carolineae

 

Morgonen fick en väldigt ogod start när Sumit ringde och levererade nyheterna om att hans visum hade blivit avslaget samtidigt som han storgrät. Varför det inte har blivit beviljat vet jag inte ännu, men förhoppningsvis kan hans pappa springa iväg och scanna in pappret som kom med passet och mejla det till mig. Jag har en känsla av att det snarare är så att de 'inte kände för' att den här indiern skulle få komma iväg till Sverige och vara med sin kärlek, än att det saknas några dokument eller är svag i sin historia. Det är inte alltför sällan indierna fungerar på det sättet i arbetet; de går på sina egna känslor och åsikter när det kommer till att fatta beslut som rör andra istället för att titta på dokument och formella papper.

Men dags att förbereda försvaret. Både jag och han har ringt ambassaden men de är högst ovilliga att lämna ut någon information sådär på telefonen. Så han ska dit imorgon och prata med dem om han lyckas ta sig hem till Delhi idag, och jag ska se om jag kan hitta några extra dokument, bilder och så vidare som vi kan skicka in tillsammans med överklagan. Tills vidare hoppar jag över fyra dagars ledigheten och jobbar imorgon och samlar ihop komp. Behöver nog ha en plan B och en plan C.