carolineae

 

Resan till Indien gick bra. Nagra timmars forseningar, som man redan i bakhuvudet har tagit for givet ska handa bara for att man reser till Indien. Spenderade de 3,5 + extra 2 timmar i Ryssland med min nyblivne indiske resekamrat som jag satt bredvid pa flyget till Moskva. Jag laddade upp med macka och kaffe pa ett cafe pa grund av min radsla for att bli undernard pa flyget. Jag gjorde helt ratt. 

Hur som helst, efter sammanlagt femton timmars restid utan nagon som helst blund, landade jag i Delhi. Det var halv fem pa morgonen och snorhett. Jag hade pa mig en asfet kofta for jag tankte att det var ju anda natt nar jag skulle landa. Jag hade sa latt fortrangt den indiska hettan.

 

Pa plats stod Sumit och hans kusin Rohan och vantade pa mig med blommor i famn. Vi for hem till Sumit och darefter foljde nagra dagar av mycket somn. Jag var nog ganska jetlagged. Vi spenderade fyra dagar hemma hos honom och alla var forstas jatterara aven om majoriteten inte kan kommunicera med mig och jag inte med dem. De tog val hand om mig, hans mor lagade mat och hans andra kusin gav mig tval nar jag hade varit pa toaletten med ett jatteleende pa lapparna, och sa vidare. Vill sa garna hjalpa till. Och sa har Sumit en av varldens mest sota syskonbarn. Ungefar huuur sot som helst, sa man dor lite. Och nar jag var ensam i nagot rum sa kom han alltid in och skulle vara med mig fast vi inte kunde prata. Fyra ar ar han. Han och hans bror larde sig saga mitt namn sa efter ett par dagar sprang de omkring och sa "Caroline Caroline Caroline". Och varje gang Sumit ringer hem, nu nar vi ar ute och reser, ska han prata med mig i telefon. Vara samtal ser ungefar alltid ut sahar: 

Jag: helloooo

Han: hello

Jag: how are you?

Han: Im fine.

Sedan tar hans engelska vokabular slut. Forutom "yes" som han sager till allt annat nar jag pratar med honom.

 

Vi akte och besokte lite kopcentrum, gick och sag en bollywoodfilm pa bio, drack massor med te, Sumits kompisar var over for att ta sig en titt, funderade pa vara resplaner och sa vidare. Det kanns lite markligt att man knappt reflekterar over den stora skillnaden med att ga fran heltidsarbete och vardagsliv i Vasteras till att landa i Indien med alla dess nyheter och olikheter.

Efter dessa dagar i Delhi tog vi nattbussen till Rishikesh for att halsa pa Shelley.