carolineae

Det har varit fina dagar i Sverige nu. Efter att ha suttit inne och gömt mig de två första dygnen har jag nu börjat leva det svenska livet igen. Jag träffade Charlotte och fick reda på att hon inte hade några redskap whatsoever att hantera den här krisen vi går igenom, men själva tanken på att vi båda går igenom det tillsammans nu lyfte våra andar. Jag har träffat Sandra och lillalilla Dante. Träffade Mattias (Krüger) och lagade en festmåltid (vegansk smörgåstårta), som vi alltid tenderar att göra. Varje gång vi ses är det fest. Träffat My på stan och druckit kaffe och ätit frukost. Tagit en livsmedelvända i nästan samtliga av Västerås matbutiker med morsan. Och hängt med Stefan. Så helt enkelt, den korta versionen - catchat up med gamla goda vänner.

I lördags blev det överraskningsfest för mig hemma hos My. Även om alla tecken kanske pekade mot det, så är det inte svårt att komma undan med sådana saker i det tillstånd jag har varit konstant i sedan jag kom hem (lite smått efterbliven och totalt spaced out). My hade pratat tidigare, när jag var i Indien, om att ha en fest på löningslördagen när jag kom hem. Jag frågade folk vad som skulle hända i helgen, och My hon skulle till Avesta med Johan, Mattias skulle spela kort med Tommy och Sandra skulle vara hemma med familjen. Jaja, ingen fest i alla fall. Så jag hängde med Stefan och skulle ha myskväll. Hela eftermiddag/kvällen gnällde jag på att han var så stressig. Vi åkte och handlade och han stissade. Hem och laga mat och efterrätt - äta på en gång. Jätteproppmätt - han kommer med efterrätten. Han försöker duka av innan jag ens har ätit klart. Nej, nu ska vi tydligen gå och mata hans kompis Johans katt. Jaha, jaja. Jag som ville se filmen som gick på tv. Vi kom dit och först är det tänt i vardagsrummet och vi hör röster. Det släcks ner och blir tyst. Jag blir rädd. Vad är det här? Är det kompisar till Johan som är här fast de egentligen inte får vara här? Tänk om de attackerar oss? Hallå? Hallå? Stefan gör ju ingenting. Sedan tänds det och jag får se att det är mina goda vänner! Vilken chock. My hade organiserat en alldeles härlig och hemlig fest för mig. Tack kära du. Hon hade lyckats få dit Stina och Emelie också, som jag inte har sett på flera, flera år nu, så det var lika mycket av en gigantisk chock det med. Jätteroligt!! Sedan gick vi ut på å2, och Västerås såg ungefär likadant ut som när jag lämnade det. Vi dansade och hade trevligt. Tack för den jättefina kvällen.

Jag sov kvar hos My och Johan, och igår satt jag och My och tittade på Vem vet mest?, åt frukost som följdes av en väldigt snar lunch, mös och tittade på en (oväntat) bra film. Sedan promenerade jag vidare till Stefan för att hämta upp min cykel som han adopterade en sväng när jag var borta, fastnade där och serverade honom kaffe och kakan som vi (jag - fast jag hade ju faktiskt lovat honom en vegankaka för alla missade födelsedagar) hade bakat och spelade Fun towers som jag hade laddat hem på hans mobil medan han spelade tvspel. 

Nu är det måndag och jag har fortfarande morgonstund. Efter att ha gått upp klockan sex ungefär varje dag förra veckan, blev det en rejäl sovmorgon idag - 09:30. Lite ångestladdat faktiskt. Det är lite för länge. Jag skulle ha promenerat till öppna förskolan på Odensvi med Sandra idag som moraliskt stöd, så hon och Dante får leka av sig med jämlikar - men de har tydligen stängt för sportlov så det får skjutas på lite. Jag har tittat på menyn på den indiska restaurangen som har öppnat i Västerås. Inte jätteimponerad - var är dal fry och var är chapatin? Hallå? Och nu har jag letat lite Bollywood-filmer, eftersom vi misslyckades se några där borta (brist på undertexter). Morgonen går lite i Indien-anda alltså. Men skulle behöva ner på stan och skriva in mig på den gudsförgätna arbetsförmedlingen. Och jag hoppas, hoppas och verkligen hoppas att ICA ska ta mig tillbaka. Typ nu. Aldrig trott att mitt hjärta skulle brinna så mycket för det. Haha.

Här stod de och häckade innan jag kom.