carolineae

(Jag vet inte om nagon annan an morsan kommer idas lasa det har, haha)

Onsdagen bestod av att organisera det sista, sa som att ga till banken och packa ihop alla mina tillbehor och skaka hand med Dimitri. Till det horde aven att ta reda pa var jag faktiskt skulle ta vagen dagen i ara. Hoppade pa taget och laddade de sista tva timmarna i den fungerande varlden med att lyssna pa The Cure och forbereda mig mentalt. Akte ut till Blackheath i Blue Mountains och promenerade goda 20 minuter till en avlagsen gard med en fantastisk utsikt over berg och dalar, trad, magiska solnedgangar och universums alla stjarnor. Borjade med att registrera min ankomst och lamna in alla vardesaker sa som planbok, ipod, mobil och kamera. Gjorde mig till hemma i en sovsal med sammanlagt tio sangar innan det var dags for introduktion. I princip gick de igenom alla restriktioner som vi var tvungna att leva efter dessa tio dagar. Och vi fick svara pa att folja reglerna som foljde. Pa det fick vi en fantastisk maltid och var allra forsta meditations-session i Meditations salen. Och darmed borjade tystnaden.

Varje otta klockan fyra gick en karl omkring pa omradet utanfor och slog pa en liten gonggong som till allas forargelse betydde att dagen borjade. 04:30 var det dags for morgonens meditation som lyckligtvis "bara" varade i tva timmar innan klockan slog 06:30 och vi fick ga och goda vara magar med en enkel frukost, toast eller havregrynsgrot (for oss veganer atminstone). Frukosten varade i 1,5h da vi fick gora vad vi ville, dvs vara valmojligheter var i princip sova, sitta pa graset, promenera fram och tillbaka pa en 100m stracka eller tvatta vara klader old school-style. 08:00 var det meditation fram till klockan 11:00 da det var lunchdags. Jag blev glatt forvanad over hur bra maten faktiskt var - det var bara en dag jag fick noja mig med enbart ris och gronsaker, annars hade de riktigt bra veganska maltider. Lunchrast i tva timmar. 13:00-17:00 var det meditation med atminstone en 5min rast. Vissa timmar fick vi sjalva valja om vi ville meditera i salen eller i vara egna rum. 17:00 var det te och tva frukter som gallde i en timme. 18:00-19:00 meditation och klockan 19:00 var det discourse, da vi (eller de som inte var i sprakrummet) tittade pa en video med Guenca som forklarade vad vi gjorde, hur, varfor och lite filosofiska aspekter till det hela. Han berattade aven vad for teknik vi skulle anvanda oss av nastkommande dag, eller vad vi skulle addera pa den teknik vi anvande oss av for tillfallet. Lararen i Blackheath hade overtalat mig till att jag skulle lyssna pa det pa svenska for hon tyckte att det sakert skulle vara enklare for mig. Sa jag var i sprakrummet med en tysk och ett antal asiater, och vi alla lyssnade till samma forelasning i vara respektive sprak i horlurarna. Efter det korde vi dagens sista meditation, ca 20:30-21:00. Sedan var det bara att hoppa i sang och lamporna skulle vara slackta 21:30.
Sa sadar sag dagsschemat ut.

Guenca ar (eller var) en karl fran Burma som larde ut Vipassana meditation i Indien och aven over hela varlden. Han spelade in forelasningar och instruktioner som alla Vipassana-lager anvander sig av sa att alla ska fa samma undervisning oavsett var de ar och vilka larare de har. Sa 3-4 ggr om dagen horde vi honom chanta och upprepa sig sjalv och instruktionerna om och om igen. Ganska rolig kille. En grymt stark dialekt dessutom.

Sammanlagt var vi ungefor 60 kvinnor pa lagret och kanske en 25 man. Kvinnor och man var separerade (lycktligtvis, jag vet hur lattdistraherad jag ar) forutom i meditationssalen da vi hade en halva var. Men dar markte man inte av varandra hur som helst.

Dag 1
Vilken barnlek. Motivationen och tilliten var fortfarande pa topp. Guenca hade gett oss instruktioner foregaende kvall att vi skulle observera varan andning. Enbart i nasomradet. Luften aker in luften aker ut. Luften aker in luften aker ut. Luften aker in luften aker ut. x 11 timmar. Jag korde pa. Inga fragetecken, bara forsoka halla tankarna pa jorden och koncentrera sig pa andningen.
Dagens random soundtrack - Robbie Williams med Come undone.

Dag 2
Fortfarande motiverad. Var forvanad over hur manga av tjejerna i mitt rum som, sa fort vi fick valja var vi skulle meditera, gick och sov under dessa timmar. Den har dagen hade Guenca sagt at oss att, fortfarande koncentrera oss pa andningen, men att observera var du kanner att luften ror sig. Insidan av vanstra nasborren? Utsidan av hogra nasborren? Eller kanske ovanfor overlappen under nasan? x11 timmar. Svart att inte borja dagdromma. Dagens mest ovarda tankegang: Vad borde baren Bondi Hotel servera sina pizza-slices pa nar de saljer dem nattetid? Ska det vara assietter? Papperstallrikar? Servetter? Folie? Och se det fran kund- anstalld- miljo- och agares perspektiv. Kom inte fram till nagot.

Dag 3
Idag ville Guenca att vi skulle kanna fornimmelser i nasomradet. Det kunde vara vad som helst. Att det kliade, ett tryck, vibrationer, smarta, kyla, varme etc etc. Det finns alltid nagot. x11 timmar. An sa lange gick det helt OK aven om jag inte riktigt visste var det har skulle kunna leda. Tyckte det var fruktansvart obekvamt att sitta skraddare pa en liten kudde elva timmar om dagen. Vad lite jag visste.

Dag 4
Forsta halvan av dagen skulle vi fortsatta leta fornimmelser, men den har gangen bara i omradet ovanfor overlappen och utsidan av oppningarna till nasborrarna. Sa ett ganska begransat omrade. Ovning och ovning och ovning. Som Guenca alltid sa, start again start again. Efter frukost och lunch madde jag illa. Upp och ner. Tanken slog mig den har dagen att jag borde aven ha googlat Vipassana meditation innan jag for hit sa jag visste vad det gick ut pa, haha. 
Pa eftermiddagen borjade han antligen med att undervisa Vipassana. Han guidade oss igenom den forsta sittningen och det var formodligen min basta, eller atminstone mest intensiva sittning. Vi skulle hadanefter kanna fornimmelser over hela kroppen. Borja pa toppen av huvudet, sen hela ovansidan av huvudet, pannan, tinningarna, ogonen, oronen, nasan, kinderna, lapparna, hakan, halsen, axlarna, armarna, brost, mage, rygg etc etc hela vagen ner till tarna. Och den har gangen nar han hjalpte oss igenom det hela, sa hade jag en sadan intensiv upplevelse i slutet - hela min kropp upphorde att existera och jag var bara en samling av sma sma kristaller som roterade och vride och vande sig, jag var totalt viktlos och man kunde se igenom mig eftersom jag var bara sma sma kristaller. Hela kroppen vibrerade av energi. Det var valdigt haftigt. Trodde att det var en standardupplevelse men det var det tydligen inte. Fick den aldrig igen heller.

Dag 5
Trottare den har dagen. Sov mig igenom morgonens meditation och vaknade av att varan student manager kommer och sager att det ar frukost. Gick och at. Madde illa. Nu hade Guenca infort determination-sittings, tre ganger om dagen en timma var. Dvs kl 8:00, 14:30 och 18:00 skulle vi helst sitta i en timme i strack utan att rora oss overhuvudtaget, ha ogonen stangda och absolut inte lamna salen. SMARTAN. Det var redan nastintill olidligt aven nar man kunde byta stallning nar man ville. Smartan i ryggen och smartan i benen var enorm. Javla Guenca. Klockan 8 sittningen passerade inte sa latt som man kunde ha hoppats. Illamaendet gick upp och ner i kroppen och jag producerade en fantastisk mangd saliv och forsokte halla mig objektiv till den har vatskan som egentligen ville se sin vag ut genom min mun. Pa nagot vis red jag ut stormen. Tvattade mina klader idag mest for att kanna mig lite produktiv och kompensera for att jag forsov mig.

Dag 6
Tuffaste dagen. Tanken slog mig att aka hem men det fortrangde jag fortare an fortast. Bra det. Gick och gjorde ett tappert forsok till att meditera 04:30 men efter en halvtimme gav jag upp och gick och spydde. Lag i sangen mesta delen av morgonen och hoppade over frukosten. Var orolig for determination-sittning klockan 8, det var inte alls vad min kropp tyckte jag skulle gora. Sa jag gick och pratade med varan student manager och sa att jag kanske inte skulle kunna klara av att inte lamna byggnaden under meditationen. Hon gjorde lite te at mig och sa att lararen ville prata med mig. Jag gick och pratade med Andrea och hon sa at mig att fokusera pa fornimmelserna pa handerna och fotterna eftersom de oftast var starka och latta att observera. Och hon sa att om jag absolut behovde lamna salen sa fick jag forstas gora det. Efter det forsvann illamaendet och aven smartan for den har sittningen. Gick jattebra. Vi praktiserade fortfarande Vipassana, tidigare letade vi fornimmelser bara at ett hall - fran huvudet till tarna. Men nu letade vi oss uppat fran tarna till huvudet igen ocksa. Upp och ner ner och upp upp och ner ner och upp.

Dag 7
Den har morgonen matade jag min mage full med fibrer (havregrynsgrot med musli) varpa jag gav den en halvtimmes lang mjuk massage som uppladdning for klockan 8 sittningen. Darmed bestamde vi oss for att vara sams resten av tiden. En alskad mage ar en glad mage. Under lunchrasten kom varan student manager med en kanna med te som skulle vara bra for magen. Hon var jatterar. Aven fast man maste utova sina egna strider sa kan man anda fa stod pa vagen. Trots att man var stum var man inte helt lamnad at sitt ode dar borta.
Det har var en stor dag i historien, dels for att magen blev glad, OCH min smarta forsvann. Helt och hallet! Dar nagon tidigare hade satt en kniv i mina skulderblad var nu bara en varm och valkomnande kansla. Folk runt omkring kunde hosta och nysa utan att det gick ilningar i hela kroppen. Sensationellt!!! Vi fortsatte att soka var kropp fran topp till ta, varenda litet utrymme! Men inforde aven svepningar, en snabb fard genom kroppen pa de delar dar man hade ett latt flode av fornimmelser. Och aven det traditionella sokandet upp och ner ner och upp upp och ner ner och upp. Problemet med att mina bordor lyftes fran mina axlar var att det inte langre fanns nagon fysisk skavank som holl mig ner pa jorden. Huvudet borjade dagdromma mer an nagonsin.

Dag 8
Meditaterandet gick lattare an nagonsin. Eftersom inte smartan fanns langre (forutom att benen var bortdomnade konstant) var det inga problem. Men som sagt dagdrommandet. Det var inte forran klockan 18:00 den har dagen som jag insag hur mycket tid jag hade slosat bort pa att dromma. Panik!! Fast under tiden jag dagdromde sa TRODDE jag att jag mediterade pa ratt satt. Men sen slog det mig. Och vi hade bara en dag kvar av serios meditation. Gasade, aven fast det inte riktigt ar mojligt. Forsokte fokusera mer hur som helst.

Dag 9
Min stora dag att fokusera. Javisst. Det kandes som dagen innan sommarlov. Lycka till med att prestera mirakel da. Men kampade pa, men guldet vid regnbagen var valdigt nara nu. Fortfarande sokte vi fornimmelser pa kroppen. Motivationen hade svacklat de senaste dagarna, dels for jag inte riktigt hade klart for mig hur det har nagonsin skulle kunna hjalpa oss. Dessutom en del filosofiska aspekter som han pratade om pa forelasningarna under kvallarna. Vissa bitar kunde jag for all del inte svalja.

Dag 10
Oh my god oh my god, dagen var har. Allt rullade pa som vanligt tills klockan nio da han borjade guida oss igenom en annan mycket vanligare och lenare meditation for sjalen. Han kallade Vipassana for en operation pa sjalen utan bedovning - det kommer var och det bloder och det gor forbannat ont. Vi gjorde en slags "loving compassion" meditation pa det den har dagen, som plaster pa saren. Mycket battre. Klockan slog 09:45 och tystnaden hade officiellt brytits. Ingen hade sarskilt brattom ut, dels for de harliga kittlingarna efter den trevliga meditationen och dels for att, ja, det verkade lite skrammande att ga ut och bete sig som en vanlig manniska igen. Hur som helst, gick ut och i borjan observerade jag bara mig sjalv prata. Jattekonstigt var det. Jattekonstig rost. Borjade lara kanna mina rumskamrater ocksa, ingen var sa som jag hade byggt upp dem i huvudet. Absolut ingenting stamde. Roligt det dar. Efter en liten stund kunde man inte sluta prata. Och man ville prata med ALLA. Man tyckte om ALLA. Allt var fantastiskt trevligt! Byta och jamfora upplevelser med varandra. Men anda pa nagot satt fanns det inte mycket att saga om det. Alla hade kampat med nagot och haft det tufft pa nagot vis och det fanns ingen anledning att prata om det. Det var over. Det var bara nu som fanns. Vi hade bara tva meditationer till den har dagen, resten av tiden drack vi te och larde kanna varandra. Dagen kandes lite bitterljuv. Trots att jag hade sett fram emot att "komma ut" sa kande jag mig inte 100% redo. Jag var ju inte fullard Guenca!! Slapp inte ut mig an. Trots att vi fick vara uppe langre idag, sa gick vi och la oss direkt efter kvallens forelasning. Totalt slutkorda av allt pratande.

Dag 11
Vi gick upp klockan fyra i vanlig ordning, men den har morgonen behovde vi bara lyssna pa en forelasning. Darefter skrubbade vi duschar och toaletter innan det var dags for den sista frukosten. 09:12 var det dags att hoppa pa taget och jag och nagra tjejer tog taxin dit. Pratade sonder hela tagresan. Bytte nummer och emailadresser. Tillbaka till den riktiga varlden. Sjukt!


Sa hela den har meditationsmetoden gar alltsa ut pa att trana sitt sinne och att observera sin kropp och vad som sker med den.
De forsta tre dagarna nar vi enbart observerade varan andning sa tranade vi pa att skarpa sinnet. Att kunna observera mindre delar pa kroppen, de delar som vi valjer. Nar Vipassana borjade och vi skulle hela tiden halla var sinnesbalans och halla oss objektiva till vad som forsiggick. Om man holl pa att "scanna" igenom huvudet men ryggen skrek och skrek pa uppmarksamhet sa gav man den inte den. Ryggen fick vanta pa sin tur. Aven om det gjorde forbannat ont. Man skulle halla sinnesbalansen pa det viset att aven om man kande extrem smarta sa skulle man inte identifiera sig med den, och man skulle inte kanna sig nedslagen pa grund av det. Det var nagonting som pagick i kroppen som uppstar och forsvinner. Som allt annat. Vi observerade smartan uppsta och efter en (olidligt lang) stund forsvann den. Lika sa med de behagliga fornimmelserna - kittlingarna, vibrationerna och de jamna ruset genom kroppen - skulle vi inte kanna oss alltfor nojda eller glada over. De uppstar och forsvinner aven dem. Sinnesbalans.
Sa for att dra ett exempel nar man kan anvanda det har i vardagen. Om nagon forolampar dig eller sarar dig, sa ar din respons ofta och garna att bita tillbaka. Men om du tar och observerar vad som pagar, vad for slags fornimmelser du kanner, sa kom du marka att det inte ar nagra behagliga sadana. Till exempel hetta eller ja, bara frustrerande kanslor. Men om du tar och observerar dessa och forstar att aven de kommer att forsvinna, och att du mar samre av att faktiskt reagera pa dessa kanslor. Man ska forstas fortfarande agera men inte reagera. Om man agerar med ett lugnt sinne sa behaller man sitt valbehag och man sarar inte heller nagon annan. Vipassana sager aven - varfor ska man bli upprord for nagot som ar sa opermanent?

En del saker var valdigt svart for mig att svalja. Till exempel sa han, om du ater en riktigt smaklig maltid, kann fornimmelserna men smaka inte pa maten. Ska man inte njuta av att det ar en riktigt god maltid? Vad ar det da for mening med att ata den? Da kan man lika bra ata ris resten av sitt liv. Men jag tror att det ar sa att man maste hitta sin egen balans. Man far njuta av en god maltid sa lange man ar medveten om att den faktiskt kommer ta slut, och man kommer inte ha "cravings" efter mer. Om man kan tillampa det pa det mesta saker har i livet sa blir det nog lite battre. Balansen liksom. Varken mer eller mindre. Sen behover man inte ga sa langt som att strava efter Nibbana, for det har jag alldeles for lite forstaelse for for tillfallet.
Hur som helst, filosofin kan man diskutera i all evighet. Han sa aven pa forelasningen att om det nagot i teorin som du inte kan greppa, som du inte kan halla med om. Ta bort det. Det ar inte viktigt, om du inte tycker om det sa ta bort det. Huvudsaken ar att du praktiserar. Om du en dag borjar forsta och tycka om det du tagit bort ar det bara att lagga tillbaka det.
Ingenting av det har bygger pa nagon religion, utan det ar universiellt. Att kontrollera sitt sinne.
Hur som helst, hur det kommer att ga med att halla upp det i vardagen far vi se. An sa lange, pa resande fot, har jag inte ens gett det ett forsok faktiskt. Men jag tror att det skulle kunna ge effekt i livet faktiskt. Skulle kunna tanka mig att gora om lagret, och den har gangen kunna fokusera mer eftersom jag vet vad jag har att vanta mig.

En gryyymt lang uppdatering.
Ps. de lar Vipassana meditation aven i en del fangelser, och fangarna blir valdigt mycket mer lugna och kan acceptera och inse hur de har felat. Jag kan tro att det ar dem som lider allra mest, aven fast de sakert inte vet om det. Hur skulle man kunna ha nagot sinneslugn om man har gjort sa dumma saker? Det skulle vara fantastiskt intressant att aka och volentararbeta nar de lar ut sadant har i fangelser. Ska kolla upp det.
Ps2. Ett yrke som slog mig under an av de oandligt manga dagdrommarna var att jag skulle bli psykolog i fangelser. Far se hur lange det haller. Men eftersom jag har varit inne pa psykologi i flera ar nu sa maste jag ha nagot grundlaggande intresse for det.