carolineae

Igår natt drömde jag att någon stal mitt kontokort och började länsa mitt konto på den förmögenhet jag hade sparat ihop till Indien. En riktig mardröm kan man säga. Jätteledsen blev jag. Men som tur var så var det bara en dröm. Inte en framtidsvision hoppas jag!! Peppar peppar.

Igår var det stek och häng på Bjurhovdabacken med Marielle och på kvällen blev det grillning utanför My och Johan alldeles innan (och även under tiden) spurtskuren kom. Precis som en sommarkväll bör se ut. Trevligt var det i alla fall.

Nu ska jag och Emelie fara och röva med oss Mattias och roadtrippa ända till Köping och bjucka honom på Buffé Grön, en vegetarisk restaurang som jag har hört talas om via ryktesvägen. Det kan bli bra. Eftersom han har fyllt år menar jag.


PS. jag börjar jobba om två veckor. Mycket fint.

 

 

 

Idag går jag lite i målning-och-pimpning-av-cykel-tankar:

 

 

 

 

Ryktena säger att sommaren är på väg. Hurra! Jag vet att jag och Charlotte kommer ta fram flipflopen (eller thongs som det heter i Australien) snarast. Och det är väl de enda egentliga sommarplanerna jag har. Picknick är ett måste. Och mängder av arbete.
Vi provsmakade lite på den kommande årstiden igår hemma hos Emelies bror Dennis i Tillberga. Grillning, god mat, många så kallade vuxna, två barn, häng, film, wii och så vidare. Fint! Innan dess hade jag och Charlotte en härlig fika på stan, och jag fick lägga band på mig själv för att inte köpa en heltjusig kofta på Indiska. Jag la koftan i ena vågskålen, och potentiell fantastisk föda i den andra. Vad tror ni vann?

day is as light as your brightest dream
night is as dark as you feel it ought to be
time is as fast as the slowest thing


Idag var det riktigt nära att mina enda, riktiga dagsrutin - Greys Anatomi på den väletablerade så kallade teveapparaten kl 09:25 - helt föll platt som en pannkaka. Lyckligtvis hade jag min skyddsängel (i det här fallet My som ringde mig fem minuter innan programstart) som vakade över mig och inte tillät en sådan katastrof att inträffa. Turrr.

Därefter har dagen bestått av många matgrubblerier, en löprunda, afrikansk lunch och skype med Shelley. Våra drömmar fortsätter att leva och växa. Ikväll blir det trerättersmiddag med Emelie och My. Extravagans.

---

Shelley hade mejlat med Burkhart (den fantastiska medelålderstysken vi träffade i södra Indien) och han berättade att under hans morgonmeditation när han ska till ett glatt och fridfullt ställe, tänker han på oss tre när vi satt och tittade på soluppgången uppe på berget i Munnar. Alltså, Burkhart är en så otroligt rar och otroligt rolig man så man faktiskt dör lite grann. Gåshud. Vi var så bra tillsammans. Vi var den fulländade trion.

Jag hade en fin vecka uppe i Furudal (1.200 invånare) med pappa, Lena, hund-Hampus, Elvis, Frank Sinatra, ICA, Mora, Clas Ohlson, dalahästar, lasagne, kundkorgar, korsord, Greys Anatomy, promenader, Edsbyn, Bollnäs och så vidare. De leverar där uppe. Sedan var det fullt ös på Måns födelsedagskalas på söndagseftermiddagen.

Det blev ett raskt karriärsbyte på gott och ont. Plus är en rejäl löneförhöjning, minus är förstås en missad ny erfarenhet. Men för tillfället är jag förmodligen den mest pengakåta människan på jorden - men med bra anledningar. Inte alls för att vara gnidig.

- hejdå Västerås och hej idyllen!

Redan innan första lönen ens är LITE inom synhåll har jag smidit ett otal med planer. Det behöver inte ta längre än två nätter med vetskapen om att man har ett yrke till att man befinner sig helt uppe i skyarna. Guuuud vad jag är exalterad! Hurra! Att ha en framtid är långt ifrån överskattat.

Riktigt fin inflyttningsfest hos My och Johan igår också! Tackarrrr.

India is... True Love from True Love on Vimeo.

 

 

Eftersom jag i grund och botten är sådan hyvens och ordentlig kvinna var jag hela trettio minuter tidig till morgonens intervju. Jag tog tillfället i akt och passade på att ha en musik- och solstund i gräset utanför sjukhuset innan plikten faktiskt kallade den här gången. Intervjuer kan man nog sällan säga om de går bra eller inte. Eftersom hjärnan gärna fryser till is när man ska berätta saker om sig själv medan man har - eller beter sig som man har - kniven mot strupen. Men det verkar ha gått ganska väl i och med att hon skulle ringa mina referenser (dock ville hon inte ringa till Wade i Australien - engelska var alldeles för skrämmande!). Så det står förmodligen mellan mig och någon annan.
Jag verkar tydligen ha en enorm talang för att se kolugn ut när jag egentligen känner mig megastressad eller nervös. Till exempel när jag jobbade någon morgon på Charlottes coffeeshop i Sydney, nere i tunnelbanan mitt i morgonrushen, då vi nästan bokstavligen stod och slungade ut kaffekoppar i ansiktet på folk - och jag hade en nästan-icke-befintlig upplärning och aldrig varit så uppjagad i hela mitt liv - berömde de mig och tyckte att jag skötte mig så lugnt och skickligt. Ursäkta? Och nu när jag mejlade referenser till Linda på sjukhuset och passade på att komplettera min historia lite och skylla på min ofrostade hjärna, sa hon att hon förstår att jag var nervös men att "det syntes inte på dig ska du veta". Lite intressant faktiskt. Hur som helst blir jag förhoppningsvis uppdaterad imorgon.

Sedan cyklade jag och tittade in My och Johans nya fina lägenhet på Kristiansborg och vi picknickade ute på gräset. Resten av dagen har jag varit döende efter två tidiga mornar i rad. Jag bönar och ber att samhället tar det lugnt med mig, jag har faktiskt inte gått upp tidigt på riktigt på sjutton månader. Baby steps pleease.

Jämmer och elände! Det sociala kontoret ville ha mer från min kropp och själ än vad jag hade förväntat mig - och det för mindre utlöning jag ens vågat drömma om. Så nu blir det till att skicka ut ännu fler positiva vibrationer (och cv:n) i universum som kan svara på mina önskningar om ett framtida yrke. Det började faktiskt verka redan när jag hade lämnat socialen och klev innanför ytterdörren då sjukhuset ringde och kallade på intervju imorgon. Ibland tar det inte längre än trettio minuter. Fast det var ju hyfsat väntat. Men det kanske med andra ord var just därför det hände?

---

Åh, jag spontan-skype-ringde vår gamla flatmate och vän Lorain i Holland, och hon var faktiskt med vår andra gamla flatmate och vän Robbin, så vi pratade och såg varandra i camen - glädjeyra! Längtar tills vi har möjlighet att åka och besöka dem.

.... följt av ett långt email till Sophie som är i England eller Afrika och två magiska timmar på skype med Shelley i Australien. En riktig internationell dag.

 

 

Jag cyklade hem till Mattias och drack kaffe och läste bok på balkongen, det enda korrekta man kan göra på en vårdag som denna. Tyvärr fick Mattias ge hän för pollendöden och retirera till sängen och SR filosofihörna. Men jag fortsatte njuta, gassa och inspireras en stund till. NU kära ni, efter en välsmakande tunnbrödpotatismossojakorvs-måltid, ska jag cykla vidare till Emelie och förundras över att solen inte ännu har gått ner, trots att denna afton har nått åttasnåret. Vilket fenomen va?

Fångade upp lite kläder som morsan höll på att rensa ur sin garderob - som den här jack/tröjan. Fynd! Idag har jag sökt ett lagerjobb och skrivit upp mig på Nordjobb (bemanningstjänst för hela Norden). Jättetaggad på att spara pengar, jag behöver bara ett jobb va. Sedan lunchade jag och morsan i form av pizza ute på lögarängen i det fantastiska vädret. Nu ska jag egentligen skypa med Shelley men jag tror att hon kan ha somnat vid det här laget. Tidsskillnader's a bitch sometimes.