carolineae

Nu har jag sovit första natten i min egna säng (aldrig varit med om en sådan mjuk en, man har nog inte blivit bortskämd i Indien) och jag börjar nog acceptera mitt öde mer och mer. Det tar ett tag innan man förstår verkligheten. Fast än så länge är jag alldeles isolerad för jag har inget svenskt simkort, eller snarare inget som är aktiverat och med pengar på. Det ska jag försöka ordna idag. Och vid något tillfälle inom den snara framtiden träffa alla fantastiska svenskar? Måste bara återanpassa mig lite mer. Kanske försöka mig på ordningen och högertrafiken på vägarna. Har ätit en smarrig frukost som morsan såg till fanns hemma åt mig (tack).