carolineae

Jag blev inte mycket klokare av att prata med den här Nina på Migrationsverket kl 9.00 imorse. Hon var inte särskilt mer samarbetsvillig utan berättade på knacklig svenska (vilket förstås gjorde det svårare för oss att förstå varandra) att hon hade mycket att göra och hade 70 fall innan oss. Och att vi inte kunde få förtur. Men det var ju inte det det handlade om överhuvudtaget. Det är inte det jag vill. Men till slut lyckades jag få henne att gissa på någon slags tidpunkt då vi kunde eventuellt kanske förvänta oss ett besked - slutet av januari.

 

Det vill säga, att då kan vi förvänta oss att vänta 4-5 månader till (inkluderat väntan på hans uppehållstillståndskort). Och det är ungefär alldeles för länge för oss. Det skulle innebära att vi skulle ha varit separerade åtta månader i sträck vid det laget. Så nu håller jag på att arbeta på en back up-plan som förstås har alldeles för många sidor som behöver rätas ut innan den är redo att fullbordas. Men om allt går vägen kan det bli fantastiskt! Annars vet jag absolut inte hur vi ska ta och fördriva de här 5 månaderna på ett behagligt sätt.