14/11 - 17/11 Surfers Paradise.
Som man kan tro pa namnet ar det har ett paradis for surfare, men det ar snarare raka motsatsen berattade Charlottes surflarare for henne. Lite falsk marknadsforing kan man tycka.
Efter cirka fyra timmar spenderade pa bussen samt en timme pa bussterminalen i Brisbane sa anlande vi till Surfers Paradise. Val dar fick vi ett valkomnande vi ar mindre vana med. De kom och hamtade upp oss i en limo (val anvand men anda), men det jag blev imponerad av var att snubben som var i bilen faktiskt BAR min backpack at mig till receptionen. Vilken raring. Charlotte var helt i extas med limosar och lyx.
Nar vi kom dit promenerade vi omkring i city och var helt overrumplade av alla affarer, som man inte har sett till efter att ha spenderat nagra veckor i nastan ingenstans. Du vet, vanliga stora kladbutiker. Sa dar sprang vi omkring. Charlotte hittade Govindas och jag var lyrisk. En restaurang med vegansk mat. Dar at jag tre ganger under dagarna spenderade har. Det kanns som man maste leva som om det inte finns nagon morgondag nar man hittar sadana stallen, for man vet aldrig nar man rakar pa dem igen. En rast fran nudlar och bonor.
Den andra dagen, eftersom vi kom nastan i stangningstid dagen innan, fortsatte vi att titta i affarer. Charlotte handlade solglasogon och jag slog till pa en till klanning. Nar man en gang har anvant en klanning och inser friheten med det ar det svart att ga tillbaka. Varning. Pa eftermiddagen stekte vi lite pa stranden innan vi gick hem och duschade och gick tillbaka till city. Dar hade vi vara matmaraton - i och med att vi aldrig ater pa samma stallen sa far vi ata i omgangar. Sa forst at jag pa Govindas och sen gick vi till en pastarestaurang dar Charlotte intog sin maltid och unnade sig ett glas vin pa det.
Den tredje dagen korde vi pa lite delade aktiviteter. Charlotte sysselsatte sig med att lasa, farga haret och allmant chilla medan jag gick och inhandlade ett par flipflop (har antligen forstatt att par for $2 aka 14kr inte har livslang kvalitet) och darefter gick jag och stekte pa stranden i flera och massor av timmar. Fantastiskt. Bara slappa. Pa eftermiddagen/kvallen mottes vi upp pa hostelet igen, dar vara inneboende amerikanare hade bytts ut mot irlandare. Jag stod och snackade med en av dem i koket och fick reda pa att han hade jobbat pa en farm i Cairns. Jag drog till med ett langskott och fragade om han hade traffat pa nagra italienare dar. Det hade han - vilka menade jag? Och jag berattade om Paolo och Niccolo som var vara grannar i Bondi och som vi hade spenderat sommaren med tillsammans med Felix. Fantastiskt galna och rara italienare. Och ja, visst visste han vilka de var. UNIVERSUM. Hur kan du vara sa oandligt stort och sa otroligt litet pa en och samma gang? Och det har var bara gradden pa moset; forsta dagen som vi var i Surfers Paradise och tittade runt i affarer sag vi Chris, en snubbe som vi alltid traffade pa och snackade med pa Beach Rd och Bondi Hotel. Vad i allsin dar gjorde han dar liksom? Universe gets to me every time.
Pa kvallen trotsade vi alla hetsiga festmanniskor och tittade pa film nar de val hade dragit sig utat. Filmvalet var inte det basta, men jag kompenserade det med att tvangslosa soduko under tiden. Beroendeframkallande.
Jag vet inte riktigt hur jag kanner infor Surfers Paradise. Alla har sagt till oss innan vi kom dit att det handlar bara om fest. Och sant var det. Mellan 20:00 - 22:00 pa hostelet var det alltid drinking games i loungen som gallde. Hogljudda sadana ocksa far jag tillagga. Och pa gatorna var det alltid folk som forsokte fa en att kopa intradesbiljetter etc etc. Och samma lika beteende pa hostelet. Valdigt avtandande. Och pa klubbarna var det langa listor pa vad man inte far ha pa sig om man av nagon anledning skulle fa for sig att man ville ga in. Annu mer avtandande. Vi provade inte ett enda stalle under varan vistelse. Lite for hardcore-festande for oss. Jag staller mig nog ganska neutral, for det var anda ett ganska mysigt stalle. Kandes lite som om man var utomlands. Och att jag skaffade mig en "flata" i haret, en san dar som jag fick nar jag var ungefar nio ar och var i Bulgarien med familjen, adderade sakerligen pa den kanslan.
Den tredje dagen korde vi pa lite delade aktiviteter. Charlotte sysselsatte sig med att lasa, farga haret och allmant chilla medan jag gick och inhandlade ett par flipflop (har antligen forstatt att par for $2 aka 14kr inte har livslang kvalitet) och darefter gick jag och stekte pa stranden i flera och massor av timmar. Fantastiskt. Bara slappa. Pa eftermiddagen/kvallen mottes vi upp pa hostelet igen, dar vara inneboende amerikanare hade bytts ut mot irlandare. Jag stod och snackade med en av dem i koket och fick reda pa att han hade jobbat pa en farm i Cairns. Jag drog till med ett langskott och fragade om han hade traffat pa nagra italienare dar. Det hade han - vilka menade jag? Och jag berattade om Paolo och Niccolo som var vara grannar i Bondi och som vi hade spenderat sommaren med tillsammans med Felix. Fantastiskt galna och rara italienare. Och ja, visst visste han vilka de var. UNIVERSUM. Hur kan du vara sa oandligt stort och sa otroligt litet pa en och samma gang? Och det har var bara gradden pa moset; forsta dagen som vi var i Surfers Paradise och tittade runt i affarer sag vi Chris, en snubbe som vi alltid traffade pa och snackade med pa Beach Rd och Bondi Hotel. Vad i allsin dar gjorde han dar liksom? Universe gets to me every time.
Pa kvallen trotsade vi alla hetsiga festmanniskor och tittade pa film nar de val hade dragit sig utat. Filmvalet var inte det basta, men jag kompenserade det med att tvangslosa soduko under tiden. Beroendeframkallande.
Jag vet inte riktigt hur jag kanner infor Surfers Paradise. Alla har sagt till oss innan vi kom dit att det handlar bara om fest. Och sant var det. Mellan 20:00 - 22:00 pa hostelet var det alltid drinking games i loungen som gallde. Hogljudda sadana ocksa far jag tillagga. Och pa gatorna var det alltid folk som forsokte fa en att kopa intradesbiljetter etc etc. Och samma lika beteende pa hostelet. Valdigt avtandande. Och pa klubbarna var det langa listor pa vad man inte far ha pa sig om man av nagon anledning skulle fa for sig att man ville ga in. Annu mer avtandande. Vi provade inte ett enda stalle under varan vistelse. Lite for hardcore-festande for oss. Jag staller mig nog ganska neutral, for det var anda ett ganska mysigt stalle. Kandes lite som om man var utomlands. Och att jag skaffade mig en "flata" i haret, en san dar som jag fick nar jag var ungefar nio ar och var i Bulgarien med familjen, adderade sakerligen pa den kanslan.
