carolineae

day is as light as your brightest dream
night is as dark as you feel it ought to be
time is as fast as the slowest thing


Idag var det riktigt nära att mina enda, riktiga dagsrutin - Greys Anatomi på den väletablerade så kallade teveapparaten kl 09:25 - helt föll platt som en pannkaka. Lyckligtvis hade jag min skyddsängel (i det här fallet My som ringde mig fem minuter innan programstart) som vakade över mig och inte tillät en sådan katastrof att inträffa. Turrr.

Därefter har dagen bestått av många matgrubblerier, en löprunda, afrikansk lunch och skype med Shelley. Våra drömmar fortsätter att leva och växa. Ikväll blir det trerättersmiddag med Emelie och My. Extravagans.

---

Shelley hade mejlat med Burkhart (den fantastiska medelålderstysken vi träffade i södra Indien) och han berättade att under hans morgonmeditation när han ska till ett glatt och fridfullt ställe, tänker han på oss tre när vi satt och tittade på soluppgången uppe på berget i Munnar. Alltså, Burkhart är en så otroligt rar och otroligt rolig man så man faktiskt dör lite grann. Gåshud. Vi var så bra tillsammans. Vi var den fulländade trion.

Jag hade en fin vecka uppe i Furudal (1.200 invånare) med pappa, Lena, hund-Hampus, Elvis, Frank Sinatra, ICA, Mora, Clas Ohlson, dalahästar, lasagne, kundkorgar, korsord, Greys Anatomy, promenader, Edsbyn, Bollnäs och så vidare. De leverar där uppe. Sedan var det fullt ös på Måns födelsedagskalas på söndagseftermiddagen.

Det blev ett raskt karriärsbyte på gott och ont. Plus är en rejäl löneförhöjning, minus är förstås en missad ny erfarenhet. Men för tillfället är jag förmodligen den mest pengakåta människan på jorden - men med bra anledningar. Inte alls för att vara gnidig.

- hejdå Västerås och hej idyllen!

Redan innan första lönen ens är LITE inom synhåll har jag smidit ett otal med planer. Det behöver inte ta längre än två nätter med vetskapen om att man har ett yrke till att man befinner sig helt uppe i skyarna. Guuuud vad jag är exalterad! Hurra! Att ha en framtid är långt ifrån överskattat.

Riktigt fin inflyttningsfest hos My och Johan igår också! Tackarrrr.

India is... True Love from True Love on Vimeo.

 

 

Eftersom jag i grund och botten är sådan hyvens och ordentlig kvinna var jag hela trettio minuter tidig till morgonens intervju. Jag tog tillfället i akt och passade på att ha en musik- och solstund i gräset utanför sjukhuset innan plikten faktiskt kallade den här gången. Intervjuer kan man nog sällan säga om de går bra eller inte. Eftersom hjärnan gärna fryser till is när man ska berätta saker om sig själv medan man har - eller beter sig som man har - kniven mot strupen. Men det verkar ha gått ganska väl i och med att hon skulle ringa mina referenser (dock ville hon inte ringa till Wade i Australien - engelska var alldeles för skrämmande!). Så det står förmodligen mellan mig och någon annan.
Jag verkar tydligen ha en enorm talang för att se kolugn ut när jag egentligen känner mig megastressad eller nervös. Till exempel när jag jobbade någon morgon på Charlottes coffeeshop i Sydney, nere i tunnelbanan mitt i morgonrushen, då vi nästan bokstavligen stod och slungade ut kaffekoppar i ansiktet på folk - och jag hade en nästan-icke-befintlig upplärning och aldrig varit så uppjagad i hela mitt liv - berömde de mig och tyckte att jag skötte mig så lugnt och skickligt. Ursäkta? Och nu när jag mejlade referenser till Linda på sjukhuset och passade på att komplettera min historia lite och skylla på min ofrostade hjärna, sa hon att hon förstår att jag var nervös men att "det syntes inte på dig ska du veta". Lite intressant faktiskt. Hur som helst blir jag förhoppningsvis uppdaterad imorgon.

Sedan cyklade jag och tittade in My och Johans nya fina lägenhet på Kristiansborg och vi picknickade ute på gräset. Resten av dagen har jag varit döende efter två tidiga mornar i rad. Jag bönar och ber att samhället tar det lugnt med mig, jag har faktiskt inte gått upp tidigt på riktigt på sjutton månader. Baby steps pleease.

Jämmer och elände! Det sociala kontoret ville ha mer från min kropp och själ än vad jag hade förväntat mig - och det för mindre utlöning jag ens vågat drömma om. Så nu blir det till att skicka ut ännu fler positiva vibrationer (och cv:n) i universum som kan svara på mina önskningar om ett framtida yrke. Det började faktiskt verka redan när jag hade lämnat socialen och klev innanför ytterdörren då sjukhuset ringde och kallade på intervju imorgon. Ibland tar det inte längre än trettio minuter. Fast det var ju hyfsat väntat. Men det kanske med andra ord var just därför det hände?

---

Åh, jag spontan-skype-ringde vår gamla flatmate och vän Lorain i Holland, och hon var faktiskt med vår andra gamla flatmate och vän Robbin, så vi pratade och såg varandra i camen - glädjeyra! Längtar tills vi har möjlighet att åka och besöka dem.

.... följt av ett långt email till Sophie som är i England eller Afrika och två magiska timmar på skype med Shelley i Australien. En riktig internationell dag.

 

 

Jag cyklade hem till Mattias och drack kaffe och läste bok på balkongen, det enda korrekta man kan göra på en vårdag som denna. Tyvärr fick Mattias ge hän för pollendöden och retirera till sängen och SR filosofihörna. Men jag fortsatte njuta, gassa och inspireras en stund till. NU kära ni, efter en välsmakande tunnbrödpotatismossojakorvs-måltid, ska jag cykla vidare till Emelie och förundras över att solen inte ännu har gått ner, trots att denna afton har nått åttasnåret. Vilket fenomen va?

Fångade upp lite kläder som morsan höll på att rensa ur sin garderob - som den här jack/tröjan. Fynd! Idag har jag sökt ett lagerjobb och skrivit upp mig på Nordjobb (bemanningstjänst för hela Norden). Jättetaggad på att spara pengar, jag behöver bara ett jobb va. Sedan lunchade jag och morsan i form av pizza ute på lögarängen i det fantastiska vädret. Nu ska jag egentligen skypa med Shelley men jag tror att hon kan ha somnat vid det här laget. Tidsskillnader's a bitch sometimes.

 

 

Ordning och reda under matlagning är obligatoriskt.

 

 

Jag klarade tandläkartestet med bravur. Det visade sig att jag inte hade haft någonting att frukta - han röt inte till en enda gång - och "placket" var blott en missfärgning som han påstod var praktiskt taget oundviklig. Han blev inte ett dugg upprörd och polerade mina tänder till sitt strålande utgångsläge igen utan några som helst protester. Fint!
Det här var förmodligen den mest cykelvänliga förmiddagen på länge - sol, glädje, hopp och lugn spred sig ut över gatorna och jag fick faktiskt lite Australien-vibrationer i kroppen. Därefter har det blivit ugnstrull bak/lag-ning - minus fläsket och liknande konstigheter; fika och Bamse-pussel med Måns, sju och en halv kilometer i spåret varav Emelie gjorde mig sällskap det tredje och sista varvet, telefonsnack med Sumit och aftonshopping med morsan på ICA Maxi... förstås. Och toalettstädning och dammsugning däremellan någonstans. Kompenserat för min helt obefogade så kallade bakisdag igår.

Hasselbackspotatis, champinjonstuvning, quornfile och sojakorv, broccoli tomat och brieost.

 

Idag har jag betett mig som om jag har haft en riktig bakisdag. Åstadkommit närmast ingenting. Men det är bara att acceptera att man har sådana dagar med nu som då. Jag har i alla fall sökt lite jobb, tittat på en halv Bollywoodfilm, lagat god lunch, vilat och gjort tusen korsord. Alltid något? Imorgon förmiddag ska jag till tandläkar-Anders som antagligen kommer skälla på mig för det förmodade placket på insidan av min kära, skeva tand på underkäken - och då kommer jag nog piggna till per automatik.

Åter igen en vecka som har skenat iväg. I torsdags hade jag faktiskt det gamla hederliga FF (föräldrafritt) och passade på att bjuda över Sandra och Charlotte på lite mys. Vi åt mat, spelade TP och tittade på en Bollywoodfilm - Moonson wedding. Väldigt trevligt. Inga stora trash/hemlighetsfester längre - som man tenderade att ha under FF på den faktiska gamla goda tiden.

Igår var en sådan där riktigt fin dag. Charlotte som sov på soffan verkade inte störas alls av mina morgonsysslor - göra i ordning frukost, plocka ur diskmaskinen, titta på Greys Anatomi bredvid henne i soffan och så vidare. Typiskt Charlotte. Men hon vaknade efter ungefär en timme när det ringde i hennes telefon. Därpå eggade hon mig till att söka lite jobb medan hon satt och hade det gott i soffan - vilket förstås var för mitt eget bästa. Sedan passade vi på att ta en promenad när det ändå var så fint snöoväder. Jag bussade ner på stan och tog en fika med Peter på Kalle på spången, vi tittade runt på den härliga, oväntade internationella matmarknaden som ägde rum på stora torget och jag spann som en katt när jag fick höra engelska talas igen; jag åkte hem och pratade en hel och fantastisk timma i telefonen med Sumit, mötte upp med Emelie och vi for hem till Dennis och tittade på In Time med Justin Timberlake. Helt okej faktiskt. Fast det beror väl på hur gott öga man har till Justin antar jag. Hur partisk man är och hur mycket man egentligen tycker om honom i smyg.

Lördag. Den har varit lugn och stillsam hittills - började med att mysa i soffan, dricka kaffe och titta på någon usel Hillary Duff-film som gick på teve som man ändå fastnade lite för sådär som man kan göra ibland; sedan tog jag mig ut i spåret och gick sju och en halv kilometer. Duschat, tvättat håret och ätit en lätt lunch (sparrissoppa och en liten bit knäckebröd). Jag har nu även funnit min väg till mammas bag in box i kylen och sett det hela som ett tecken på att jag ska ta mig ett glas såhär på lördagseftermiddagen och bara luta mig tillbaka. Pass på medan hon ligger och vilar.
Strax över till grannarna Sandra och Tommi som har en barnfri helg, och laga lite tacos tillsammans med dem, Charlotte och Jennie. Sedan kanske vi provar vår lycka och skicklighet på bowlingbanan. Tiden får utvisa.

Jag är helt övertygad om att Försäkringskassan faktiskt höll koll på sina väntande klienters tålamod - ty idag kom jag fram utan att det knappt hann gå en signal! Möte om två hela veckor, vilket förstås är mycket bättre än ännu senare.

 

Nu minns jag återigen det allra bästa med att vara arbetslös: man har alla möjligheter i världen att ägna sig åt träning. Det finns inga som helst ursäkter man kan dra för sig själv i huvudet - eftersom man har tiden och man har orken. Men! Det stannar inte vid att man inte längre har några undanflykter att komma med - man vill faktiskt ingenting hellre än att träna!! Idag blev det yoga på morgonen och en springtur i spåret så här på aftonen. Jag har hittat lite fler yogavideos som jag får testa dagarna som kommer. Och squash med My på onsdag. Äntligen! Jag har längtat och trånat i sjutton månader efter det.
Samma träningsfenomen inträffade när jag var arbetslös efter att ha tagit studenten. Man får uppskatta och ta vara på när man har så här mycket tid. Förvisso kan man förstås tänka att jag går väldigt hårt på och kommer alldeles strax tröttna. Vem vet? Jag tänker rida på vågen så länge den varar!  Jag har dessutom dammsugit hemmet och städat toaletterna, tvättat kläder och städat ur badrumsskåpet. Klippt luggen och ätit pastasallad till lunch. En fin måndag. Får se vad för slags aktivitet kvällen bestämmer att utveckla sig till.

Hoppet om att det finns ett bidrag där ute i Sverige som jag har möjlighet att lägga vantarna på (efter viss efterforskning av morsan) har kommit tillbaka. Även om jag förstås skulle föredra ett jobb. Därför har jag nu i slutet av den här veckan försökt få tag på dessa människor som håller i trådarna, eller pengarna rättare sagt. Försäkringskassan har gjort det solklart för mig att man definitivt måste visa sig värdig skattebetalarnas pengar;
första gången jag testade att ringa, köade jag tålmodigt i en och en halv timme innan proppen gick här hemma i lägenheten och allting stannade upp och började om på ny kula.
Dag två provade jag igen att ringa, och hoppades på att den där långa väntan bara var en engångsförteelse från Försäkringskassans sida. Så jag ringde och väntade och väntade. Jag tänkte att när man nått den magiska gränsen av TVÅ timmar i telefonkö så måste NÅGONTING hända. Och ja, visst gjorde det det! .. Jag blev automatiskt frånkopplad. I djupet av mitt hjärta hoppas jag på illusionen att de loggar alla som försöker ringa dem, och testar dem och deras desperation och nöd medvetet.

Idag, som de tidigare dagarna den här veckan, blev det ett yogapass efter frukost. Fantastiskt som vanligt, och det växer ju mer man kommer in i det. Att det i huvudet kan råda total tystnad för åtminstone några minuter är guld värt. Att allt intensivt babblande bara kan stanna upp för en stund och nuet kan lysa igenom till hundra procent. Rekommenderas.
Min kropp fortsatte tigga efter mer, och vem är jag att säga nej när den har något så gott i åtanke. Så det blev ett varv jogg och ett varv power walk i spåret efter yogan. Nu verkar den vara belåten.

Det har varit en fin helg. Kaffe och inspirationsträff med Charlotte på fredageftermiddagen. Vi är bra på att egga upp varandra och smida ett otal med planer. Drömmare. Det bästa man kan vara. Sedan blev det tacos med mamma och Bosse och filmerna The Thing x 2 med Mattias senare på kvällen. Mysigt.
Lördagen spenderades tillsammans med mina kära bröder och Måns. En fin dag med häng och umgänge och mat. På kvällen var jag hemma hos Emelie tillsammans med ovanligt många brudar - My, Cicci, Lina och jag och Emelie då. Avslutade pusslet, spelade kort och Party-Alias och umgicks tills fåglarna började varna om att en ny morgon var på väg att gry.

Guuud nu vill jag ha ett jobb, så jag kan få lite pengar, så jag kan röra mig framåt. Det är verkligen dags. Sju veckor hemma! Fast det känns som tre år. Det är inte så att jag vantrivs med att gå hemma, men det gynnar mig ju inte heller, eftersom det inte tar mig vidare någonstans. Så aaatt.
Men nu ska det bli lite yoga (äntligen!!!) och sen ner på stan och möta upp med Oskar, om han vaknar någon gång efter nattjobbande.

Spel hemma hos My. Inkluderar inte glorian, den hittade vi på själva.