carolineae

Precis som jag förutspådde har tiden bara skenat sin kos. Det har varit en väldigt behaglig och produktiv vecka. Fått min sociala dos från Percy och Marielle samt haft två inbokade morgonmöten(!!). Hur vågar de. Men det vart ju bara bra, desto mer aktiv. Varit hos optikern, förnyat passet och andra fantastiska ärenden. Plus är att man är pigg HELA dagen. Inte sådär som på morgonveckor.
Imorgon är det torsdag och då ska jag hem till Marielle och prata lite om midsommar (och säkerligen mycket utanför den ramen) som vi tänkt fira med Stefan, Sandra och Tommie ute på Rönnby. Eventuellt Charlotte om hon tar sig i kragen HO HO. Sedan har jag fått Pepe till att vi ska torsdagsfika så det blir fint det. Kanske klämmer in några timmar jobb på fredag om det är övertid?
Gjorde min cykeldebut till jobbet idag. SKÖNT. Mer sånt åt folket. Så länge det inte är stormvind där ute. Då förvandlas paradiset lätt till ett helvete.

Och så ringde min gamla vän Emelie (som var närvarande på min välkommen-hem-fest) och det var hur kul som helst. Ett besök till henne och Örebro innan Indien låter som ett säkert kort.

Jag gjorde min debut på kvällsvecka idag, var fantastiskt länge sedan och under en väldigt kort period jag jobbade kväll på ICA senast. I was killing it out there tonight!! Vilken skillnad i pigghet alltså. Inte alls så trött och seg som man är på morgon/dag. Så kvällen gick väldigt fort. Och jag förväntar mig att mitt ackord kommer vara skyhögt när jag tittar det imorgon. Något annat skulle vara otroligt olämpligt. Före det, innan jobbet, mötte jag upp Percy på stan och vi drog en lunch på Vivaldi och catchade upp som aldrig förr (kanske för att vi aldrig har haft så mycket att catcha upp om tidigare som nu) och hade det väldigt trevligt.

Helgen bestod av följande:
Lördag: jobb 6-15, en extremt kort och extremt givande power nap och sedan Erikslund, matlagning, Colombiana, yatzy och mys med Stefan.
Söndag: stan och Maxi (favoritaffären) med morsan: lite mathandling, apotekshandling och faktiskt en slags tunika från Indiska. Sedan gick jag och Emelie femman på Björnön innan vi åkte till Mattias och tog ett par omgångar Settlers med honom och Ola.

Jag har en känsla av att den här jobbveckan kommer flyga iväg. Ho ho ho. Ge mig övertid på söndag, ja tack? Ge mig vad jag tål.

Betyder det verkligen mycket vill ha mer? Att girigheten inte har någon botten?
Det ter sig verkligen som att jag började jobba i rättans tid - efter den här veckan verkar de inte visa nå mer Greys Anatomy på teve. Vad förödande det hade varit för mitt dåvarande liv.

Nu: lite mer morgonstund. Snart: off to work! Min, egna privata fredag idag; ledig imorgon och jobbar på fredag och lördag. Trevlig helg till mig själv! Tack tack.

Idag var första dagen på mitt gamla jobb. Gick alldeles utomordentligt. Härligt att träffa alla oldies och uppdatera varandra lite grann. Jag hade ungefär tio minuters genomgång med det som hade förändrats där inne - sedan var det bara att tuta och köra. Den här gången var det ingen upplärning på en vecka och ha det lugnt och stressfritt på medel istället för ackord. Att köra expedition sitter ingjutet i ryggraden och fastetsat i hjärnan nu för tiden, ungefär som när man lärde sig cykla. Finns ingen som helst möjlighet att komma ifrån det. All swell.
Rent tekniskt och prestationsmässigt så var det förmodligen långt ifrån utomordentligt, men just nu hänvisar jag snarare till förmågan att komma upp klockan fyra, konsten att återanpassa sig till samhället så otroligt kvickt, och till hur relativt smärtfritt dagen faktiskt flöt på. Men om man ser på andra sidan av myntet så spärrade jag mitt inloggningskonto av någon okänd anledning det första jag gjorde; var inte inskriven på något slags 'personregister' och kunde alltså inte köra på min egen användare, och stannade och pratade åtminstone 50% av dagen eftersom det jobbar så otroligt många människor där nere. Den här måndagen blev det absolut inte några fantastiska ackord gjorda. Men första dagen får de faktiskt ha överseende med.

Nu har jag ätit knäckebröd, tagit en hastig power nap, badat och sist och allra störst, bokat biljett till Indien. Så en sommar på ICA är helt och hållet överkomligt med tanke på vad som hägrar i horisonten.

Upptäckte precis att mitt kroniska, always by my side -skavsår håller på och utvecklar sig till något riktigt snuskigt där på sidan av hälen. Trots full vaddering. Det är kanske dags att försöka hitta några skor som jobbar MED mig trots allt? Mot alla odds. Mina fötter var födda till att vara fria och vilda. Och det är ju inget fel med det överhuvudtaget egentligen. Jag måste nästan rentav stötta det.

Det har förresten varit några fina dagar. Stan med mor igår, sedan folk, häng och Settlers hos My och Johan. Innan det, på tisdagen, var det häng, brunch och stan med Charlotte och på kvällen var det dags för den efterlängtade omgången av Puerto Rico tillsammans med Emelie och ett gäng härliga grabbar på Edvins båt. Må fenomenet med strategiska brädspel leva vidare för alltid. Nu funderar jag på att baka veganska kanelbullar och ta vara på mina sista jag-kan-göra-ungefär-precis-vad-jag-vill-samtidigt-som-jag-är-alldeles-perfekt-utvilad - dagar.

Jag åkte och lämnade tillbaka sprayfärgen på Biltema med Mattias igår. Jag lägger cykelprojektet på is tills jag hittar någon färg som jag är såld på. Sedan lagade vi fantastiska burgare med bröd, pommes och sås och såg en halvdan film - Safe House.

Nu har jag äntligen tagit tag i att (återigen) försöka få tillbaka pengarna som blev stulna i Australien, men nu kan det dessvärre vara försent. Men försöka duger. Skulle skypa med Lorain såhär på förmiddagskvisten, but Lorain, where are you?
Jag har dessutom ägnat mig åt massor av annan research, som jag känner är väldigt bra att ha i bakfickan framöver. Men skulle behöva minst hundratusen fakta och problemlösningar till dock.
Charlotte gör ett drop in-besök strax, jag funderar på att baka lite scones eller dylikt till oss? Mysa lite på balkongen till exempel.

Jag har haft en trevlig helg. Idag blev det promenad på Björnön med Emelie - 7,5 km sedan började mina skavsår göra sig alldeles för påminda. Vi for hem till henne och lagade söndagslunch och spelade yatzy istället. Sedan åkte jag hem och duschade, läste lite bok, drack kaffe och pratade med Sumit i telefon (som insisterade på att han skulle få tala med mor vilket jag förstås inte kunde neka). Sedan (äntligen) BB-finalen hemma hos Emelie tillsammans med Emma. Nu är jag fri från den ofrivilliga big brother-bojan! Igår var det film hemma hos Dennis i Tillberga med Emelie och Cicci. Och så vidare och så vidare. En fin regnhelg så att säga.

Glada i Manali. Raj, Sumit och Shelley.

Regn och rusk. En vecka kvar i frihet. Jag gjorde ett besök i bunkern igår för att hämta upp passerkort, skåpnyckel, skor och så vidare. Samma foto på passerkortet som tidigare, från när jag var nitton - tiden står verkligen stilla där nere.
Peppen är hög. Känns som om jag har (minst sagt) utfört och utforskat ungefär allt som man kan uföra och utforska här hemma. Nu kan jag fortsätta vidare till nästa etapp. Inget vemod. Inget elände. Bara upp och hoppa klockan fyra på morgonen om åtta dagar. Why not? som de svarar på det allra mesta i Indien.

PS. jag var tydligen inte rekryterad av Proffice, utan av ICA - vi var åtta delikata, handplockade forna medarbetare som blev återanställda av ICA. Vi måste ha det där omtalade 'lilla extra' (eller 'interna kontakter' som man också brukar kalla det).