carolineae

Lorain berättade för mig, att när hon var och besökte en vän till familjen så pratade de om en bekant till dem som också hade varit på Vipassana meditationsläger, och då hade de ursprungligen varit femtio stycken i gruppen, och den tionde dagen var det bara femton av dem som återstod. Känns inte så betryggande som man kan tro, att veta att det är precis så tufft som man har tänkt sig haha. Jag är glad att jag inte hoppade in med huvudet före i mars eller april när jag fick för mig att göra det. Nu har jag haft möjlighet att förbereda mig mentalt i några månader. Får se hur pass mycket det har hjälpt i slutändan va?

Var och lånade några böcker på biblioteket så nu har jag laddat upp med läsning till resan som kommer. Vill inte få abstinens. Charlotte planerar att åka till Nya Zeeland med Michael efter våran tripp och köra hela äventyrspaketet med bungy jump, skydive och rafting och är oändligt exalterad. Dessutom har hon bokat flyg till Hawaii efter det för att spendera en vecka på stranden innan hon återvänder till Sverige. Låter som en god plan även det. Vi måste passa på att ta några omvägar innan vi hamnar pladask i Sverige igen. Jag kom dessutom häromdagen på en restaurang som eventuellt kan erbjuda vegansk mat - Café Kajen? De måtte ju inte ha mjölk - och äggprodukter i allt de serverar. Dessutom har jag tänkt att googla upp veganska restauranger i Sverige och övertala mindre lyckligt utvalda människor - som till exempel morsan och Stefan - att göra ofrivilliga roadtrips genom Sverige och utforska dem med mig. Men vem kan säga nej till äventyr? Självklart är jag villig att se över även deras intressen på denna resa byggd på gemenskap. (Och ja, mitt intresse för mat har accelererat flerfaldiga gånger om efter jag lade av med alla slags animaliska produkter. Loving it.)
Nu sitter jag med färg i håret och ska inom den snara timman gå till jobbet för att köra mitt sista pass med Shelley, någonsin! Märkligt va? Tur att våra vägar inte skiljs ännu på några månader för då skulle det nog vara oändligt mycket värre att lämna Sydney bakom mig.

PS. Jag måste säga att jag lider lite av seperationsångest att lägga Facebook-eran bakom mig - men jag tror däremot att integriteten och friheten som följer därnäst efter jag har lyckats "bli ren" kommer vara värt kampen de kommande dagarna/veckorna. Ho ho ho! Om saker och ting tenderar att bli värre kan jag alltid återvända, eller hur.