carolineae

 

Vår och sommar på intåg och här rullar saker och ting på som vanligt. Kommit igång med gymmandet tillsammans med Marielle, vilket alltid är en hit. Sumit har haft intervju på ambassaden, och nu är det kanske en 2-3 månaders väntetid bara för att höra från migrationsverket att de sätter igång med ärendet? Inte mycket att göra åt det i stunden. Tre veckor kvar tills jag beger mig tillbaka till Indien, ett besök till Darjeeling och runtom i Sikkim (nordöstra Indien) och kanske även en sväng till Nepal om vi inte blir helt förälskade i den avlägsna bergstrakten Sikkim. Vi får lyssna på våra hjärtan.

Igår strosade jag och Charlotte runt på stan och tog det piano. Shoppade lite (basic träningskläder och såna saker), åt lunch och drack kaffe. På kvällen hade jag besök av Charlotte och My, och vi spelade lite kort, backgammon, drack lite vin och pratade. Trevligt!
Idag går mer åt städa/planera/tänka-hållet och även förstås kalas för Måns som fyller 3 år!

Nästa vecka jobbar jag 4 dagar och har en 3 dagars helg vilket kommer bli fantastiskt. Sumit är så exalterad över vår resa att han har börjat packa sitt bagage redan nu! Vilket kanske är att ta i. Men sådan framförhållning stöter man sällan på i Indien.

 

 

Den här dagen har spenderats i sjuksoffan tillsammans med tio avsnitt av Game of thrones som Pepe bokstavligen talat har prackat på mig och velat få mig att älska. Till slut lyckades han! Men nu är säsong 1 slut och jag är lämnad för intet..

Som tur är har jag haft Sumit som varit alldeles till sig över en ny kärlekslåt som kommit ut från Bollywood, som helt beskriver hans känslor säger han, och som han har spelat för mig via telefonen; så det har varit fint ändå.

 

Energin har 100% legat på 0% idag men förhoppningsvis återkommer den inom kort.

 

 

Veckans nyheter:

Morbror Christer tyckte att jag inte behövde köpa nya däck för den här sommaren, vilket jag förstås inte var emot = oförväntade pengar = fylld kyl + två blommor till hallen + ett nagellack (för att skämma bort sig själv).

Dessutom köpte jag en sängram med mamma på Ikea förra helgen för en billig penning, vilken jag planerar att måla om och förvandla lite grann. Steg 1 är att sätta på min charm och övertala någon att komma hit och montera den med mig eftersom det är så fantastiskt kul! Men först när hälsan accepterar detta åtagande.
Och förstås kan vi vara glada över att Sumit har fått en intervjutid! Den 29:e april ska han infinna sig på den svenska ambassaden i New Delhi. Ladda ladda.

 

 

Det blev en rejäl sovmorgon idag! Har sovit som en prinsessa hela veckan, däckat nästan direkt när jag har gått och lagt mig även om jag inte har känt mig sådär överdrivet trött. Så det har inte blivit så himla mycket läsning. För att kompensera denna sovmorgon så blev det full fart med att koka kikärter och små vita bönor - så jag kan ha mängder och mängder av dessa glömda pärlor i frysen, pyssla färdigt med pigtittaren som jag köpte på loppisen på Rocklund i söndags (jättenöjd nu!), och så har jag överfört bilder och dokument till min externa hårddisk eftersom jag har en känsla av att skärmen på den här laptopen kommer haverera när som helst. I nuläget måste man ha den i exakta vinklar för att den ska fungera överhuvudtaget, och antalet på dessa exakta vinklar tycks minska systematiskt.

 

Det blir nog till att fortsätta med dessa bestyr som för nytta med sig ett tag till innan de rena nöjena äger rum. Hem till mamma en sväng för att hämta mitt balkongbord och låna hennes stege, se om hon har en jättejätteliten skruvmejsel och sedan lyckas få upp lampan i sovrummet. Om jag har tur (och mest självdisciplin) tar jag även itu med bråtet som ligger på balkongen och forslar iväg det till återbruket.

Jag ringde och pratade med migrationsverket igår, och alla papper har kommit in! Så det var ett gott tecken. Nästa steg var tydligen att invänta ett brev, och det brevet skulle skickas till en av oss, vi vet inte vem, inom ramen av en okänd tidsperiod. Känslan av insikt och upplysning som infinner sig efter bara några minuters samtal med dem är obeskrivlig.

 

 

 

Den här veckan har bestått av himla mycket arbete, med tanke på att det har varit övertid (påsk) och sedan har jag även fått jobba in några timmar (arbetstidsförlängning?) men det har rullat på bra. Tyvärr blev det inte mer övertid den här veckan..på gott och ont! Det innebär att jag har hela lördagen och söndagen ledig vilket förstås är fantastiskt skönt. Förutom arbete har jag dessutom fått tag på migrationsverket och blivit lite klokare och absolut senast nästa vecka räknar jag med att kunna skicka in ansökan. Äntligen!

Jag hann även med att träffa Emelie och dra en handling på ICA Maxi och en lunch på kajen, och träffa Percy och äta lite indisk lunch på Laxmi. Idag är det påskafton, vilket kommer innebära påskmiddag hos mor, och än så länge har inneburit storstädning i hemmet. Men strax ska jag iväg.

Skulle hemskt gärna få reda på om min semester blir beviljad i juni så man kan börja planera och drömma lite om den!

 

Annars är allting fint och solen gör det inte sämre! Jag läste att sedan vintersolståndet har dagen ökat med sju timmar. Vilket är en ganska radikal förändring tycker jag. Just det, jag skypade med Shelley i veckan också, och hon tyckte att jag såg äldre ut, men på det allra mest positiva sättet. Vi växer upp antar jag.

 

 

Nu har jag och Charlotte precis kommit hem till Västerås efter fyra fina dagar i Amsterdam. Ungefär hur kul som helst att träffa Lorain och Robbin igen; och trots att det har gått ett och ett halvt år sedan jag såg dem sist så känns det som om tiden har stått stilla och vi för alltid har bott med tillsammans, precis som förut.

På torsdagen när vi anlände så mötte Lorain upp oss på centralstationen och vi tog en promenad hem till henne innan jag och Charlotte poppade ut på marknaden i närheten och tittade runt och mötte upp med Robbin medan Lorain färgade sitt (enligt henne) helt odrägliga hår. Sedan lagade vi mat, drack några glas vin och pratade. På fredagen gick vi upp tidigt och sprang tillbaka till marknaden och den här gången blev det några fynd (Holland är billigt!) innan vi fortsatte allihopa in till city och fortsatte titta runt. Vi åkte hem till Robbin och fick se hans hem och beställde hem mat (indiskt för mig) och hade det bra. Vid åtta på kvällen så drog Robbin från sin egen lägenhet, han skulle till sin hemstad, och lämnade oss brudar kvar där. Vi passade på att köpa snacks och vin i affären och mysa till en film innan vi tog vårt pick och pack och åkte tillbaka till Lorain. På lördagen var det jag, Charlotte och Lorain eftersom Robbin inte var hemma, och vi strosade runt i staden och affärerna och åt de pommes från ett välkänt pommes stånd. Både jag och Lorain firade denna dag med att färga håret. Mitt blev lite mörkare blont ungefär. Jag var otroligt urless på mitt forna hår. Vi åt mat, drack vin, tittade på film och sedan pratade vi in på småtimmarna.

 

Jättefint att se dem igen! Och en jättefin stad!

 

Vi hade det helt fantastiskt i Indien tillsammans precis som väntat..

För de som är nyfikna på bilder men inte har facebook finns det ett gäng här:

 

 

 

 

 

 

Det har varit fullt upp med flytt här hemma och sorg och icke-fungerande mobiler i Indien på sistone. Sumits farbror var med om en olycka(?) för en vecka sedan och låg därefter i koma efter att ha blivit opererad. Men för ett par dagar sedan ringde Sumit och berättade att han hade dött, och sorgen har förstås varit väldigt påtaglig i Indien och även smittat av sig här borta. Samtidigt som olyckan slutade Sumits mobil fungera så kommunikationen har varit väldigt knapp under alla dessa oroligheter. Men nu har kontakten kommit tillbaka och vi har kunnat prata ordentligt och ikapp. Nu är en stor skara från hans släktskap på väg till den heliga staden Hardiwar som ligger längs Ganges där de ska släppa ut hans farbrors aska i floden, och därefter följer en vecka med folk som kommer och besöker hans farbrors hem; för att sjunga och be för honom, för att önska honom all lycka.

 

Idag blev jag alldeles för sjuk (illamående och feber) och fick gå hem från jobbet. Sedan dess har jag legat som en slapp fisk i soffan och tittat på East of Eden med James Dean. Jag tror min kropp havererade efter samtliga saker som har varit på gång och somliga som fortfarande är på gång. Själen längtar efter lite lugn och ro.

 

I tisdags gick flyttlasset till(baka till) Malmaberg och det känns ungefär som att komma hem igen eftersom jag har bott i en nästan på pricken likadan lägenhet förut. Fast vice versa. Spegelvänt det vill säga. Så det har donats en del här, inte hur mycket som helst, men tillräckligt för att det ska kännas tillräckligt härligt att bo här.
Stefan och Marielle var här på fredag-och lördagkvällen och invigde "häng" med spel och film. Innan jobbet idag hade jag besök av Charlotte som fick vara med om min och Sumits första och fantastiska skypesession. Hon fick även chansen att se hans bror och hans två brorsöner! Indien levererar. Hela det samtalet bara förstärkte min längtan att träffa honom igen! Tur att jag ska få göra det på torsdag då. ♥

 

 

Superhärligt att vara ledig två dagar i sträck. Verkligen en lyxvara nu för tiden. Igår var en fin och verksam dag; jag och My spenderade många timmar nere i centrum och jag lyckades hitta presenter - så jag nästan är färdig - till Sumit och hans familj nu när jag kommer på besök. Dessutom så tog vi en lunch på Laxmi och det kan man säga var långt ifrån dumt.

 

På kvällen hade vi en efterlängtad spelkväll hemma hos Pepe. Eftersom vi blev aningen fler än vad man kan vara spelare så blev det mycket lagspel igår. Långa regelgenomgångar och ungefär lika mycket skratt. Härlig kväll!

 

Nu ska jag skypa med Shelley en sväng och sedan tänkte jag försöka organisera lite här uppe i lägenheten inför flytten och på kvällen har jag en träff med Mattias! Sedan kan jag lova att det inte blir mycket vila förrän jag landar i Delhi om tolv dagar.

 

 

Ps. Se dokumentären Searching for sugar man!

 

 

 

 

 

  

      

 

Lite blandade bilder från diverse tillfällen. En Pepe som gör en mandaringubbe, en promenad i Vasaparken under en fin vinterafton, en Charlotte som skrattar/ser ansträngd ut, en skada från min sojakorvstekningsincident, och förstås nyårsafton hemma hos Stefan och Marielle med helfestliga glas!!

 

Man hinner organisera så otroligt mycket under kvällsveckorna. Jag blir lite förbluffad över att det finns så mycket att göra hela tiden. Saker att ta hand om.

 

 

Runt åtta på mornarna brukar det bli ett himla liv på katten utanför dörren som morsan stänger igen när hon går upp på morgonen. Hon jamar och försöker putta upp den förseglade porten, så pass att jag vaknar till. Jag går sömndrucken upp och släpper in det lilla livet, och sedan fortsätter vi sova tillsammans på dem allra mest mysiga sätten. Denna tisdagsmorgon såg ut såhär:

 

 

Det har hänt väldigt mycket och väldigt lite sedan sist. Det svåraste är att fatta beslut, eftersom man inte riktigt vet vilket beslut som kommer vara det allra bästa. Men för nuläget ser det ut såhär:
Vi struntar i överklagan (eftersom han inte har en suck till att få det där visumet i alla fall har vi lärt oss) och jag åker förhoppningsvis till Indien i två veckor i februari, om jag hinner få mitt visum i tid. Sedan söker vi uppehållstillstånd vilket tydligen ska vara en helt annan grej och då kan han kanske vara här till augusti/september någon gång. Och där emellan kan jag förhoppningsvis komma på besök ytterligare en gång under sommaren.

Det är ungefär det vi har kommit fram till nu. Men vägen dit har inte varit lätt! Och jag kan absolut inte garantera att det här det velandet är över.

 

Jag har råkat på en förkylning i all den här mentala stress, vilket inte är så konstigt egentligen. Men hoppas den försvinner snart! En veckas eftermiddagsarbete som väntar (plus söndagsjobb igår). Har varit och lämnat igen mina böcker på bibblan och hämtat ut min lön på banken (äntligen!).

 

 

 

Nu har jag suttit i fem timmar med denna visumkonfusion. Never ending story. Man vet sällan vilken ände man ska börja i. Har mest av allt pusslat på ett objection letter till den svenska ambassaden i Delhi. Tror lite grann på att de bara testar oss; vår uthållighet och vår äkta önskan att få det där visumet. Men det kan också vara den där odödliga glimten av hopp som nästan för alltid lever med oss människor som spökar hos mig. Gårdagen var turbulent - till och med Sumits pappa, som annars brukar kunna vara relativt likgiltig inför känslor, ringde mig mitt i den indiska natten och bad mig på det där speciella indiska sättet att jag skulle ringa hans son - min karl - som var fruktansvärt upprörd vid tillfället. Så pass omskakande var den dagen. Men denna dag har varit mer stabil och mer fylld av anamma. Den största, och till synes nästan enda, anledningen till att vi inte har fått visumet är för att de är alldeles för osäkra på att han kommer lämna landet när det är dags. Så det måste vi övertyga dem om. De hade också problem med att det saknades bevis på hans arbete, och - hör och häpna - att han inte kunde uttala mitt efternamn ordentligt. Det var konstigt tyckte de. Det kan man tycka är konstigt förstås, men man kan också tycka att mitt efternamn låter väldigt konstigt och därmed blir problematiskt att processa.

 

@ Mcgleod Ganj december 2011

 

 

Morgonen fick en väldigt ogod start när Sumit ringde och levererade nyheterna om att hans visum hade blivit avslaget samtidigt som han storgrät. Varför det inte har blivit beviljat vet jag inte ännu, men förhoppningsvis kan hans pappa springa iväg och scanna in pappret som kom med passet och mejla det till mig. Jag har en känsla av att det snarare är så att de 'inte kände för' att den här indiern skulle få komma iväg till Sverige och vara med sin kärlek, än att det saknas några dokument eller är svag i sin historia. Det är inte alltför sällan indierna fungerar på det sättet i arbetet; de går på sina egna känslor och åsikter när det kommer till att fatta beslut som rör andra istället för att titta på dokument och formella papper.

Men dags att förbereda försvaret. Både jag och han har ringt ambassaden men de är högst ovilliga att lämna ut någon information sådär på telefonen. Så han ska dit imorgon och prata med dem om han lyckas ta sig hem till Delhi idag, och jag ska se om jag kan hitta några extra dokument, bilder och så vidare som vi kan skicka in tillsammans med överklagan. Tills vidare hoppar jag över fyra dagars ledigheten och jobbar imorgon och samlar ihop komp. Behöver nog ha en plan B och en plan C.

 

 

Jadu My, du undrar vad som händer i mitt liv?

Allt som allt så händer det ganska mycket, men eftersom allt tenderar att ta sin lilla tid så händer det ganska långsamt och inte alls på samma gång; nästan så att man för det mesta går omkring och glömmer bort att det händer överhuvudtaget.
För det första har jag köpt en liten pärla. En Opel Agila 1.2 -02 som tar mig dit jag drömmer om. Det lilla bilfröet behövde bara gro en vecka eller två så hade jag blivit med bil! Det är den där impulsiva, det-måste-hända-nu-genen som jag besitter. Men jag tycker om den. Då händer det ofta någonting, och inte allt för sällan någonting helt oväntat och som man egentligen inte alls hade planerat. På ett positivt sätt.
För det andra är vi nog bara en dag eller två ifrån att veta hur det blir med det här så kallade visumet som det har varit ett himla ståhej om på sistone. Beskedet är på väg till hemmet i Delhi med kurir, men jag vet inte hur snabbt kurirerna arbetar i Delhi. Sumit hade intervju på svenska ambassaden i Delhi i måndags, då de grillade honom med alla slags frågor i fyrtio minuter samtidigt som de spelade in och skrev ner allting. Frågor som: har jag några syskon, vad jobbar mina föräldrar med, var bor jag, varför bor jag hos mamma och inte hos pappa, var ska han bo när han kommer hit, vill han inte stanna kvar i Sverige då och är han helt säker på det, vad är det för adress till den lägenhet vi ska bo i (inte ens jag vet det). Men allt som allt gick det nog bra. Det han inte kunde leverera svar på var adressen på den nya lägenheten och namnet på Sveriges huvudstad(....).

För det tredje är det nu bara tjugo dagar kvar till flytt. Mitt alldeles egna hem för första gången på kanske 2,5 år! Tokroligt. Kan man göra ungefär precis vad man vill. Eller ja, förhoppningsvis blir det bara mitt alldeles egna i ungefär en vecka.

 

Och det var de stora milstolparna.

Det som händer lite mer just nu och lite mer lokalt, är att jag efter mycket slit och jobb nu är ledig torsdag - söndag, vilket känns som en dröm. Tänk vad man uppskattar ledighet när man jobbar. Även om jag totalt sett inte alls har jobbat särskilt mycket de senaste året/åren. På fredag tänkte jag kicka igång med en tvåveckors hardcore detox för kroppen. Väck med gifter och slamprodukter. Så imorgon tänker jag ta mina sista arma slantar till livsmedelsaffären och bunkra upp. Massor med frukt och grönt och fantastiskt fräscha och ekologiska varor.

Dessutom har jag kommit igång ganska bra med träningen nu igen, efter att i en vecka eller två haft sådan oväntad ledvärk(!!) och smärta så jag kände mig som minimum sextiofem bast. Det har lett till att jag har lagt om jobbstrategin till något mer ergonomisk och något mindre hetsig och därmed även ökat och balanserat ackordet (!). Så det kan bli va. Nu är mina leder i princip återställda. Det är bra att kroppen kan dra till med varningsklockor, för ibland har man bara inte en aning.

 

 

Den här månaden har mest bestått av arbete och visumfrågor, verkligen. Men i fredags skickade jag stafettpinnen vidare till Indien så nu kan jag ta och luta mig tillbaka, en aning i alla fall.

Nu har jag tredagars-ledigt så här i julens ära, och den har än så länge har jag spenderat min tid med att göra ett pepparkakshus, slå in lite paket, julhandla mat med mor och träffa Charlotte för en mysig kvällspromenad i snön i hamnen och sedan Life of Pi på biografen, vilket var en helt härlig film.

 

Idag ska jag jag fortsätta julbestyren och ta en promenad till ICA skiljebo för att inhandla de sista ingredienserna. Det blir att testa på en vegetarisk "julskinka" som jag fann inspiration till på Facebook. Alltid kul att äventyra lite. Eventuellt laga lite kola, slå in de sista klapparna och sedan uppesittarkväll hemma hos Stefan med bingolotter.

 

Just det! My, Emelie och Anna hade en helt fantastiskt 75-årsfest för en vecka sedan. Klädkoden var svarta/vita kläder med lila detalj och venedigmask. De hade hyrt en lokal i hamnen, ordnat med mat och bordsplacering, lite spex, en bar och massor med dans och skoj. Jag kom hem halv fem på morgonen fast jag jobbade dagen efter (på eftermiddagen) så det är garanterat ett bra betyg!

 

Nu är det härligt juligt ute! Vitt, kallt landskap och knarr under skorna. Var ett par år sedan man hade en riktig svensk jul. Tjugohundraelva var jag och Charlotte och traskade runt i hettan uppe på klipporna i Blue Mountains i Australien, och tjugohundraelva var jag uppe i norra Indien - McLeod Ganj för att vara exakt - tillsammans med Shelley, Sumit och Raj. Vi spelade kort, drack rom och cola, åt oskalade jordnötter med salt separat på sidan och lyssnade på Beatles. Och dessa alternativa jular har varit lika fantastiska, och har säkert byggt upp ett extra sug för den svenska traditionen och känslorna som den för med sig. Som börjar redan ungefär två månader innan jul.

 

Så i första advents ära så har jag och mamma varit på Rusta och handlat på oss diverse julprylar; så som en stjärna och en duk till mitt rum och mossa och tomtar till adventsljusstaken. Igår hade jag Sandra och Charlotte på besök och vi drog till med pepparkaksbak och lite vitt vin till det och hade det bra tillsammans.

 

Idag var det visning på lägenheten och den ser ut ungefär exakt som min gamla, förutom att den är spegelvänd. Inflytt i början av februari. Även om jag allra helst skulle vilja att det skedde IMORGON. Men nog har man tränat upp tålamodet något så ofantligt det senaste året. Men tankesmedjan kan nog ingen någonsin sätta stopp på.

 

 

Och ps. Grattis i efterskott till min kära far!!

 

 

 

 

Lägenhetsvisning på söndag och passet har anlänt till brevlådan i Patel Nagar, Delhi, Indien. Det går framåt - slowly but surely. Nu är det dags att möta ett ganska så stort lass av den så kallade gammeldags, hårdnackade byråkratin.