carolineae

Jag hade tva riktigt bra dagar efter meditationslagret. Valdigt intensiva, och jag var nog inte mindre intensiv. Var pa valdigt bra humor och det spelade ingen roll om jag var trott eller inte. Ville hanga med manniskor som aldrig forr och ville for all del aldrig sluta prata. Fixade allt som behovdes gora infor resan och traffade manniskor. Och allt verkade bara rulla pa och passa in sa bra. Go with the flow du vet. Allt var fantastiskt.

Tisdagsmorgonen grydde och Andrej kom och plockade upp oss pa Bondi Road dar jag hade sovit olagligt i tva natter nu. Trots att Dimitri kom pa mandagskvallen och hamtade hyror sa han inget om min narvaro. Vi jamforde solbrannor med varandra och jag ar foga overtygad om att hans ar naturlig. Vart plan landade i Alice Springs runt tolv pa dagen och vi fick skjuts till varat hostel. Checkade in och tog en promenad in till "city". Svinhett och valdigt tyst  var det. Gick och at pa en pizzeria och strosade runt i affarer en svang innan vi slog oss ner i skuggan och tog ett glas vin pa en bar. Pa kvallen hangde vi bara pa hostelet och packade och forberedde oss for trippen morgonen darpa.
Varan guide kom och hamtade upp pa hostelet 05:50 och vi paborjade varan 500km resa in i oknen, men forst sa hamtade vi upp vara medresenarer runtom i Alice Springs. Vi var sammanlagt 21 personer som reste. Mina och Charlottes boner om att vi skulle fa AC och bekvama saten hade inte blivit horda. Men vad gjorde det. Jag laste mycket under resorna, Lorain overtygade mig om att the Da Vinci code faktiskt var en bra bok och att jag borde lasa den. Eftersom jag inte var imponerad av filmen kande jag mig skeptisk till boken, men har knappt kunnat slita mig!!

Forsta dagen for vi till Uluru (eller Ayers Rock), den roda stora stenen som i princip representerar Australien vid det har laget. Valdigt helig mark for aboriginerna, dar de har levt over 30.000 ar innan de vita kom och totalt kasserade deras kultur och mark. Pa senare ar har det dock blivit erkant och marken ar nu skyddad och vi far komma dit och lara oss lite mer om deras tro och lara och ursprung. Valdigt intressant. Deras syn pa hur varlden kom till och ser ut och hur det blev som det blev ar ungefar lika flummig som varan asatro. De har bara 10.000 ord i sitt vokabular och de har aldrig nagonsin fort anteckningar utan allt fors vidare oralt. De skickar ut sina soner pa 'walkabouts' nar de ar 14 ar gamla. Dvs forr i tiden betydde det att de skulle klara sig sjalva ute i oknen under en tidsperiod som kunde vara fran 6 mander upp till 2 ar. Vid det har laget skulle de ha lart sig tillrackligt mycket fran mannen vad galler jaga och overleva. Vi fick lara oss manga intressanta saker i kulturcentret dar, och aven av var guide Cooper. Efter kulturcentret sa gick vi ett varv runt den stora roda stenen. Det var ungefar atta km och tog ett par timmar. Intressant men det var inte sa handelserikt som man kan tro. Efter det sa akte vi till ett utkiksstalle och tittade pa solnedgangen over Uluru. Det regnade en liten stund innan men det slutade precis i tid for solnedgangen och vi fick aven en regnbage pa kopet. Fint!! Vi fick aven middag och Cooper var jatterar och forstod precis vad det innebar att vara vegan. Fragade om det var OK att anvanda sig av det och det och anvande sig inte av redskap som hade rort vid kott. Vilken karl!!!
Senare for vi till varan campingplats, och till varan forvaning skulle vi sova i "swags", ett fenomen vi inte hade hort talas om tidigare. I princip ar det en lite storre sovsack med stadigare underlag och storre flarp. Sa man hoppar i sin sovsack och sedan hoppar man i sin swag och drar den stora flarpen over huvudet och sover under bar himmel. Dessa swags kallas for Matildas, och tydligen anvande faraherdarna i Australien dem forr i tiden, nar de gick fran falt till falt och klippte far. Stannade mellan angar och sov i sin Matilda och drack mycket sprit. Nar de sedan berusade skulle ga vidare med sin Matilda sa vinglade och valsade de sig fram med sin swag i famnen. Och det ar sa laten 'Waltzing Matilda' uppstod.
Jag och Charlotet sov uppe pa ett picknickbord under tak for att undvika alla monster i Australiens vildmarker. Det var fortfarande lite nojigt med alla ljud som forsiggick och somnen var langt ifran optimal. Innan jag visste ordet av det stod Cooper bredvid och hetsade upp oss klockan fem pa morgonen. Tur att jag hade fatt ova pa det har under meditationslagret. 

                         

Andra dagen for vi direkt till utkiksplatsen vi var kvallen innan, men den har gangen sag vi soluppgangen istallet, samtidigt som vi intog varan frukost. Valdigt fint. Efter det for vi vidare till Kata Tjuta, en annan stenformation cirka 4-5 mil fran Uluru. Aven dessa stenar hade stor betydelse for aboriginerna. Den har vandringen var lite mer utmanande = roligare for oss. Trots att mina fotter forstas var doende och fulla av blasor sa lekte jag ignoreringsleken och kampade pa. Jag hade den fantastiska iden att jag skulle skeppa borta alla mina gamla skor (for allt var billigt skit och hade gjort sitt) och kopa ett par som haller sig ett tag. Sa dagen innan vi for pa resan kastade jag bort allt och kopte ett par Converse. Det har trots mina totala vetskap om att VARJE gang jag koper ett par skor ar det helt oundvikligt att jag far enorma skavsar. Sa med detta sagt och gjort kunde jag bara skratta at min egen dumhet och fortsatta med att tillampa vad jag larde mig i meditationslagret - sinnesbalans. Kann varken bra eller daligt om detta, det bara ar. Aven detta skulle forsvinna.
Kata Tjuta var helt fantastiskt. Jag holl pa do. Mangder av stora 'kullar' och fantastisk gronska. Jag hade sallan sett nagot sa vackert. Det var valdigt hett och lite mer provande vandring, men vad ar lite svett pa sadan omgivning?? Aahhh. Sa fint.
Efter det sa at vi salladwraps och akte och tog lite mer bilder. Vi gjorde en 300km korning till kvallens campingplats och vi anlande vid femtiden. Cooper hade lovat oss en pool nar vi kom dit sa vi kunde svalka oss, for hettan i bilen (och inte mindre utanfor i oknen) var valdigt pataglig den har dagen. Till var stora fortret var poolen paj. NEEEJ. Men det ar som det ar. Vi umgicks och pratade och engelsmannen och canadensaren spelade gitarr och sjong. Alltid trevligt. Sedan hjalpte vi till med maten och drack ett par ol. Dagsljuset forsvann och vi hade bara var lagereld kvar. Totalt morker. At och madde bra innan ovadret kom. Alla tog sitt pick och pack och holl till i "koket" vilket var en vask med tak over. Pa kvallen fick vi Cooper att pyssla om vara fotter och han tvattade rent vara blasor och satte plaster pa tarna. Det var helt underbart. Minns inte sist nagon satte ett plaster pa mig? Gick och la oss relativt tidigt, under ett tak lyckligtvis - men inte desto mindre utomhus, och den har gangen struntade jag helt och hallet i vad Australiens natur eventuellt skulle kunna ha att erbjuda och sov som en bebis.

  

Tredje dagen gick vi upp i ottan igen forstas. Under hets fran Cooper kom vi ivag fort och for raka vagen till Kings Canyon dar dagens bravader skulle aga rum. Det duggade och var lite halvdant vader, men vi undvek hettan da. Har fick man hela tiden halla koll pa var man satte fotterna. Bara sten och klippor och ojamna strackor. Charlotte halkade i en tratrappa och har nu varldens storsta blamarke pa rumpan. Som hon tvingades sitta pa under den fem timmar langa resan hem till Alice Springs haha. Stackarn. Kings Canyon var fett, man ar valdigt liten i jamforelse. Men jag haller fortfarande Kata Tjuta narmast hjartat. Efter tre timmar spenderade dar borjade vi varan fard mot Alice Springs. Blev en hel del sovande och lasande. Stannade for lunch och bensin och aven vid en kamelfarm. Nagra provade pa att rida kamel. De hade aven en tam dingo, lamor och en emu. Vid femtiden var alla avslappta pa respektive hostels och vi hoppade i duscharna och tog det lugnt ett tag for att sedan mota upp varan campingfamilj 19:30 for middag pa Rock baren i Alice Springs. Sa det blev en snar reunion. Mat och nagra drinkar, jag var snortrott sa jag var hemma strax innan 23 medan Charlotte stannade for nagon drink till. 

     

Summa kardemumma sa var det en riktigt bra resa. Det var framst en blandning mellan europeer, asiater och engelska/australienare. Jag och Charlotte hangde framst med de engelsktalande.

Det finns fler bilder pa min bilddagbok.