carolineae

Nu befinner vi oss alltsa i Varanasi. Indiens heligaste stad dar pilgrimer kommer for att tvatta bort sina synder i Ganges, och dit folk tar sina avlidna familjemedlemmer och branner dem och skickar ut askorna i floden. Och mycket dar till. Full rulle. Nu har vi alltsa sagt hejda till Rajasthan (staten som alltid kommer vara i vara hjartan) och hejda till var chauffor och hejda till pojkarna (Minsu, Ahmed och Simon). Nu ligger framtiden i vara hander. I Rajasthan fortsatte vi att utforska, och vart turistgang utokade sig med ett par fran Belgium. Rajasthan var helt fantastiskt, kanske inte sa mycket Jaipur (Rajasthans huvudstad) for den var alldeles for stor och intensiv med mycket traffik och manga manniskor. Men resten var det. Jaisalmer, Jodhpur, Udaipur och Pushkar. Shelley sag ingenting av Pushkar - vi var bara dar en dag och hon lag i sangen med matforgiftning. Var illa en dag men efter det repade hon sig ganska bra. Min mage ar inte pa topp heller men jag hoppas att det gar over snart. Har umgatts med en indisk snubbe (belgiernas chauffor), Sumit, han ar sot. Indisk som han ar tycker han att vi ska gifta oss forstas. Men det tror jag inte. Shelley har ocksa en pojkvan, Raj fran oknen i Jaisalmer. Hooked pa opium, ute i ingenstans med sina kamaler och stjarnorna. Han ar rolig. Sa far se om vi stannar for giftermal, blir rickshawchaufforer och umgas med vara kamaler. Inte oss emot. Och Minsu, Ahmed och Simon var vara absoluta favoritpojkar. De brukade komma till vart hotell (utan att vi visste att de skulle komma) nar vi bestamts for att ses. Riktiga gentlemen. Och aven fast vi hade ungefar 1,5 v tillsammans sa kandes vi som en riktig familj. Men nu har vi alla gatt delade vagar. Och pojkarna hade bara kant varandra i 2v men jag har svart att kunna se dem utan varandra. Sa i forrgar sa vi hejda till var chauffor, efter vi hade sett Taj Mahal (fenomenalt) och hoppade pa natt-taget till Varanasi. Det var inte sa farligt som jag hade vantat mig, och gick relativt smartfritt forutom incidenten da en karl forsokte sno Shelleys vaska mitt i natten. Men hon vaknade och sparkade till av reflex och han forsvann. Val i Varansi gjorde vi allt var bibel har sagt at oss att INTE gora. Tex tog vi den forsta rickshawchaufforen vi sag. Bad honom att ta oss till ett specifikt hostel och han gjorde sa. Det var inte forran ungefar en timme senare vi upptackte att det var ett helt annat hostel och det var bara en bokstavs skillnad i namnet. Och dessutom hade han lyckats snatta Rs1000 (140kr) av mig. Och vi tyckte han hade varit sa rar. De ar sa javla sneaky. Ge oss vad vi tal Indien. Idag har vi bara promenerat omkring, sett kroppar brinna (riktigt overkligt) och druckit te. Inte totalt vardag kanske? Imorgon aker vi med tag igen (24h!!) till Rishikish. Huva. I Rishikish planerar vi att finna ett hyggligt ashram och stanna en, tva veckor och syssla oss at yoga och meditation. Ska bli skont att stanna pa en plats for en stund. Efter det kan det handa att, om vi inte aker vidare upp till Dharamsala, att vi stannar till i Delhi och halsar pa Sumit i nagra dagar innan vi fortsatter var fard soderut till Mumbai(?), Goa och Kerala. Och efter det kanske en svang upp till Jasailmer for att halsa pa Shelleys pojkvan. Sumit har bjudit in oss pa hans kusins brors brollop i februari innan vi aker hem igen. Det skulle vara fantastiskt att se ett hindu-brollop. Sa fyllt av farger, musik, dans, mat och gladje. Sa forhoppningsvis kan vi ga pa det ocksa. Hur som helst, trots att Indien forsoker hassla med en sa mycket som det bara gar ar det nagot som drar en in i alla fall. Det ar bara sa fyllt av allting. Verkligen allting ar mojligt i Indien. Oavsett hur svart det kan vara att forestalla sig det. ALLT. Haha. Det ar magiskt. Kommer bli jattemarkligt att atervanda till Sverige och all dess ordning och reda. Allt har sin plats liksom.