carolineae

Regn och rusk. En vecka kvar i frihet. Jag gjorde ett besök i bunkern igår för att hämta upp passerkort, skåpnyckel, skor och så vidare. Samma foto på passerkortet som tidigare, från när jag var nitton - tiden står verkligen stilla där nere.
Peppen är hög. Känns som om jag har (minst sagt) utfört och utforskat ungefär allt som man kan uföra och utforska här hemma. Nu kan jag fortsätta vidare till nästa etapp. Inget vemod. Inget elände. Bara upp och hoppa klockan fyra på morgonen om åtta dagar. Why not? som de svarar på det allra mesta i Indien.

PS. jag var tydligen inte rekryterad av Proffice, utan av ICA - vi var åtta delikata, handplockade forna medarbetare som blev återanställda av ICA. Vi måste ha det där omtalade 'lilla extra' (eller 'interna kontakter' som man också brukar kalla det).