carolineae

 

Jadu My, du undrar vad som händer i mitt liv?

Allt som allt så händer det ganska mycket, men eftersom allt tenderar att ta sin lilla tid så händer det ganska långsamt och inte alls på samma gång; nästan så att man för det mesta går omkring och glömmer bort att det händer överhuvudtaget.
För det första har jag köpt en liten pärla. En Opel Agila 1.2 -02 som tar mig dit jag drömmer om. Det lilla bilfröet behövde bara gro en vecka eller två så hade jag blivit med bil! Det är den där impulsiva, det-måste-hända-nu-genen som jag besitter. Men jag tycker om den. Då händer det ofta någonting, och inte allt för sällan någonting helt oväntat och som man egentligen inte alls hade planerat. På ett positivt sätt.
För det andra är vi nog bara en dag eller två ifrån att veta hur det blir med det här så kallade visumet som det har varit ett himla ståhej om på sistone. Beskedet är på väg till hemmet i Delhi med kurir, men jag vet inte hur snabbt kurirerna arbetar i Delhi. Sumit hade intervju på svenska ambassaden i Delhi i måndags, då de grillade honom med alla slags frågor i fyrtio minuter samtidigt som de spelade in och skrev ner allting. Frågor som: har jag några syskon, vad jobbar mina föräldrar med, var bor jag, varför bor jag hos mamma och inte hos pappa, var ska han bo när han kommer hit, vill han inte stanna kvar i Sverige då och är han helt säker på det, vad är det för adress till den lägenhet vi ska bo i (inte ens jag vet det). Men allt som allt gick det nog bra. Det han inte kunde leverera svar på var adressen på den nya lägenheten och namnet på Sveriges huvudstad(....).

För det tredje är det nu bara tjugo dagar kvar till flytt. Mitt alldeles egna hem för första gången på kanske 2,5 år! Tokroligt. Kan man göra ungefär precis vad man vill. Eller ja, förhoppningsvis blir det bara mitt alldeles egna i ungefär en vecka.

 

Och det var de stora milstolparna.

Det som händer lite mer just nu och lite mer lokalt, är att jag efter mycket slit och jobb nu är ledig torsdag - söndag, vilket känns som en dröm. Tänk vad man uppskattar ledighet när man jobbar. Även om jag totalt sett inte alls har jobbat särskilt mycket de senaste året/åren. På fredag tänkte jag kicka igång med en tvåveckors hardcore detox för kroppen. Väck med gifter och slamprodukter. Så imorgon tänker jag ta mina sista arma slantar till livsmedelsaffären och bunkra upp. Massor med frukt och grönt och fantastiskt fräscha och ekologiska varor.

Dessutom har jag kommit igång ganska bra med träningen nu igen, efter att i en vecka eller två haft sådan oväntad ledvärk(!!) och smärta så jag kände mig som minimum sextiofem bast. Det har lett till att jag har lagt om jobbstrategin till något mer ergonomisk och något mindre hetsig och därmed även ökat och balanserat ackordet (!). Så det kan bli va. Nu är mina leder i princip återställda. Det är bra att kroppen kan dra till med varningsklockor, för ibland har man bara inte en aning.