carolineae

 

Efter en lang nattresa utan nagon blund aven denna gang, kom vi antligen fram till Rishikesh. Klockan var ungefar fem pa morgonen och Sumit hade ingen aning om vilken lang promenad med vara tunga vaskor som vantade honom. Jag var redan forberedd efter forra besoket i Rishikesh. Vi tog en touktouk till ratt sida av Rishikesh och sedan var det bara att ga eftersom fordon forutom motorcyklar och mopeder ar forbjudna i den delen av staden. Vilket forstas ar helt fantastiskt nar man ar bekant med Indiens trafik. Lugn och ro.
Vi vandrade omkring och tappade nastan hoppet om att finna nagon plats att sova den sista delen av morgonon eftersom alla hotell fortfarande var stangda. Och Shelley hade berattat for oss att det ashram vi bodde pa sist inte tog emot "gaster", det vill saga indier. Men nar jag stod och bankade pa en hotelldorr kommer en man i vitt och med en kapp i handen och fragar och vi letar efter rum. Ja! Sa vi foljer efter honom, och han for oss till det faktiska ashram dar jag och Shelley bodde forra gangen, och dar hon bodde aven denna gang. Han vacker de stackars ynglingarna som ligger och sover inne i receptionen och ber dem visa oss rum. Billigt och ALLDELES bredvid Ganga (Ganges). Rishikesh ar riktigt harligt. 

 

Aven har blir det ganska mycket somn, vet inte om vi lyckades vanda pa dygnet eller om vi bada bara var helt slut. Kroppen behovde formodligen vila. 
Ett kart aterseende med Shelley nar vi vaknat dagen darpa. Jag fick en fodelsedagspresent av henne, som jag hade aven fatt onskat om. Och da blev det forstas trosor fran butiken Body i Australien, som har helt fantastiska trosor. Sa da har jag en personlig exportor. Mycket bra. Jag hade med mig lite svenskt godis, vantarna som mor hade stickat at henne och en kortlek med bilder fran Vasteras pa. Hon blev ocksa valdigt glad. 

 

Valdigt hett i Rishikesh, mycket promenerande, lite shopping, goda och billiga maltider, apor, traffade pa var gamla hindi-larare, om man kan kalla honom det. Shelley absolut levde och frodades i Rishikesh, gjorde yoga tva ganger om dagen, hangde runt med olika manniskor (framst israeler eftersom det kryllar av dem dar), larde sig laga indisk mat och sa vidare. Hon ar dar annu. Trivs som fisken. 

En dag skulle vi alla hyra moped och aka och utforska ett vattenfall som Shelley besokt tidigare. Vi mottes upp for frukost pa varat gamla favorit-dhaba (allmant ord for gatukok som ar billigare an vanliga restauranger), men eftersom Shelley var dodstrott sa hoppade hon over utflykten och gick hem och sov nagra timmar. Vilket antagligen var det enda som hade fungerat med tanke pa den icke-existerande kraften som var hyr-moped besatt. Hade knappast klarat tagit oss alla tre uppfor de branta backarna. 

 

Val pa plats, i borjan pa vattenfallet som leder anda upp till toppen av ett berg, ville jag forstas att vi skulle bege oss sa hogt som det bara gick. For pa toppen vantade regnbagar, stjarnor, gronska och moln. Och aven sma byar mitt bland allt detta. Sumit hade nog inte riktigt forstatt att det var vad jag hade i atanke. Vi borjar uppgangen och han fortsatter att forvanas varje gang jag vill hogre och hogre efter att vi tagit en liten paus i denna skallande hetta. Han kampar vidare. Efter en, en och en halvtimme blir det en himla massa gnall. Hans byxor har blivit storre, hans skor har inte langre samma form. Jag tar det har for nonsens och lathet tills jag nagra minuter senare forstar att han verkligen inte mar bra. Han kanner sig bakfull (fast endast artificiellt eftersom det inte finns nagon alkohol i denna heliga stad Rishikesh), vill spy och helst av allt bara do. Det har kan jag inte vifta bort utan far ge upp mina drommar om guldet vid regnbagens slut. Sa vi beger oss nerat igen, och den har gangen stannar vi vid vattenhalen och tar nagra fantastiska dopp. Darefter ar han pa alldeles ypperligt humor. Han forlater allting. Det var vart det. 

Eftersom han har noll farsk erfarenhet av traning och annu mindre trekking, far jag ta det varsamt med honom. Kanske inte borja med att utforska ett mordar-berg. Vi far ova pa plana ytor. 

Darefter far vi vidare till en annan del av Rishikesh, eftersom vi anda har mopeden for dagen. Ater sen lunch, shoppar lite granna och bara har det bra vid Ganga. 

 

Rishikesh ar bra som vanligt. Inte som Delhi-stressen och hetsen. Vi umgas med Shelley, njuter av middagar i svala kvallsbriser och allt som har dar till. Efter fyra dagar bestammer vi att det ar dags att fortsatta rora pa oss.