa tagbiljetter har borta. Gladje! Sa imorgon kvall far vi vidare till Gokarna. Vi har hort gott om den lilla staden. Tills vidare ska vi forsoka fa somn for det har det gatt daligt med pa sistone, ga pa bio kanske och underhalla oss i denna stora stad. Vi ar inte sa mycket for stora stader.