Tagresan till Gokarna gick helt smartfritt och fort, forutom en karl som ville kyssa mig mitt i natten, men sadana saker forvanar en inte langre. Det ar fint att resa med tag, du far en god natts somn for det ar nagot valdigt lugnande att sova pa tag, och pa morgonen vaknar du till CHAAAAIIII COFFEEEEEE VEGGIECUTLETBREAD. osv osv. Och sa har du en toalett och mojligheten att rora pa dig. Du har allt du behover pa ett tag. Sodern fortsatte att imponera pa oss, den har gangen med att taget anlande en timme tidigare till stationen i Koche, och sedan kom i tid till Gokarna.
Gokarna ar en annan historia daremot. Vi kom dit och akte ner till stranderna som folk hade rekommenderat oss. Borjade med Om beach och gick till ett guesthouse, men gillade inte riktigt konceptet. Rummen var inte varda pengarna och det var alldeles for vitt och vastern. Vi at lunch och fortsatte till nasta strand, Kuddle beach (touktouk-chaufforerna tog alldeles jattemycket overpris och vagrade forhandla). Val dar kandes det som om nagot bara at upp vara sjalar. Vi vandrade omkring pa stranden for att hitta nagonstans att bo; manniskorna var inte alls vanliga och glada, och energin var otroligt dalig. Hur som helst hittade vi ett guesthouse och tog ett rum dar. Saker fortsatte vara valdigt skumma, och utanfor vart rum var det kaos med 10 personer forsoker halla en annan person vid hyfsat medvetande. Tydligen hade han tagit nagon drog (tippar pa heroin) for nagra dagar sedan och har varit dalig sedan dess. De gav honom nagon medicin i form att sprutor, och hade knutit ihop hans fotter. Varfor tar de inte honom till sjukhuset?
Det var ungefar den stamningen som radde i hela Gokarna. Bade jag och Shelley kande de daliga vibbarna. Sa, impulsiva och irrationella som vi ar sa bokade vi en nattbus till Hampi, tog vart baggage och hangde pa en restaurang tills det var dags att dra. Haha. Gokarna fick inte en arlig chans. Men vi kunde inte tanka oss nagot varre an att spendera en natt dar. Jattekonstigt. Vi har inte haft den har kanslan nagonsin tidigare.
Nattbussen till Hampi gick okej, det var en sleeper, sa jag och Shelley delade pa en badd. Vi blev injagade av nagra busshitlers och bussresan var inte sa bekvam. Men tiden gick fort. Atta timmar senare var vi i Hampi.
Nu har vi spenderat tva natter i Hampi. Hampi ar en miniliten stad upptackte vi igar nar vi klattrade upp en enorm stenformation och blickade ut over allt tillsammans med var guesthouse-agare for att se soluppgangen sex pa morgonen. Pa nagot vis, pa sistone, satter vi oss alltid i situationer som innebar minimal somn for oss. Men det ar fint. Skont att ga upp tidigt. Imorgon maste vi ga upp kl 5 for att hinna med taget till Goa.
Hur som helst. Hampi ar en liten stad pa 2.500 personer, med otroligt manga ruiner fran forna dagar. Och massor med stenar. Fin liten stad. Lugn och fridfull. De har inte ens ett apotek. Jattekonstigt.
Forsta dagen nar vi anlande fran Gokarna tog vi det bara lugnt och utforskade omradet. Jag shoppade lite armband (jag tog av alla mina for nagon vecka sedan, men nu borjar jag samla igen. Kan inte ra for det) och en planbok, och Shelley en vaska. At fantastisk mat. For tillfallet ar var storsta passion mat. Vi brinner, lever och andas mat. Det ar fantastiskt.
Igar blev vi vackta 5:30 av var vard, sa upp och hoppa. Borja promenera och sedan klattra och arbeta sig upp for den stora stenformationen. Mycket jobb pa en tidig timma. Men det ar alltid vart det. Mornarna ar sa frascha. Vi sag soluppgangen, och hade sallskap av ett otal med apor. Vi gav dem te och chai. Sedan var det meningen att vi skulle ga till en shop och tillverka nagra halsband och vara kreativa, men val dar var vi inte sarskilt attraherade av nagot av de stilar vi hade att valja mellan. Och med tanke pa att summan av kursen+stenarna skulle bli ganska dyrt sa skippade vi det. Darefter var vi helt forlorade. Vi visste inte vad vi skulle gora i den lilla staden. Vi hyrde cyklar. Sedan cyklade vi runt, vandrade och levde som om de var de antika dagarna ater igen. At lunch pa ett stalle med jattetrevlig omgivning men maten imponerade foga. Tyvarr. Och med tanke pa hur mycket mat betyder for oss just nu var vi valdigt besvikna. Men vi repade oss.
Efter det tog vi en vila pa rummet, for att sedan satta fart med vara cyklar (som var i hyfsat illa skick forstas) mot vattenfallet. Vi gick genom bananplantagen och protesterade nar folk ville vara varan guide. Men vi fick sallskap av en yngling och det visade sig vara mer an behovligt. Vi hade aldrig hittat det, aldrig klarat det och vagen dit var ganska obegriplig. Massor med stenar forstas och vatten. Mer klattring. Det var bra, fin utflykt. Pa vagen tillbaka blockade en enorm orm var vag, och guiden flippade smatt och vi skrattade lite at honom, eftersom vi lever i ovisshet. Vi tog en annan vag. Da vet man att det ar farligt, om de blir nervosa.
Det var var gardag, och vi avslutade den med en fantastisk pasta.
Idag skulle vi unna oss en sovmorgon, men jag vaknade 7:15, och det var det. Langa sovmornar ar blott ett minne.
Idag ska vi hyra en scooter. Som vi har langtat. Mest for att ha nagot att gora och for att det ar kul. Planen ar att aka till ett bear sanctuary. Se nagra vilda bjornar om vi har tur. Kanske nagon annanstans.
Eftersom vi rentav skippade Gokarna har vi manga dagar nu kvar innan det ar dags for Mumbai och Delhi. De kommer bli spenderade i Goa, som vi faktiskt hade funderat pa att utelamna pa grund av den hoga fest- och vasternfaktorn. Men pa nagot satt har vi nu 5-6 dagar dar. Men det kommer nog ga bra. Vi ska bo pa en lugn strand. Forhoppningsvis hyra scooter. Goa ar ganska stort.
Ps. Tack vare min goda karma, att jag skotte mig sa bra i mitt tidigare liv, har min gamla kamera som jag for langesedan gav upp hoppet om valt att kontakta mig igen. En karl fran junglesurfingen i Cape Tribulation i Australien hittade min kamera, och pa nagot obegripligt satt forstod att det var min, Caroline Akerstedts kamera, och pa det mest obegripliga satt nagosin, lamnat ett meddelande pa min bilddagbok. Han vill skicka den till mig. Jag ar mallos.
