carolineae

Efter att ha haft rejala genomgangar bade pa tisdageftermiddagen och onsdagmorgonen, packat och lagat diverse akommor pa vara bilar satte vi antligen kurs mot Fraser Island - vilken ar varldens storsta sand-o fick vi lara oss. Sammanlagt var vi runt 30 personer som for ivag plus en guide/driver. Vi delades upp i fyra olika team och vi hamnade i team D tillsammans med fem andra brudar och tva snubbar. Pojkarna kom fran staterna och flickorna var en blandning av tysk, irlandare, canadensare och finlandare. Vilket betydde att vi delade bil och mat och talt med varandra, medan guiden korde omkring oss.

Pa onsdagen nar vi tagit "farjan" over till Fraser Island, eller K'gari som aboriginerna kallade det - paradis, for vi raka vagen till Lake McKenzie och hoppade i direkt. Inget saltvatten utan bara fresh water som gor under for din hy och ditt har. Det var helt fantastiskt. Jag och Charlotte lekte alla lekar som man kan tanka sig att man gor nar man ar atta ar gammal. Sjon var en kalla till ungdom markte man. Eftersom det har var en o gjord av sand, sa kom 4wd:en val till pass. Valdigt ovanligt underlag att kora pa, och valdigt mycket roligare. Efter en fantastisk badstund i Lake McKenzie sa for vi vidare och tog en promenad i regnskogen, vilket aven det har var valdigt ovanligt med tanke pa att hela on var gjord av sand. En valdigt unik regnskog. Var guide Geoff, som underholl oss under bilresorna och berattade galna historier fran tidigare resor, delade aven med sig av sina kunskaper om Fraser Island. Vi slog upp talt bredvid stranden och borjade med middag. Skillnaden pa den har resan och de andra var att vi var tvungna att laga mat sjalva den har gangen. Vad i helvete. Men sjalvklart gick det bra och vad man an at sa smakade det gudomligt for man var hungrig som aldrig forr. Efter maten gick vi ner till havet och diskade koksredskapen med sand och saltvatten som sig bor. Tyvarr gick sex tallrikar forlorade till havs for grupp C den har kvallen. RIP. Vid halvatta hade solen gatt ner och man fick lagga sitt fortroende pa sin kara ficklampa (absolut det basta kopet jag har gjort i Australien, skitnojd). Och eftersom det inte fanns nagra toaletter att tala om och eftersom man absolut inte fick ga sjalv for da kunde dingosarna komma och ta en, fick man ga i par till stranden och utfora sina behov medan en stod pa vakt. Under dagen, medan vi hade vart borta, hade dingosarna nallat pa tre av talten, varav ett de hade anvant sina kaftar for att komma in i. Leo, som var den goaste och mest underhallande pojken i hela lagret, bodde dar i var lite skakis. Vi drack lite vin och snicksnackade tills klockan slog 22:30 och jag och Charlotte gick och sov gott i taltet varat, som vi delade med en till brud. Klockan 4 vaknade jag valdigt kissnodig och funderade ett par minuter pa om jag borde ga och ordna upp det, tills jag horde en grupp med dingosar yla som aldrig forr i den svarta natten, och lade de planerna pa hyllan direkt. For nagra ar sen var det ett par som akte dit med sin son och lamnade honom obevakad pa stranden och de bet och rev honom till dods. Aven om de ser ut som sota, undernarda sma hundar sa kan man inte bete sig hur man vill. Och vi fick absolut inte lamna nagot skrap eller matrester kvar pa de platser vi varit pa. Det skadade min hjarna och an sa gar jag runt och bar pa mitt skrap tills jag inser att vi ar i civilisationen igen och det finns papperskorgar och det ar okej att kasta det dar.

Vi vaknade pa tordsagsmorgonen runt 6 pa morgonen av att solen hade gatt upp, det hade borjat bli hett och folk holl pa att greja och dona. Upp och forbereda frukosten. Allt var ett javla projekt. Men man gjorde sig fortjant av maten. Vi akte runt och sag ett gammalt batvrak som hade legat dar nagra decennier och fick veta mer om aboriginerna och on. Hur de - inte jagade bort - utan forintade absolut alla aboriginer pa on. Och hur Australienarna under andra varldskriget antligen fattade att de faktiskt var under attack och borjade trana soldater pa on.  Vi for till ett annat vattenhal den har dagen, Champagne Pool, dar man kunde sitta och hacka i saltvatten utan att oroa for hajar eller strommar. Fraser Island ar det hajrikaste omradet i hela Australien. Sa vi fick absolut inte bada i havet. Vi at mat och var sedan pa vag till Indian head. Den har dagen fick jag min chans i rampljuset och hoppade in i en annan bil och satte mig bakom ratten. Borjade varsamt med lite korning pa stranden innan det snart blev dags for min stora utmaning. Vagen upp till Indian head bestod av mjuk sand och uppforsbacke. Sa det var bara att lagga i ettan och satta gasen i botten och forsoka halla ratten i nagorlunda styr. Sanden var kantad av stora lervaggar sa det gallde att halla sig i sparen. Geoff som var i den forsta bilen blev fast dar for forsta gangen under sin tid pa on och de andra fick stanna bakom honom. Nar vi kom farandes vinkade han oss vidare och jag klarade hela vagen fram till ett sakert stalle att stanna pa med hjalp av de upphetsade och uppmuntrande passagerare jag hade med mig. Vi promenerade upp till Indian head som var en stor stenklippa eller vad man ska kalla det. Dar hade vi god utsikt, bade over land och hav. Fran den stora klippan sag vi ett par hajar och ett flertal skoldpaddor. Good spotting. Pa vagen tillbakat till campet stannade vi till vid Creek Eli, vilket var en liten a antar jag, och fraschade upp oss. Eftersom det var ganska sa hett var det gott att doppa sig. Och eftersom vi aldrig under den har resan hade tillgang till duschar sa var det har var chans att frascha upp oss sa att saga. Vi lagade gudomlig wok och eftersom vi sjalva hade kontroll over all mat och koksredskap var det vid det har laget helt kaos. Sa alla gick och samlade diverse delar fran alla grupper. Vi drack vin och snicksnackade igen. Sov som en bebis. Den har natten horde jag inte dingosarna, tydligen hade vi haft en som strosade omkring i lagret pa morgonen.

Fredagen fick vi lite sovmorgon och kom inte upp forran halv atta. At toast och drack kaffe innan vi for ivag pa dagens aventyr - en langpromenad till en liten sjo mitt inne bland regnskog och sand. Trots att promenaden tog sin anstrangning var det klart vart doppet som kom. Magiskt. Och sjon var bebodd av sma fiskar som gillade att ata upp var doda hud pa ben och fotter, sa jag och Charlotte unnade oss en mindre effektiv spabehandling. Men gratis. Spenderade nagon timme dar innan vi at lunch, da vi upptackte att vi hade ransonerat maten lite val minimalt och slog till med fest. Ata ata ata. Efter det gjorde vi var vag tillbaka till Rainbow beach, da Geoff tvingade pa oss gator vilket resulterade i att man fick tanka som aldrig forr och frustrationen var pa topp. Men vi loste de flesta.


Det var en lyckad tripp. On var helt unik, korningen var fenomenal och folket var bra. Att vara utomhus 24/7 ar helt fantastiskt. Smuts ar bra. Dessutom sa sag vi faktiskt tva dingosar, aven om de verkade halla sig undan ganska bra.