carolineae

Efter en god natts somn gick jag upp klockan sju och at frukost och bekraftade vara bokningar i Cairns. Sista dagen i Alice Spring, inget att hanga lapp over. Vet inte an vad det ar man gor har borta? Jatteliten stad. Jattelugnt. Jattevarmt. Haha. Mangder av aboriginer ocksa. Men de verkar inte ha det sa bra. Forbannade vita manniskor som kom och tog allt de hade och nu ar rasistiska och diskriminerar. Nej men allt ar inte frid och frojd kan man saga. Fran allas sidor. Nar Charlotte vaknade gick vi in till "city" och hon at frukost och jag med, fast lunch. De hade vegan brekkie och mer behovs inte for att jag ska bli exalterad. Fantastiskt Alice Springs!! Respekt. Scrambled tofu med champinjoner, tomat, brod och spenat. Gott gott gott. Annars har jag bara spenderat massor med tid att uppdatera har pa natet. Om nagon timma ska vi ta oss till flygplatsen och vidare till Cairns. Imorgon blir det regnskogen och fruktprovning. Boooya!!

Jag hade tva riktigt bra dagar efter meditationslagret. Valdigt intensiva, och jag var nog inte mindre intensiv. Var pa valdigt bra humor och det spelade ingen roll om jag var trott eller inte. Ville hanga med manniskor som aldrig forr och ville for all del aldrig sluta prata. Fixade allt som behovdes gora infor resan och traffade manniskor. Och allt verkade bara rulla pa och passa in sa bra. Go with the flow du vet. Allt var fantastiskt.

Tisdagsmorgonen grydde och Andrej kom och plockade upp oss pa Bondi Road dar jag hade sovit olagligt i tva natter nu. Trots att Dimitri kom pa mandagskvallen och hamtade hyror sa han inget om min narvaro. Vi jamforde solbrannor med varandra och jag ar foga overtygad om att hans ar naturlig. Vart plan landade i Alice Springs runt tolv pa dagen och vi fick skjuts till varat hostel. Checkade in och tog en promenad in till "city". Svinhett och valdigt tyst  var det. Gick och at pa en pizzeria och strosade runt i affarer en svang innan vi slog oss ner i skuggan och tog ett glas vin pa en bar. Pa kvallen hangde vi bara pa hostelet och packade och forberedde oss for trippen morgonen darpa.
Varan guide kom och hamtade upp pa hostelet 05:50 och vi paborjade varan 500km resa in i oknen, men forst sa hamtade vi upp vara medresenarer runtom i Alice Springs. Vi var sammanlagt 21 personer som reste. Mina och Charlottes boner om att vi skulle fa AC och bekvama saten hade inte blivit horda. Men vad gjorde det. Jag laste mycket under resorna, Lorain overtygade mig om att the Da Vinci code faktiskt var en bra bok och att jag borde lasa den. Eftersom jag inte var imponerad av filmen kande jag mig skeptisk till boken, men har knappt kunnat slita mig!!

Forsta dagen for vi till Uluru (eller Ayers Rock), den roda stora stenen som i princip representerar Australien vid det har laget. Valdigt helig mark for aboriginerna, dar de har levt over 30.000 ar innan de vita kom och totalt kasserade deras kultur och mark. Pa senare ar har det dock blivit erkant och marken ar nu skyddad och vi far komma dit och lara oss lite mer om deras tro och lara och ursprung. Valdigt intressant. Deras syn pa hur varlden kom till och ser ut och hur det blev som det blev ar ungefar lika flummig som varan asatro. De har bara 10.000 ord i sitt vokabular och de har aldrig nagonsin fort anteckningar utan allt fors vidare oralt. De skickar ut sina soner pa 'walkabouts' nar de ar 14 ar gamla. Dvs forr i tiden betydde det att de skulle klara sig sjalva ute i oknen under en tidsperiod som kunde vara fran 6 mander upp till 2 ar. Vid det har laget skulle de ha lart sig tillrackligt mycket fran mannen vad galler jaga och overleva. Vi fick lara oss manga intressanta saker i kulturcentret dar, och aven av var guide Cooper. Efter kulturcentret sa gick vi ett varv runt den stora roda stenen. Det var ungefar atta km och tog ett par timmar. Intressant men det var inte sa handelserikt som man kan tro. Efter det sa akte vi till ett utkiksstalle och tittade pa solnedgangen over Uluru. Det regnade en liten stund innan men det slutade precis i tid for solnedgangen och vi fick aven en regnbage pa kopet. Fint!! Vi fick aven middag och Cooper var jatterar och forstod precis vad det innebar att vara vegan. Fragade om det var OK att anvanda sig av det och det och anvande sig inte av redskap som hade rort vid kott. Vilken karl!!!
Senare for vi till varan campingplats, och till varan forvaning skulle vi sova i "swags", ett fenomen vi inte hade hort talas om tidigare. I princip ar det en lite storre sovsack med stadigare underlag och storre flarp. Sa man hoppar i sin sovsack och sedan hoppar man i sin swag och drar den stora flarpen over huvudet och sover under bar himmel. Dessa swags kallas for Matildas, och tydligen anvande faraherdarna i Australien dem forr i tiden, nar de gick fran falt till falt och klippte far. Stannade mellan angar och sov i sin Matilda och drack mycket sprit. Nar de sedan berusade skulle ga vidare med sin Matilda sa vinglade och valsade de sig fram med sin swag i famnen. Och det ar sa laten 'Waltzing Matilda' uppstod.
Jag och Charlotet sov uppe pa ett picknickbord under tak for att undvika alla monster i Australiens vildmarker. Det var fortfarande lite nojigt med alla ljud som forsiggick och somnen var langt ifran optimal. Innan jag visste ordet av det stod Cooper bredvid och hetsade upp oss klockan fem pa morgonen. Tur att jag hade fatt ova pa det har under meditationslagret. 

                         

Andra dagen for vi direkt till utkiksplatsen vi var kvallen innan, men den har gangen sag vi soluppgangen istallet, samtidigt som vi intog varan frukost. Valdigt fint. Efter det for vi vidare till Kata Tjuta, en annan stenformation cirka 4-5 mil fran Uluru. Aven dessa stenar hade stor betydelse for aboriginerna. Den har vandringen var lite mer utmanande = roligare for oss. Trots att mina fotter forstas var doende och fulla av blasor sa lekte jag ignoreringsleken och kampade pa. Jag hade den fantastiska iden att jag skulle skeppa borta alla mina gamla skor (for allt var billigt skit och hade gjort sitt) och kopa ett par som haller sig ett tag. Sa dagen innan vi for pa resan kastade jag bort allt och kopte ett par Converse. Det har trots mina totala vetskap om att VARJE gang jag koper ett par skor ar det helt oundvikligt att jag far enorma skavsar. Sa med detta sagt och gjort kunde jag bara skratta at min egen dumhet och fortsatta med att tillampa vad jag larde mig i meditationslagret - sinnesbalans. Kann varken bra eller daligt om detta, det bara ar. Aven detta skulle forsvinna.
Kata Tjuta var helt fantastiskt. Jag holl pa do. Mangder av stora 'kullar' och fantastisk gronska. Jag hade sallan sett nagot sa vackert. Det var valdigt hett och lite mer provande vandring, men vad ar lite svett pa sadan omgivning?? Aahhh. Sa fint.
Efter det sa at vi salladwraps och akte och tog lite mer bilder. Vi gjorde en 300km korning till kvallens campingplats och vi anlande vid femtiden. Cooper hade lovat oss en pool nar vi kom dit sa vi kunde svalka oss, for hettan i bilen (och inte mindre utanfor i oknen) var valdigt pataglig den har dagen. Till var stora fortret var poolen paj. NEEEJ. Men det ar som det ar. Vi umgicks och pratade och engelsmannen och canadensaren spelade gitarr och sjong. Alltid trevligt. Sedan hjalpte vi till med maten och drack ett par ol. Dagsljuset forsvann och vi hade bara var lagereld kvar. Totalt morker. At och madde bra innan ovadret kom. Alla tog sitt pick och pack och holl till i "koket" vilket var en vask med tak over. Pa kvallen fick vi Cooper att pyssla om vara fotter och han tvattade rent vara blasor och satte plaster pa tarna. Det var helt underbart. Minns inte sist nagon satte ett plaster pa mig? Gick och la oss relativt tidigt, under ett tak lyckligtvis - men inte desto mindre utomhus, och den har gangen struntade jag helt och hallet i vad Australiens natur eventuellt skulle kunna ha att erbjuda och sov som en bebis.

  

Tredje dagen gick vi upp i ottan igen forstas. Under hets fran Cooper kom vi ivag fort och for raka vagen till Kings Canyon dar dagens bravader skulle aga rum. Det duggade och var lite halvdant vader, men vi undvek hettan da. Har fick man hela tiden halla koll pa var man satte fotterna. Bara sten och klippor och ojamna strackor. Charlotte halkade i en tratrappa och har nu varldens storsta blamarke pa rumpan. Som hon tvingades sitta pa under den fem timmar langa resan hem till Alice Springs haha. Stackarn. Kings Canyon var fett, man ar valdigt liten i jamforelse. Men jag haller fortfarande Kata Tjuta narmast hjartat. Efter tre timmar spenderade dar borjade vi varan fard mot Alice Springs. Blev en hel del sovande och lasande. Stannade for lunch och bensin och aven vid en kamelfarm. Nagra provade pa att rida kamel. De hade aven en tam dingo, lamor och en emu. Vid femtiden var alla avslappta pa respektive hostels och vi hoppade i duscharna och tog det lugnt ett tag for att sedan mota upp varan campingfamilj 19:30 for middag pa Rock baren i Alice Springs. Sa det blev en snar reunion. Mat och nagra drinkar, jag var snortrott sa jag var hemma strax innan 23 medan Charlotte stannade for nagon drink till. 

     

Summa kardemumma sa var det en riktigt bra resa. Det var framst en blandning mellan europeer, asiater och engelska/australienare. Jag och Charlotte hangde framst med de engelsktalande.

Det finns fler bilder pa min bilddagbok.

(Jag vet inte om nagon annan an morsan kommer idas lasa det har, haha)

Onsdagen bestod av att organisera det sista, sa som att ga till banken och packa ihop alla mina tillbehor och skaka hand med Dimitri. Till det horde aven att ta reda pa var jag faktiskt skulle ta vagen dagen i ara. Hoppade pa taget och laddade de sista tva timmarna i den fungerande varlden med att lyssna pa The Cure och forbereda mig mentalt. Akte ut till Blackheath i Blue Mountains och promenerade goda 20 minuter till en avlagsen gard med en fantastisk utsikt over berg och dalar, trad, magiska solnedgangar och universums alla stjarnor. Borjade med att registrera min ankomst och lamna in alla vardesaker sa som planbok, ipod, mobil och kamera. Gjorde mig till hemma i en sovsal med sammanlagt tio sangar innan det var dags for introduktion. I princip gick de igenom alla restriktioner som vi var tvungna att leva efter dessa tio dagar. Och vi fick svara pa att folja reglerna som foljde. Pa det fick vi en fantastisk maltid och var allra forsta meditations-session i Meditations salen. Och darmed borjade tystnaden.

Varje otta klockan fyra gick en karl omkring pa omradet utanfor och slog pa en liten gonggong som till allas forargelse betydde att dagen borjade. 04:30 var det dags for morgonens meditation som lyckligtvis "bara" varade i tva timmar innan klockan slog 06:30 och vi fick ga och goda vara magar med en enkel frukost, toast eller havregrynsgrot (for oss veganer atminstone). Frukosten varade i 1,5h da vi fick gora vad vi ville, dvs vara valmojligheter var i princip sova, sitta pa graset, promenera fram och tillbaka pa en 100m stracka eller tvatta vara klader old school-style. 08:00 var det meditation fram till klockan 11:00 da det var lunchdags. Jag blev glatt forvanad over hur bra maten faktiskt var - det var bara en dag jag fick noja mig med enbart ris och gronsaker, annars hade de riktigt bra veganska maltider. Lunchrast i tva timmar. 13:00-17:00 var det meditation med atminstone en 5min rast. Vissa timmar fick vi sjalva valja om vi ville meditera i salen eller i vara egna rum. 17:00 var det te och tva frukter som gallde i en timme. 18:00-19:00 meditation och klockan 19:00 var det discourse, da vi (eller de som inte var i sprakrummet) tittade pa en video med Guenca som forklarade vad vi gjorde, hur, varfor och lite filosofiska aspekter till det hela. Han berattade aven vad for teknik vi skulle anvanda oss av nastkommande dag, eller vad vi skulle addera pa den teknik vi anvande oss av for tillfallet. Lararen i Blackheath hade overtalat mig till att jag skulle lyssna pa det pa svenska for hon tyckte att det sakert skulle vara enklare for mig. Sa jag var i sprakrummet med en tysk och ett antal asiater, och vi alla lyssnade till samma forelasning i vara respektive sprak i horlurarna. Efter det korde vi dagens sista meditation, ca 20:30-21:00. Sedan var det bara att hoppa i sang och lamporna skulle vara slackta 21:30.
Sa sadar sag dagsschemat ut.

Guenca ar (eller var) en karl fran Burma som larde ut Vipassana meditation i Indien och aven over hela varlden. Han spelade in forelasningar och instruktioner som alla Vipassana-lager anvander sig av sa att alla ska fa samma undervisning oavsett var de ar och vilka larare de har. Sa 3-4 ggr om dagen horde vi honom chanta och upprepa sig sjalv och instruktionerna om och om igen. Ganska rolig kille. En grymt stark dialekt dessutom.

Sammanlagt var vi ungefor 60 kvinnor pa lagret och kanske en 25 man. Kvinnor och man var separerade (lycktligtvis, jag vet hur lattdistraherad jag ar) forutom i meditationssalen da vi hade en halva var. Men dar markte man inte av varandra hur som helst.

Dag 1
Vilken barnlek. Motivationen och tilliten var fortfarande pa topp. Guenca hade gett oss instruktioner foregaende kvall att vi skulle observera varan andning. Enbart i nasomradet. Luften aker in luften aker ut. Luften aker in luften aker ut. Luften aker in luften aker ut. x 11 timmar. Jag korde pa. Inga fragetecken, bara forsoka halla tankarna pa jorden och koncentrera sig pa andningen.
Dagens random soundtrack - Robbie Williams med Come undone.

Dag 2
Fortfarande motiverad. Var forvanad over hur manga av tjejerna i mitt rum som, sa fort vi fick valja var vi skulle meditera, gick och sov under dessa timmar. Den har dagen hade Guenca sagt at oss att, fortfarande koncentrera oss pa andningen, men att observera var du kanner att luften ror sig. Insidan av vanstra nasborren? Utsidan av hogra nasborren? Eller kanske ovanfor overlappen under nasan? x11 timmar. Svart att inte borja dagdromma. Dagens mest ovarda tankegang: Vad borde baren Bondi Hotel servera sina pizza-slices pa nar de saljer dem nattetid? Ska det vara assietter? Papperstallrikar? Servetter? Folie? Och se det fran kund- anstalld- miljo- och agares perspektiv. Kom inte fram till nagot.

Dag 3
Idag ville Guenca att vi skulle kanna fornimmelser i nasomradet. Det kunde vara vad som helst. Att det kliade, ett tryck, vibrationer, smarta, kyla, varme etc etc. Det finns alltid nagot. x11 timmar. An sa lange gick det helt OK aven om jag inte riktigt visste var det har skulle kunna leda. Tyckte det var fruktansvart obekvamt att sitta skraddare pa en liten kudde elva timmar om dagen. Vad lite jag visste.

Dag 4
Forsta halvan av dagen skulle vi fortsatta leta fornimmelser, men den har gangen bara i omradet ovanfor overlappen och utsidan av oppningarna till nasborrarna. Sa ett ganska begransat omrade. Ovning och ovning och ovning. Som Guenca alltid sa, start again start again. Efter frukost och lunch madde jag illa. Upp och ner. Tanken slog mig den har dagen att jag borde aven ha googlat Vipassana meditation innan jag for hit sa jag visste vad det gick ut pa, haha. 
Pa eftermiddagen borjade han antligen med att undervisa Vipassana. Han guidade oss igenom den forsta sittningen och det var formodligen min basta, eller atminstone mest intensiva sittning. Vi skulle hadanefter kanna fornimmelser over hela kroppen. Borja pa toppen av huvudet, sen hela ovansidan av huvudet, pannan, tinningarna, ogonen, oronen, nasan, kinderna, lapparna, hakan, halsen, axlarna, armarna, brost, mage, rygg etc etc hela vagen ner till tarna. Och den har gangen nar han hjalpte oss igenom det hela, sa hade jag en sadan intensiv upplevelse i slutet - hela min kropp upphorde att existera och jag var bara en samling av sma sma kristaller som roterade och vride och vande sig, jag var totalt viktlos och man kunde se igenom mig eftersom jag var bara sma sma kristaller. Hela kroppen vibrerade av energi. Det var valdigt haftigt. Trodde att det var en standardupplevelse men det var det tydligen inte. Fick den aldrig igen heller.

Dag 5
Trottare den har dagen. Sov mig igenom morgonens meditation och vaknade av att varan student manager kommer och sager att det ar frukost. Gick och at. Madde illa. Nu hade Guenca infort determination-sittings, tre ganger om dagen en timma var. Dvs kl 8:00, 14:30 och 18:00 skulle vi helst sitta i en timme i strack utan att rora oss overhuvudtaget, ha ogonen stangda och absolut inte lamna salen. SMARTAN. Det var redan nastintill olidligt aven nar man kunde byta stallning nar man ville. Smartan i ryggen och smartan i benen var enorm. Javla Guenca. Klockan 8 sittningen passerade inte sa latt som man kunde ha hoppats. Illamaendet gick upp och ner i kroppen och jag producerade en fantastisk mangd saliv och forsokte halla mig objektiv till den har vatskan som egentligen ville se sin vag ut genom min mun. Pa nagot vis red jag ut stormen. Tvattade mina klader idag mest for att kanna mig lite produktiv och kompensera for att jag forsov mig.

Dag 6
Tuffaste dagen. Tanken slog mig att aka hem men det fortrangde jag fortare an fortast. Bra det. Gick och gjorde ett tappert forsok till att meditera 04:30 men efter en halvtimme gav jag upp och gick och spydde. Lag i sangen mesta delen av morgonen och hoppade over frukosten. Var orolig for determination-sittning klockan 8, det var inte alls vad min kropp tyckte jag skulle gora. Sa jag gick och pratade med varan student manager och sa att jag kanske inte skulle kunna klara av att inte lamna byggnaden under meditationen. Hon gjorde lite te at mig och sa att lararen ville prata med mig. Jag gick och pratade med Andrea och hon sa at mig att fokusera pa fornimmelserna pa handerna och fotterna eftersom de oftast var starka och latta att observera. Och hon sa att om jag absolut behovde lamna salen sa fick jag forstas gora det. Efter det forsvann illamaendet och aven smartan for den har sittningen. Gick jattebra. Vi praktiserade fortfarande Vipassana, tidigare letade vi fornimmelser bara at ett hall - fran huvudet till tarna. Men nu letade vi oss uppat fran tarna till huvudet igen ocksa. Upp och ner ner och upp upp och ner ner och upp.

Dag 7
Den har morgonen matade jag min mage full med fibrer (havregrynsgrot med musli) varpa jag gav den en halvtimmes lang mjuk massage som uppladdning for klockan 8 sittningen. Darmed bestamde vi oss for att vara sams resten av tiden. En alskad mage ar en glad mage. Under lunchrasten kom varan student manager med en kanna med te som skulle vara bra for magen. Hon var jatterar. Aven fast man maste utova sina egna strider sa kan man anda fa stod pa vagen. Trots att man var stum var man inte helt lamnad at sitt ode dar borta.
Det har var en stor dag i historien, dels for att magen blev glad, OCH min smarta forsvann. Helt och hallet! Dar nagon tidigare hade satt en kniv i mina skulderblad var nu bara en varm och valkomnande kansla. Folk runt omkring kunde hosta och nysa utan att det gick ilningar i hela kroppen. Sensationellt!!! Vi fortsatte att soka var kropp fran topp till ta, varenda litet utrymme! Men inforde aven svepningar, en snabb fard genom kroppen pa de delar dar man hade ett latt flode av fornimmelser. Och aven det traditionella sokandet upp och ner ner och upp upp och ner ner och upp. Problemet med att mina bordor lyftes fran mina axlar var att det inte langre fanns nagon fysisk skavank som holl mig ner pa jorden. Huvudet borjade dagdromma mer an nagonsin.

Dag 8
Meditaterandet gick lattare an nagonsin. Eftersom inte smartan fanns langre (forutom att benen var bortdomnade konstant) var det inga problem. Men som sagt dagdrommandet. Det var inte forran klockan 18:00 den har dagen som jag insag hur mycket tid jag hade slosat bort pa att dromma. Panik!! Fast under tiden jag dagdromde sa TRODDE jag att jag mediterade pa ratt satt. Men sen slog det mig. Och vi hade bara en dag kvar av serios meditation. Gasade, aven fast det inte riktigt ar mojligt. Forsokte fokusera mer hur som helst.

Dag 9
Min stora dag att fokusera. Javisst. Det kandes som dagen innan sommarlov. Lycka till med att prestera mirakel da. Men kampade pa, men guldet vid regnbagen var valdigt nara nu. Fortfarande sokte vi fornimmelser pa kroppen. Motivationen hade svacklat de senaste dagarna, dels for jag inte riktigt hade klart for mig hur det har nagonsin skulle kunna hjalpa oss. Dessutom en del filosofiska aspekter som han pratade om pa forelasningarna under kvallarna. Vissa bitar kunde jag for all del inte svalja.

Dag 10
Oh my god oh my god, dagen var har. Allt rullade pa som vanligt tills klockan nio da han borjade guida oss igenom en annan mycket vanligare och lenare meditation for sjalen. Han kallade Vipassana for en operation pa sjalen utan bedovning - det kommer var och det bloder och det gor forbannat ont. Vi gjorde en slags "loving compassion" meditation pa det den har dagen, som plaster pa saren. Mycket battre. Klockan slog 09:45 och tystnaden hade officiellt brytits. Ingen hade sarskilt brattom ut, dels for de harliga kittlingarna efter den trevliga meditationen och dels for att, ja, det verkade lite skrammande att ga ut och bete sig som en vanlig manniska igen. Hur som helst, gick ut och i borjan observerade jag bara mig sjalv prata. Jattekonstigt var det. Jattekonstig rost. Borjade lara kanna mina rumskamrater ocksa, ingen var sa som jag hade byggt upp dem i huvudet. Absolut ingenting stamde. Roligt det dar. Efter en liten stund kunde man inte sluta prata. Och man ville prata med ALLA. Man tyckte om ALLA. Allt var fantastiskt trevligt! Byta och jamfora upplevelser med varandra. Men anda pa nagot satt fanns det inte mycket att saga om det. Alla hade kampat med nagot och haft det tufft pa nagot vis och det fanns ingen anledning att prata om det. Det var over. Det var bara nu som fanns. Vi hade bara tva meditationer till den har dagen, resten av tiden drack vi te och larde kanna varandra. Dagen kandes lite bitterljuv. Trots att jag hade sett fram emot att "komma ut" sa kande jag mig inte 100% redo. Jag var ju inte fullard Guenca!! Slapp inte ut mig an. Trots att vi fick vara uppe langre idag, sa gick vi och la oss direkt efter kvallens forelasning. Totalt slutkorda av allt pratande.

Dag 11
Vi gick upp klockan fyra i vanlig ordning, men den har morgonen behovde vi bara lyssna pa en forelasning. Darefter skrubbade vi duschar och toaletter innan det var dags for den sista frukosten. 09:12 var det dags att hoppa pa taget och jag och nagra tjejer tog taxin dit. Pratade sonder hela tagresan. Bytte nummer och emailadresser. Tillbaka till den riktiga varlden. Sjukt!


Sa hela den har meditationsmetoden gar alltsa ut pa att trana sitt sinne och att observera sin kropp och vad som sker med den.
De forsta tre dagarna nar vi enbart observerade varan andning sa tranade vi pa att skarpa sinnet. Att kunna observera mindre delar pa kroppen, de delar som vi valjer. Nar Vipassana borjade och vi skulle hela tiden halla var sinnesbalans och halla oss objektiva till vad som forsiggick. Om man holl pa att "scanna" igenom huvudet men ryggen skrek och skrek pa uppmarksamhet sa gav man den inte den. Ryggen fick vanta pa sin tur. Aven om det gjorde forbannat ont. Man skulle halla sinnesbalansen pa det viset att aven om man kande extrem smarta sa skulle man inte identifiera sig med den, och man skulle inte kanna sig nedslagen pa grund av det. Det var nagonting som pagick i kroppen som uppstar och forsvinner. Som allt annat. Vi observerade smartan uppsta och efter en (olidligt lang) stund forsvann den. Lika sa med de behagliga fornimmelserna - kittlingarna, vibrationerna och de jamna ruset genom kroppen - skulle vi inte kanna oss alltfor nojda eller glada over. De uppstar och forsvinner aven dem. Sinnesbalans.
Sa for att dra ett exempel nar man kan anvanda det har i vardagen. Om nagon forolampar dig eller sarar dig, sa ar din respons ofta och garna att bita tillbaka. Men om du tar och observerar vad som pagar, vad for slags fornimmelser du kanner, sa kom du marka att det inte ar nagra behagliga sadana. Till exempel hetta eller ja, bara frustrerande kanslor. Men om du tar och observerar dessa och forstar att aven de kommer att forsvinna, och att du mar samre av att faktiskt reagera pa dessa kanslor. Man ska forstas fortfarande agera men inte reagera. Om man agerar med ett lugnt sinne sa behaller man sitt valbehag och man sarar inte heller nagon annan. Vipassana sager aven - varfor ska man bli upprord for nagot som ar sa opermanent?

En del saker var valdigt svart for mig att svalja. Till exempel sa han, om du ater en riktigt smaklig maltid, kann fornimmelserna men smaka inte pa maten. Ska man inte njuta av att det ar en riktigt god maltid? Vad ar det da for mening med att ata den? Da kan man lika bra ata ris resten av sitt liv. Men jag tror att det ar sa att man maste hitta sin egen balans. Man far njuta av en god maltid sa lange man ar medveten om att den faktiskt kommer ta slut, och man kommer inte ha "cravings" efter mer. Om man kan tillampa det pa det mesta saker har i livet sa blir det nog lite battre. Balansen liksom. Varken mer eller mindre. Sen behover man inte ga sa langt som att strava efter Nibbana, for det har jag alldeles for lite forstaelse for for tillfallet.
Hur som helst, filosofin kan man diskutera i all evighet. Han sa aven pa forelasningen att om det nagot i teorin som du inte kan greppa, som du inte kan halla med om. Ta bort det. Det ar inte viktigt, om du inte tycker om det sa ta bort det. Huvudsaken ar att du praktiserar. Om du en dag borjar forsta och tycka om det du tagit bort ar det bara att lagga tillbaka det.
Ingenting av det har bygger pa nagon religion, utan det ar universiellt. Att kontrollera sitt sinne.
Hur som helst, hur det kommer att ga med att halla upp det i vardagen far vi se. An sa lange, pa resande fot, har jag inte ens gett det ett forsok faktiskt. Men jag tror att det skulle kunna ge effekt i livet faktiskt. Skulle kunna tanka mig att gora om lagret, och den har gangen kunna fokusera mer eftersom jag vet vad jag har att vanta mig.

En gryyymt lang uppdatering.
Ps. de lar Vipassana meditation aven i en del fangelser, och fangarna blir valdigt mycket mer lugna och kan acceptera och inse hur de har felat. Jag kan tro att det ar dem som lider allra mest, aven fast de sakert inte vet om det. Hur skulle man kunna ha nagot sinneslugn om man har gjort sa dumma saker? Det skulle vara fantastiskt intressant att aka och volentararbeta nar de lar ut sadant har i fangelser. Ska kolla upp det.
Ps2. Ett yrke som slog mig under an av de oandligt manga dagdrommarna var att jag skulle bli psykolog i fangelser. Far se hur lange det haller. Men eftersom jag har varit inne pa psykologi i flera ar nu sa maste jag ha nagot grundlaggande intresse for det.

Nu fuskar jag lite och latsas som om jag skrev det har for mer an tva veckor sedan.

Hej! Jag lever och frodas och har forsokt ateranpassa mig till samhallet i tva dagar nu. Vi ar packade och klara och flyger till Alice Springs imorgon bitti. Fullt upp. Jag ska uppdatera battre ASAP.

Nu har jag kommit till slutet av den är sagan i Bondi. Man kan kalla det en saga helt enkelt för att det har varit magiskt. Den största magin i den här resan har nog skett i mitt sinne. Även fast världen ser ganska så exakt likadan ut som den gjorde när jag lämnade Arlanda för nästan ett år sen, så är den totalt förändrad i mina ögon. På det mest positiva sätt möjligt. Kan knappt bärga mig för allt som världen har att erbjuda.

Det är ett minne blott den tiden då vi var unga och oerfarna här i Sydney. När vi inte visste var Bondi låg, eller hur lokaltrafiken fungerade, när vi trodde det skulle bli näst intill en kamp om överlevnad med tanke på alla farliga djur vi hade hört att de hade här. Men kan man tänka sig, det är ett ganska så normalt fungerande samhälle de har här nere med. Nu är kackerlackor vardagsmat, flygandes som krypandes. Ett liv utan dem är för oss nu ett okänt sätt att leva. Att numera ha heaps, full on, how are ya, what d'you reckon, sweet as, mate och dude i sitt alldeles normala och naturliga vokabulär. Det är dags att säga hejdå till bekväma femtimmarspass på ett jobb som ligger på tre minuters gångavstånd med gratis all you can eat (vegan) när helst du vill. Och det är dags att säga hejdå till det oändliga (åtminstone tre) utbud av stränder som ligger inom en radie på femton minuter. Och till alla veganska restauranger, never-ending yoga, meditation och vadmannuärintresseradav-klasser. Och att faktiskt kunna välja bland ett otal sorters öl när du går till en bar och hejdå till våran vikarie-farsa Dimitri som så väldigt villigt har ställt upp med att skrika och klaga på oss när vi har städat dåligt eller låtit disken ligga framme. Och till möjligheten att träffa fantastiska människor i sitt egna hem som våran Matrix-herre Dimitri även har bestämt ska bo med oss. Oavsett om vi har brist på levnadsyta eller inte. Hejdå till att ha löning en gång i veckan ( = man behöver bara överleva en vecka istället för en månad om man råkar bränna alla pengarna på en gång), men jag kommer per automatik konvertera valuta tillbaka till den australienska dollarn ett tag framöver.
Hejdå till ett väldigt härligt och convenient life helt enkelt. Jag känner mig däremot inte så melankolisk med tanke på alla spännande saker jag har framför mig. Till att börja med, ett väldigt utmanande meditationsläger. Så med det här säger jag även hejdå till er och till denna blogg för en stund framöver. Förhoppningsvis så hörs vi inte överhuvudtaget på tio dagar.

Igår blev en riktig fin dag om jag får säga det själv.
Vid sjusnåret nyttjade jag, Charlotte, Lorain och Robbin Sydneys lokaltrafik och tog oss in till Bondi Junction och nådde middagsdestinationen (födelsedagsbarnets val) - Sven Vikings Pizza. Ungdomarna gottade sig i pizza medan jag avnjöt ett glas av husets rött. Därefter gjorde vi vår väg till Circular Quay och till Opera Baren med dess fantastiska utsikt över hamnen, havet och Harbour Bridge (och uppenbarligen Opera Huset). Tog oss en öl innan Andrej kom och hämtade oss och vi for alla hem till huset igen för ännu ett glas vin. Därefter fortsatte jag, Lorain och Charlotte våra bravader på Bondi Hotel. En väldigt fin kväll med goda vibrationer. Hon verkade nöjd med presenten jag gav henne också (tidningen Cosmopolitan, två ansiktsmasker, choklad, en låtsasvoucher till en gratis måltid på Lauries och ett kort som jag klippte och klistrade med innan på jobbet). Saker för att unna och pyssla om sig själv med andra ord.

Även om jag inte kände mig on top of the world när jag började mitt skift denna söndag så var det ändå överkomligt. Även om stackars Andrej fick dra det mesta av lastet om man säger så. Piggnade till av människor med goda energier och Charlotte kom även och utnyttjade sin voucher, det gjorde hon rätt i! När mitt skift äntligen var över så var det dags för happy hour på Mojo's tillsammans med våra flatmates. Grundtanken var sådan att eftersom Christina har flyttat nu och jag drar om ett par dagar så skulle vi ta några avskedsdrinkar. Men i slutändan kunde inte Christina haka på, men det blev ändå jag, Charlotte, Lorain, Una, Julia och Robbin som klarade oss dit. Det var precis den rätta stämningen! Och bakom huvudena på dessa människor kunde man se solnedgången över Bondi Beach. Vi bestämde oss för att ta en barfotapromenad på stranden och känna av vattnet. Det var bara en sådan där magisk kväll.


Lite bilder från dagens cocktail - och strandspektakel.

 

GRATTIS CHARLOTTE PÅ FÖDELSEDAGEN!!!!

Trots att du fortfarande ligger och sover och förmodligen har velat slå sönder mig för att jag har donat och låtit om i rummet, men ha i baktanke att jag faktiskt har städat lite också. Och klockan är faktiskt nästan tolv nu. Fast du får väl sova hur länge du vill nu när det är din dag. Nu går jag till jobbet, vi ses om några timmar PUSS.

Lorain berättade för mig, att när hon var och besökte en vän till familjen så pratade de om en bekant till dem som också hade varit på Vipassana meditationsläger, och då hade de ursprungligen varit femtio stycken i gruppen, och den tionde dagen var det bara femton av dem som återstod. Känns inte så betryggande som man kan tro, att veta att det är precis så tufft som man har tänkt sig haha. Jag är glad att jag inte hoppade in med huvudet före i mars eller april när jag fick för mig att göra det. Nu har jag haft möjlighet att förbereda mig mentalt i några månader. Får se hur pass mycket det har hjälpt i slutändan va?

Var och lånade några böcker på biblioteket så nu har jag laddat upp med läsning till resan som kommer. Vill inte få abstinens. Charlotte planerar att åka till Nya Zeeland med Michael efter våran tripp och köra hela äventyrspaketet med bungy jump, skydive och rafting och är oändligt exalterad. Dessutom har hon bokat flyg till Hawaii efter det för att spendera en vecka på stranden innan hon återvänder till Sverige. Låter som en god plan även det. Vi måste passa på att ta några omvägar innan vi hamnar pladask i Sverige igen. Jag kom dessutom häromdagen på en restaurang som eventuellt kan erbjuda vegansk mat - Café Kajen? De måtte ju inte ha mjölk - och äggprodukter i allt de serverar. Dessutom har jag tänkt att googla upp veganska restauranger i Sverige och övertala mindre lyckligt utvalda människor - som till exempel morsan och Stefan - att göra ofrivilliga roadtrips genom Sverige och utforska dem med mig. Men vem kan säga nej till äventyr? Självklart är jag villig att se över även deras intressen på denna resa byggd på gemenskap. (Och ja, mitt intresse för mat har accelererat flerfaldiga gånger om efter jag lade av med alla slags animaliska produkter. Loving it.)
Nu sitter jag med färg i håret och ska inom den snara timman gå till jobbet för att köra mitt sista pass med Shelley, någonsin! Märkligt va? Tur att våra vägar inte skiljs ännu på några månader för då skulle det nog vara oändligt mycket värre att lämna Sydney bakom mig.

PS. Jag måste säga att jag lider lite av seperationsångest att lägga Facebook-eran bakom mig - men jag tror däremot att integriteten och friheten som följer därnäst efter jag har lyckats "bli ren" kommer vara värt kampen de kommande dagarna/veckorna. Ho ho ho! Om saker och ting tenderar att bli värre kan jag alltid återvända, eller hur.

Igår var en produktiv och inspirerad dag! Efter min morgonjogg så skeppade jag iväg lådan till Sverige med diverse saker som jag ansåg mig behöva/vilja spara. Sen mötte jag upp med Charlotte och vi gick till Peter Pan för att hämta våra biljetter och allt därtill till resan och de gick igenom det för oss, peppade till tusen!! Bra beslut att faktiskt göra det genom dom, annars hade resan förmodligen blivit kaos och totalt oorganiserad och på tok för lite aktiviteter. Nu blir det äventyr i öknen, dyk i barriärrevet, fruktprovning i regnskogen + linbaneåkning eller liknande, se delfiner, åka båt runt några förmodligen fantastiska öar plus andra saker. Blir fint! Efter det åkte vi in till juntion och inhandlade sovsäckar. Hem och tog en liten tupplur eftersom jag hade insisterat på att gå upp klockan sex. På kvällen gick vi på bio - Crazy, Stupid, Love. En romantisk komedi med Ryan Gosling. 6/10. Ganska så underhållande för att vara en film ei den genren och jag dör när jag ser Ryan Gosling haha.

Idag for jag och Shelley in till city och hämtade våra indiska visum, klappat och klart!! Sedan åt vi på IKU och hängde vid stranden där jag virkade på hennes dread och vi spelade backgammon (fast vi är fortfarande inte övertygade om att vi gör det på rätt sätt) och därefter har vi bara jobbat.

Har blivit helt besatt av idén att säga hejdå till facebook dom senaste dagarna, så det kommer nog ske i en snar framtid. Lets fucken kick it oldschool? Så oldschool det kan bli med mobil, email, brev och gamla goda IRL som man säger.

Shelleys temporära converse-tatt och jag på paddington market.

Idag var jag helt inställd på att jag absolut inte skulle sova för länge (helst inte längre än 8:30), så när jag vaknade kl 6 stod jag i valet och kvalet. Skulle jag fortsätta sova och därmed riskera att vara alldeles för trött för att gå upp när klockan började ringa, eller skulle jag se det här som my lifetime opportunity? Jag låg och sög på karamellen i nästan en halvtimme innan jag satte musik i öronen och långsamt värmde upp kläderna under täcket till några sköna tunes för att minska plågan att ta sig ur värmen. Hittills har jag åstadkommit att jaga upp Lorain ur sängen så hon kom i hyfsad tid till universitet och snackat med brudarna som tar sig upp på mornarna och går till jobbet. Nästa wake-up call är klockan nio som Charlotte har beställt, därefter tar jag mig ut på en morgonlöprunda. En vecka kvar. That's all for now folks.

Känner mig ytterst oinspirerad på att ge mig på att skriva ett blogginlägg. Men en uppdatering går väl an? Den här dagen har spenderats på jobbet tillsammans med Andrej. Inga konstigheter, väldigt lugnt skift. Plus är att han gick med att på att byta mitt lördagskvällskift mot hans onsdagskvällskift = jag har kvällen fri att fira Charlotte på hennes stora tjugofyraårsdag. Därefter har jag packat ihop en låda som jag ska skeppa hem till Sverige samt rensat ut ännu mer i min garderob, så nu är jag så gott som renskrapad. Ätit pitabröd med diverse läckerheter i och nu tänkte jag ta och koka mitt linsetui och ge mig ut på en springtur. Vardagsliv svart på vitt.

Igår, lördag, var jag faktiskt ledig. Jag och Lorain drog på marknaden i Paddington men det var alldeles för posh och uppåtnäsa med höga priser och märkesprylar. Men det var väl lika bra det eftersom jag lider av köpstopp. Efter det tog vi färjan till Manly för att uppleva jazzfestivalen en sväng. Lite scener uppsatta på sporadiska ställen och folket var ute. Vår uppmärksamhet gick mest till mat och strand dock, och lyssna på musiken på avstånd. Med åren har man inte samma uthållighet som man en gång besatt, så vi nästan totaldäckade och tog en tupplur på färjan hem. Väl hemma köpte vi lite goon (billigt bag in box för er icke-insatta svenskar) och drack lite vin och spelade kort med Robbin och hans flickvän som är här nu för tillfället, Una, Lorain och Charlotte. De två sistnämnda och jag tog en tur till Bondi Hotel men jag var absolut inte i den rätta sinnestämningen så jag tog bara en öl och gittade hemåt. Fredagen jobbade jag absolut hela dagen, men klämde in ett besök till tattoo-shoppen på rasten och bytte min näspiercing till en ring. Gratis!! Jag gillar Laurie's-kunder. Det här är vad jag kan komma på för tillfället! 10 dagar kvar. Mitt Indien-visum är klart nu så måste bara gå och plocka upp det. Lever förstås i förnekelse och kommer nog för alltid göra det. Eller så är jag bara lite trögfattad. Nåväl, jag känner mig väldigt redo! Ge mig vad jag tål.

Ps. Helt vansinne att det är redan är oktober.