12/10 - SLUTET PA BORJAN
Nu har jag kommit till slutet av den är sagan i Bondi. Man kan kalla det en saga helt enkelt för att det har varit magiskt. Den största magin i den här resan har nog skett i mitt sinne. Även fast världen ser ganska så exakt likadan ut som den gjorde när jag lämnade Arlanda för nästan ett år sen, så är den totalt förändrad i mina ögon. På det mest positiva sätt möjligt. Kan knappt bärga mig för allt som världen har att erbjuda.
Det är ett minne blott den tiden då vi var unga och oerfarna här i Sydney. När vi inte visste var Bondi låg, eller hur lokaltrafiken fungerade, när vi trodde det skulle bli näst intill en kamp om överlevnad med tanke på alla farliga djur vi hade hört att de hade här. Men kan man tänka sig, det är ett ganska så normalt fungerande samhälle de har här nere med. Nu är kackerlackor vardagsmat, flygandes som krypandes. Ett liv utan dem är för oss nu ett okänt sätt att leva. Att numera ha heaps, full on, how are ya, what d'you reckon, sweet as, mate och dude i sitt alldeles normala och naturliga vokabulär. Det är dags att säga hejdå till bekväma femtimmarspass på ett jobb som ligger på tre minuters gångavstånd med gratis all you can eat (vegan) när helst du vill. Och det är dags att säga hejdå till det oändliga (åtminstone tre) utbud av stränder som ligger inom en radie på femton minuter. Och till alla veganska restauranger, never-ending yoga, meditation och vadmannuärintresseradav-klasser. Och att faktiskt kunna välja bland ett otal sorters öl när du går till en bar och hejdå till våran vikarie-farsa Dimitri som så väldigt villigt har ställt upp med att skrika och klaga på oss när vi har städat dåligt eller låtit disken ligga framme. Och till möjligheten att träffa fantastiska människor i sitt egna hem som våran Matrix-herre Dimitri även har bestämt ska bo med oss. Oavsett om vi har brist på levnadsyta eller inte. Hejdå till att ha löning en gång i veckan ( = man behöver bara överleva en vecka istället för en månad om man råkar bränna alla pengarna på en gång), men jag kommer per automatik konvertera valuta tillbaka till den australienska dollarn ett tag framöver.
Hejdå till ett väldigt härligt och convenient life helt enkelt. Jag känner mig däremot inte så melankolisk med tanke på alla spännande saker jag har framför mig. Till att börja med, ett väldigt utmanande meditationsläger. Så med det här säger jag även hejdå till er och till denna blogg för en stund framöver. Förhoppningsvis så hörs vi inte överhuvudtaget på tio dagar.
Det är ett minne blott den tiden då vi var unga och oerfarna här i Sydney. När vi inte visste var Bondi låg, eller hur lokaltrafiken fungerade, när vi trodde det skulle bli näst intill en kamp om överlevnad med tanke på alla farliga djur vi hade hört att de hade här. Men kan man tänka sig, det är ett ganska så normalt fungerande samhälle de har här nere med. Nu är kackerlackor vardagsmat, flygandes som krypandes. Ett liv utan dem är för oss nu ett okänt sätt att leva. Att numera ha heaps, full on, how are ya, what d'you reckon, sweet as, mate och dude i sitt alldeles normala och naturliga vokabulär. Det är dags att säga hejdå till bekväma femtimmarspass på ett jobb som ligger på tre minuters gångavstånd med gratis all you can eat (vegan) när helst du vill. Och det är dags att säga hejdå till det oändliga (åtminstone tre) utbud av stränder som ligger inom en radie på femton minuter. Och till alla veganska restauranger, never-ending yoga, meditation och vadmannuärintresseradav-klasser. Och att faktiskt kunna välja bland ett otal sorters öl när du går till en bar och hejdå till våran vikarie-farsa Dimitri som så väldigt villigt har ställt upp med att skrika och klaga på oss när vi har städat dåligt eller låtit disken ligga framme. Och till möjligheten att träffa fantastiska människor i sitt egna hem som våran Matrix-herre Dimitri även har bestämt ska bo med oss. Oavsett om vi har brist på levnadsyta eller inte. Hejdå till att ha löning en gång i veckan ( = man behöver bara överleva en vecka istället för en månad om man råkar bränna alla pengarna på en gång), men jag kommer per automatik konvertera valuta tillbaka till den australienska dollarn ett tag framöver.
Hejdå till ett väldigt härligt och convenient life helt enkelt. Jag känner mig däremot inte så melankolisk med tanke på alla spännande saker jag har framför mig. Till att börja med, ett väldigt utmanande meditationsläger. Så med det här säger jag även hejdå till er och till denna blogg för en stund framöver. Förhoppningsvis så hörs vi inte överhuvudtaget på tio dagar.
