Publicerad 2012-02-21 08:28:59 i Allmänt,
Nu har jag sovit första natten i min egna säng (aldrig varit med om en sådan mjuk en, man har nog inte blivit bortskämd i Indien) och jag börjar nog acceptera mitt öde mer och mer. Det tar ett tag innan man förstår verkligheten. Fast än så länge är jag alldeles isolerad för jag har inget svenskt simkort, eller snarare inget som är aktiverat och med pengar på. Det ska jag försöka ordna idag. Och vid något tillfälle inom den snara framtiden träffa alla fantastiska svenskar? Måste bara återanpassa mig lite mer. Kanske försöka mig på ordningen och högertrafiken på vägarna. Har ätit en smarrig frukost som morsan såg till fanns hemma åt mig (tack).
Publicerad 2012-02-20 22:51:44 i Allmänt,
Nu har jag varit hemma i cirka tre-fyra timmar, och det känns jättekonstigt. Det känns lite direkt som om jag inte har varit borta, som om Australien och Indien bara var en dröm. Men samtidigt måste morsan gå igenom grunderna i hushållet för mig, sådant som var självklart förr. Det är bara så märkligt att det bara var 12 timmar att gå från det exotiska-far-away Indien till hemmet i Västerås. Man har liksom ingen tid att mentalt anpassa och förbereda sig. Även fast man kanske tycker att jag borde ha hunnit gjort det under de här 15 månaderna. Hur som helst. Indien var helt fantastiskt. Skulle inte byta bort dem för någonting annat någonsin.
Efter Hampi tog vi dagståget på nio timmar till Goa. Slog läger i södra Goa, Agonda. Hittade en strandbungalow som blickade över den folktomma stranden med de fantastiska solnedgångarna för en alldeles rimlig slant. Agonda var alldeles litet, lugnt och lagom. Eftersom vi inte spenderade så jättemycket tid där så blev vi inte less heller. Vi hyrde en scooter som var vår trogna följeslagare under hela vår vistelse i Goa. Första dagen med scootern så gjorde vi en utflykt som var många fler kilometer än vi hade kunnat drömma om. Vi började stort. Vilket resulterade i sex timmar på scootern, 250km och det oundvikliga klassiskt indiska - mutande av polisen. Vi blev stoppade på "motorvägen" för att vi inte hade hjälm på oss (själva konceptet med petitesser så som säkerhet och hjälm på vägarna har inte riktigt slagit igenom ännu i Indien, även om de gör några halvhjärtade försök). Eftersom jag misslyckades med att ge honom något slags giltigt körkort så var det böter som gällde. Rs150 för hjälmen och rs950 för att jag inte hade något körkort på mig. Va!! Vi sa att han var galen, det är alldeles för mycket. "Okej okej, jag kan sänka kostnaden lite.. hur mycket kan ni ge?" Jag föreslog rs200, nej nej det är för lite. . . . . . Okej, ge mig 200. Och så var det problemet ur världen och han utökade sin smutsiga dagskassa något ytterligare.
För övrigt i Goa så besökte vi till exempel kryddplantage, gick och funderade på om vi skulle skaffa oss en tatuering, men vi blev aldrig riktigt sålda på något. Åkte för att se ett vattenfall, men eftersom det tydligen är ett sådant där säsongs-vattenfall så blev det inget av det. Men vi hittade ett djurreservat och en träkoja som vi ockuperade istället, men vi såg inga djur. Det otroliga är att trots vårat kassa lokalsinne så hittar vi alltid till den plats som vi söker. Det är något väldigt magiskt med det hela. Vi kan åka över hela Goa och vårt största problem då är att hitta infarten från den lilla huvudgatan i Agonda för att komma till vår hydda.
Vi fann även en organisk vegetarisk/vegansk restaurang där precis runtomkring vårt område. Så där blev det många frukostar och lunchar. Förbannat gott. En del badande blev det. Shelley kände sig som hemma i det vilda vattnet som påminde om vågorna i Bondi, medan jag hellre skulle ha föredragit färskvatten-sjöar om man säger så. Utökade vårat klädförråd något. En vecka i Goa bara skenade iväg. Det var fantastiskt att sova i hyddan och ha den naturliga kylan om nätterna och somna till ljudet av vågorna. Däremot började märkliga små utslag dyka upp i fejan på mig. Hade ingen aning om vad det kunde vara? Till slut, efter ett antal gissningar från främlingar som frivilligt kom och upplyste mig - verkade det som om det var myggbett. En vilddjurs-människa berättade för mig att de kommer i stora grupper, dessa små myggor, och kalasar och antastar tillsammans. Kanske var det så. Började använda myggspray och utslagen försvann.
Efter Goa tog vi övernatt-tåget till Mumbai (älskar det namnet. fd Bombay). Gick smidigt som vanligt. Inga svårigheter, förutom att förstås veta när man ska av. Det får man inga upplysningar om. Tills slut beslöt vi oss för att bo i sovsalen i the salvation army hostelet. Billigast och faktiskt fräschast. Det var en ruskigt dyrt (turist-) område.
Mumbai var lite annorlunda än resten av Indien. Det kändes som om det kunde ha varit en storstad var som helst. I Europa till exempel. Gamla byggnader. Rickshawerna verkade vara bannade, för det fanns endast taxi. Dessutom såg vi människor ute och motionerade på morgonen. Det är en syn sällan skådad i Indien (så väldigt många överviktiga människor där borta). Mumbai satsar nog lite mer på att göra det mer västern. Med tanke på Bollywood och allt det där.
Vi tog en färja ut till Elephanta-ön där det fanns gamla grottor som brahamserna brukade hänga runt i och kontemplera om livet. Vi gick på bio tre gånger. Det är ju det vi tenderar att göra i storstäderna. Vi ville hemskt gärna se en bollywood-film, men de hade inga undertexter på dem så det gick inte för sig. Så mycket hindi har vi inte lärt oss på tre månader. Åkte runt och utforskade lite områden. Åkte buss. Såg en motorcykel-olycka. En karl på motorcykel åkte bredvid vår buss, och en bil öppnade dörren i vägen för honom och han for av cykeln och under vår buss. Fruktansvärt. Men jag tror han var okej.
Sömnlösheten och rastlösheten började sätta igång inom oss. Vi visste att slutet var alldeles för nära.
Vi tog flyget till Delhi den 14:e februari. Mötte upp pojkarna - Sumit och Raj. Ett kärt återseende. Tillbaka till Delhi, tillbaka till Pahar Ganj och tillbaka till vårat stammis-hotell, Silver Palace. Delhi känns lite som vårat andra hem nu, trots allt jag har skrivit om den staden. Hängde runt i Delhi i sex dagar (?) och även om Sumit var väldigt upptagen med bröllopsstyrande så lyckades vi ändå spendera lite tid tillsammans. Den 17:e gick vi på bröllopet (eller bara en del av det, eftersom bröllopsfirande varar cirka en vecka i Indien). Det var väldigt intensivt och inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Marcherande genom gatorna på väg till bröllopsmottagningen ackompanjerat med lampor, trummor, häst och vagn och otroligt många människor som dansade och försökte mota sig fram i folksamlingen. Väldigt intensitvt, för oss vita i alla fall. Sumits syster och hans kusin ledde och styrde oss igenom det hela och agerade våra livvakter. Det var nog väldigt bra faktiskt. Väl framme vid mottagningen så blev det mat, och även lite öldrickande i bilen (eftersom Sumits föräldrar inte har den blekaste om att han då och då dricker och röker, även fast min teori är att de vet mycket mer än han tror) och sedan kom brudparet och de satt på tron och poserade för kameror i cirka två timmar och såg väldigt ansträngda ut. Vid ett-tiden var vi hemma igen, förutom Sumit som fortsatte med släkt och familj. Ja, jag vet inte riktigt. Men det måste ju förstås vara lite obekvämt att gifta sig med någon som man har tagit en kopp te med i tjugo minuter tidigare i sitt liv, och det är det.
Olyckligt nog dog Rajs kompis på bröllopskvällen och han skulle egentligen ta tåget hem den 18:e men missade det med en hårsmån. Så han stannade till eftermiddagen den 19:e innan han for hem till Jasailmer. Sumit var iväg på något ytterligare bröllopsfirande och jag och Shelley spenderade våran sista kväll tillsammans i Indien. Delade på öl och gick efteråt och åt middag (äkta indien-anda trots att pojkarna inte var närvarande) där vi delade på ytterligare en öl. En sydafrikansk karl som satt och åt på bordet bredvid betalade tydligen notan åt oss sådär utan någon som helst förvarning, så det var dessutom gratis. Vi pratade minnen och framtid. Om allt och inget. Sådant där som jag och Shelley är väldigt bra på. Dessutom hade medelålders-tysken, vår kära Burkhard, mejlat oss och sagt att han tänkte tillbaka på oss som änglar. Haha han är den bästa mannen.
Och Sumit absolut insisterade på att han skulle köra mig till flygplatsen denna morgon, trots att han skulle bli försenad till sin klass. Protester biter inte på indiska pojkar i fall som dessa. Så det blev farväl till Shelley kl 6:30 och sedan till Sumit 08:30. Men det känns inte som om våra äventyr är över ännu. Det känns inte avslutat liksom. Vi får se vad framtiden har att erbjuda.
Nu måste jag kamma mig och skaffa ett jobb. Helvete.
Publicerad 2012-02-03 06:49:52 i Allmänt,
Tagresan till Gokarna gick helt smartfritt och fort, forutom en karl som ville kyssa mig mitt i natten, men sadana saker forvanar en inte langre. Det ar fint att resa med tag, du far en god natts somn for det ar nagot valdigt lugnande att sova pa tag, och pa morgonen vaknar du till CHAAAAIIII COFFEEEEEE VEGGIECUTLETBREAD. osv osv. Och sa har du en toalett och mojligheten att rora pa dig. Du har allt du behover pa ett tag. Sodern fortsatte att imponera pa oss, den har gangen med att taget anlande en timme tidigare till stationen i Koche, och sedan kom i tid till Gokarna.
Gokarna ar en annan historia daremot. Vi kom dit och akte ner till stranderna som folk hade rekommenderat oss. Borjade med Om beach och gick till ett guesthouse, men gillade inte riktigt konceptet. Rummen var inte varda pengarna och det var alldeles for vitt och vastern. Vi at lunch och fortsatte till nasta strand, Kuddle beach (touktouk-chaufforerna tog alldeles jattemycket overpris och vagrade forhandla). Val dar kandes det som om nagot bara at upp vara sjalar. Vi vandrade omkring pa stranden for att hitta nagonstans att bo; manniskorna var inte alls vanliga och glada, och energin var otroligt dalig. Hur som helst hittade vi ett guesthouse och tog ett rum dar. Saker fortsatte vara valdigt skumma, och utanfor vart rum var det kaos med 10 personer forsoker halla en annan person vid hyfsat medvetande. Tydligen hade han tagit nagon drog (tippar pa heroin) for nagra dagar sedan och har varit dalig sedan dess. De gav honom nagon medicin i form att sprutor, och hade knutit ihop hans fotter. Varfor tar de inte honom till sjukhuset?
Det var ungefar den stamningen som radde i hela Gokarna. Bade jag och Shelley kande de daliga vibbarna. Sa, impulsiva och irrationella som vi ar sa bokade vi en nattbus till Hampi, tog vart baggage och hangde pa en restaurang tills det var dags att dra. Haha. Gokarna fick inte en arlig chans. Men vi kunde inte tanka oss nagot varre an att spendera en natt dar. Jattekonstigt. Vi har inte haft den har kanslan nagonsin tidigare.
Nattbussen till Hampi gick okej, det var en sleeper, sa jag och Shelley delade pa en badd. Vi blev injagade av nagra busshitlers och bussresan var inte sa bekvam. Men tiden gick fort. Atta timmar senare var vi i Hampi.
Nu har vi spenderat tva natter i Hampi. Hampi ar en miniliten stad upptackte vi igar nar vi klattrade upp en enorm stenformation och blickade ut over allt tillsammans med var guesthouse-agare for att se soluppgangen sex pa morgonen. Pa nagot vis, pa sistone, satter vi oss alltid i situationer som innebar minimal somn for oss. Men det ar fint. Skont att ga upp tidigt. Imorgon maste vi ga upp kl 5 for att hinna med taget till Goa.
Hur som helst. Hampi ar en liten stad pa 2.500 personer, med otroligt manga ruiner fran forna dagar. Och massor med stenar. Fin liten stad. Lugn och fridfull. De har inte ens ett apotek. Jattekonstigt.
Forsta dagen nar vi anlande fran Gokarna tog vi det bara lugnt och utforskade omradet. Jag shoppade lite armband (jag tog av alla mina for nagon vecka sedan, men nu borjar jag samla igen. Kan inte ra for det) och en planbok, och Shelley en vaska. At fantastisk mat. For tillfallet ar var storsta passion mat. Vi brinner, lever och andas mat. Det ar fantastiskt.
Igar blev vi vackta 5:30 av var vard, sa upp och hoppa. Borja promenera och sedan klattra och arbeta sig upp for den stora stenformationen. Mycket jobb pa en tidig timma. Men det ar alltid vart det. Mornarna ar sa frascha. Vi sag soluppgangen, och hade sallskap av ett otal med apor. Vi gav dem te och chai. Sedan var det meningen att vi skulle ga till en shop och tillverka nagra halsband och vara kreativa, men val dar var vi inte sarskilt attraherade av nagot av de stilar vi hade att valja mellan. Och med tanke pa att summan av kursen+stenarna skulle bli ganska dyrt sa skippade vi det. Darefter var vi helt forlorade. Vi visste inte vad vi skulle gora i den lilla staden. Vi hyrde cyklar. Sedan cyklade vi runt, vandrade och levde som om de var de antika dagarna ater igen. At lunch pa ett stalle med jattetrevlig omgivning men maten imponerade foga. Tyvarr. Och med tanke pa hur mycket mat betyder for oss just nu var vi valdigt besvikna. Men vi repade oss.
Efter det tog vi en vila pa rummet, for att sedan satta fart med vara cyklar (som var i hyfsat illa skick forstas) mot vattenfallet. Vi gick genom bananplantagen och protesterade nar folk ville vara varan guide. Men vi fick sallskap av en yngling och det visade sig vara mer an behovligt. Vi hade aldrig hittat det, aldrig klarat det och vagen dit var ganska obegriplig. Massor med stenar forstas och vatten. Mer klattring. Det var bra, fin utflykt. Pa vagen tillbaka blockade en enorm orm var vag, och guiden flippade smatt och vi skrattade lite at honom, eftersom vi lever i ovisshet. Vi tog en annan vag. Da vet man att det ar farligt, om de blir nervosa.
Det var var gardag, och vi avslutade den med en fantastisk pasta.
Idag skulle vi unna oss en sovmorgon, men jag vaknade 7:15, och det var det. Langa sovmornar ar blott ett minne.
Idag ska vi hyra en scooter. Som vi har langtat. Mest for att ha nagot att gora och for att det ar kul. Planen ar att aka till ett bear sanctuary. Se nagra vilda bjornar om vi har tur. Kanske nagon annanstans.
Eftersom vi rentav skippade Gokarna har vi manga dagar nu kvar innan det ar dags for Mumbai och Delhi. De kommer bli spenderade i Goa, som vi faktiskt hade funderat pa att utelamna pa grund av den hoga fest- och vasternfaktorn. Men pa nagot satt har vi nu 5-6 dagar dar. Men det kommer nog ga bra. Vi ska bo pa en lugn strand. Forhoppningsvis hyra scooter. Goa ar ganska stort.
Ps. Tack vare min goda karma, att jag skotte mig sa bra i mitt tidigare liv, har min gamla kamera som jag for langesedan gav upp hoppet om valt att kontakta mig igen. En karl fran junglesurfingen i Cape Tribulation i Australien hittade min kamera, och pa nagot obegripligt satt forstod att det var min, Caroline Akerstedts kamera, och pa det mest obegripliga satt nagosin, lamnat ett meddelande pa min bilddagbok. Han vill skicka den till mig. Jag ar mallos.
Publicerad 2012-01-29 06:10:15 i Allmänt,
Efter Varkala tog vi taget mot Alappuzha och spenderade tva snabba natter dar. Dagen vi kom dit sa hittade vi ett guesthouse, och sedan promenerade vi bara runt och utforskade omradet och at ytterligare en festmaltid. Vi bokade dessutom flygbiljetter fran Mumbai till Delhi. For hur man an vander och vrider pa kartan sa ligger Delhi forskrackligt langt ifran oss for tillfallet. Sa vi bestamde oss for att jobba oss uppat till Mumbai och sedan unna oss en flygbiljett den 14:e februari. Sumit blev jatteglad over att ha en dejt pa alla hjartans dag, for allra forsta gangen. Vad gor man inte for pojkarna? Och Raj kommer upp fran Jasailmer ocksa.
Pa kvallen i Alappuzha var man sjuk igen och gick till sangs runt sju pa kvallen. Havade rehydration-pulver och madde bra dagen efter. Da hyrde vi scooter fran guesthouset som vi bodde pa, vilket visade sig vara en elektrisk (?) en. Miljon for all del, men nar man tar sig fram i ynka 25km/h ar man mer en trafikfara an nagonting annat. Hur som helst akte vi och besokte en strand och sag allmant ut som darar pa varan sloa moppe.
Vi traffade nagra tjejer pa guesthouset som berattade om en tur de hade varit pa upp till bergen. Det lat bra, sa vi bestamde oss for att gora det dagen darpa. Ta oss fran Alappuzah till Kottayam och vidare upp till Munnar. Pa morgonen tog vi en 2h-battur genom “backwaters” vilket ar otroligt fantastiskt fint, till Kottayam, dar vi at frukost med en tysk man vi traffade pa baten. Vi delade touktouk/rickshaw med honom och bad chaufforen att ta oss till buss-stationen. Val dar visade det sig att bussen till Munnar precis hade lamnat stationen. Chaufforen skriker pa oss att hoppa in i touktouken igen och han borjar gena genom smagator och mosa genom trafiken for att sedan stanna och vanta pa bussen. Nar den kommer vinkar han in den och vi far komma pa!! Vardagshjalte. De ger liksom 100% i vissa situationer. Annars hade vi fatt vanta dar i tva timmar pa nasta buss. Vilken karl.
Vi tog en buss i 5.5h till Munnar. Det var helt fantastiskt vackert. Teplantager overallt, bara gront och natur och otroligt. Inte lika varmt som nedanfor bergen, valdigt nojda. Vi ar mer bergsflickor an strandflickor om man sager sa. Efter nagra om och men hittade vi ett hotell som hade rum lediga (efter telefonsamtal och hjalpt fran varan touktouk-chauffor, de ar sa vanliga egentligen). Sedan promenerade vi omkring i den lilla staden, kopte lite choklad och fann en restaurang. Dar fann vi aven den tyska karln, Burkhard, sa vi slog oss ned vid honom. At middag och karln pa 52 bast beratte ungefar hela sin livshistoria (formodligen for att jag och Shelley har en speciell formaga att stalla oandligt med fragor) och vi bestamde oss att gora en trekking tillsammans imorgon. Eftersom jag och Shelley insisterade pa att vi absolut maste se soluppgangen sa skulle vi ses tillsammans med var guide kl 5:30 pa morgonen darpa, men inte utan nagra halvhjartade protester fran Burkhard.
Borjade trekkingen kl 6 pa morgonen och at frukost efter att solen hade valsignat oss med sina forsta stralar. Det var jag, Shelley, Burkhard och touktouk-chaufforen/guiden Sylva. Upp pa en hojd pa 2500m, men vi borjade nagonstans pa 1500m vilket absolut racker gott och val for oss rookies. Det var tillrackligt hardcore hur som helst. 10:30 hade vi gatt upp och ner over tva toppar och slutligen natt den tredje toppen som var den hogsta. Dar hade vi frukost #2 och vilade. Fantastisk utsikt. Vi var tillbaka till borjan klockan tolv, och jag hade som vanligt trakasserat mina fotter till varsta grad. En dag ska jag ge mina fotter vad de fortjanar. Burkhard gav mig medel att spraya pa mina skavsar. Efter lunch etc sa akte vi vidare 50km till en annan utsiktsplats, som inte alls var imponerande pa grund av all dimma men vagen dit var vard resan. Och Burkhard ar kanske den roligaste vi har traffat pa lange. Att satta ord pa alla incidenter som har intraffat kan inte ens komma i narheten av att gora det rattvisa. Men jag ska ge nagra exempel;
Han talade tyska med oss ett otal med ganger, insag inte att han gjorde det och vantade pa svar medan vi bara skrattade at honom.
Pa vagen till utsiktsplatsen akte vi forbi ett trad med jattestora bikupor. Pa vagen tillbaka bad han Sylva stanna vid tradet med "the sleeping monkeys" for nu kanske de hade vaknat, och vi fattade ingenting. Det visade sig att han trodde det var sovande apor, trots att han hade vart precis nedanfor och tagit kort pa dem.
Efter middagen den sista kvallen knappte han ihop dragkedjan pa sin jacka med dragkedjan pa sin troja.
Sylva hade en guestbook, och Burkhard tyckte, eftersom vi kunde skriva tre sprak skulle alla skriva nagonting pa sitt eget sprak och sluta mitt i en mening och nasta person skulle forsoka fortsatta pa den meningen pa sitt eget sprak. Det gjorde vi. Och misslyckades.
Det har ar nagra av de fantastiska exempel. Vi hade sa manga skratt tillsammans. Han ar som oss. Speciell. Men likval en funktionerande manniska. Vi gillade honom.
Efter att ha lamnat bergen i Munnar igar morse sa befinner vi oss nu i Kochi/Cochin vad man nu vill. Efter en sju timmars lang och trottsam resa pa lokalbussarna nadde vi till slut ett mal. Vi visste inte specifikt var vi var men vi visste att det fick vara nog. Vi at lunch och listade ut var vi befann oss och var framtida destination. Efter nagra omvagar och felakningar tog touktouken oss till det guesthouse vi ville. Sedan stressade vi till tagstationen for att hinna dit innan de stangde for att forsoka fa tag i tagbiljetter till Gokarna. Kom imorgonbitti kl 8 och koa. Okok. Sa imorse koade vi i 1,5h och fick faktiskt vara biljetter. Det kan vara veckors vantetid pa tagbiljetter har borta. Gladje! Sa imorgon kvall far vi vidare till Gokarna. Vi har hort gott om den lilla staden. Tills vidare ska vi forsoka fa somn for det har det gatt daligt med pa sistone, ga pa bio kanske och underhalla oss i denna stora stad. Vi ar inte sa mycket for stora stader.
Publicerad 2012-01-22 12:08:32 i Allmänt,
Kerala var forresten den forsta staten i varlden till att frivilligt valja ett kommunistiskt styre, och har fortsatt med det sedan -57. Enligt the Lonely Planet ar det den mest utvecklade staten i Indien, med till exempel flest utbildade manniskor, lagst antal doda vid barnafodsel och med den langsta medellivslangden. Intressant va? Men aven mest problem med alkohol och sjalvmord for de inte har haft nagonting att lagga sin kunskap pa. Men med turismen som har blommat har nere pa senare ar har det formodligen battrats.
Vi ar fortfarande i Varkala, men formodligen kommer vi att fara vidare imorgon, trots protester fran manniskor (jag har nagon speciell i atanke). Vi har gjort allt i Varkala, eller runt omkring Varkala snarare. Nu finns bara stranden kvar och gud ska veta att vi ar alldeles for rastlosa for det. Nagon gang ibland ar okej. Utan scootern finns det inget kvar har for oss.
Igar akte vi pa en massiv scooter-resa med Vinod, karln som jobbar pa restaurangen. Sju pa morgonen motte vi upp honom pa restaurangen. Tre personer pa en scooter, vilket egentligen ar minimumantalet har borta. Vi tog en 50km resa till Kovalum, at frukost vid stranden och fyren dar, innan vi akte vidare och hade en titt pa nagra fler strander, hamnen och all den harliga naturen som finns har nere. Vi akte aven for att halsa pa hans kompis som bor i en liten fiskeby, men tydligen var han i USA och arbetade. Men vi fick traffa hans bror och mangder med andra manniskor som jag inte vet hur de var relaterade till varandra. De insisterade pa att vi skulle stanna och ata lunch, sa det gjorde vi. Lite svarigheter med tanke pa att man nastan bara ater fisk i Kerala, men till slut gick allt bra. Barnen var flockade runt oss hela tiden. Nyfikna.
Efter en heldag ute pa scootern var vi helt umattade nar vi kom tillbaka. Och jag var helt fantastiskt smutsig. Sag ut som en barn som varit ute och lekt och haret var svart pa vissa stallen. Bara att aka scooter gor en lortig. Indien.
Oftast nar vi besoker nagot stalle och umgas med manniskor ar det nagon som gar och blir alldeles hopplost foralskad, antingen i mig eller Shelley. Bara sadar over natten. Och direkt fran hjartat. Och det ar verkligen sant. Sa det blir att spendera kvallen till att prata om varfor saker ar som de ar, och varfor vi maste aka vidare osv osv. Indiska pojkar ar sa fantastiska. De ar sa rena i hjartat, och sa sjukligt omtanksamma (de som vi har umgatts med). Inte ett uns av nagot ont i dem. Inga spel, inga egon. Vilken frihet.
Lite fler bilder... utan nagon som helst ordning.
Varje kvall nere vid Ganges utanfor varat ashram i Rishikesh sa ar det dags for puja. De ber till moder Ganga, i narmare en timma. Som jag berattade forr.
Spela carrom board med grabbarna i restaurangen pa vart ashram i Rishikesh. Jack till vanster maste ha haft ADHD eller nagot sadant. Och han forsokte alltid fa oss att ga med pa att rymma ivag med honom.
Det var konstant apinvasion i Rishikesh. Man far passa sig for de kan vara ganska aggressiva och mycket mojligt rabiessjuka. Men apbebisarna ar sa fantastiskt gulliga.
Ute och utforskar Rishikesh. Fick besok av kanske varldens sotaste hundvalp.
Sista frukosten med kanadensaren Brad i Rishikesh. Vilken flummare han var alltsa. Varldens mest langsamma storyteller nagonsin haha. Rolig.
Forsta kvallen i Varkala. Solnedgang pa en restaurang.
En dag nar vi var ute med scootern. Hittade en liten by med en ode strand. Men vi fick ganska snart besok av nyfikna kvinnor. Det ar kul nar de ar nyfikna, inga hamningar.
Yeah baby.
Nar vi var och besokte Vinods kompis aven fast han inte var dar. Vinod flyger drake pa stranden.
Ute vid "backwaters". Floden som gar runt over hela soder och som de anvander som transportled. Helt magiskt vatten med all dess gronska omkring det. Shelley och Vinod.
Vi ater lunch i Vindos kompis hus.
Rishikesh.
Folk ber pa andra sidan floden under frukost i Rishikesh.
Pa vag hem efter ha varit och besokt vattenfallet i Rishikesh. Pa vagen dit fick vi sallskap av dessa tre hundar. De stannade och vantade pa oss med vi tittade pa vattenfallet och nar vi hade testund. Nar vi borjade promenera tillbaka igen var de pa plats direkt. Vart entourage. Var eskort. Hur kan man inte tycka om dem?
Man pa vagen.
Shelley ritade en teckning. Shanti shanti va. Ta det lugnt, slappna av, det ordnar sig. Chilla for fan.
Ute i hamen med Vinod.
Ute vid hamnen i Kovalum.
Vinods kompis hem.
Vi och barna fran byn.
Vi, Vinod och barna.
Publicerad 2012-01-20 15:47:25 i Allmänt,
Sa nu har vi alltsa lamnat Delhi och kommer med storsta sannolikhet absolut inte atervanda forran det ar dags for brollop och hemresa.
Flygresan gick relativt bra och smartfritt, forutom att min kropp bestamde mig for att bli sjuk med feber och kass mage. Nar vi anlande i Trivandrum i Kerala, fantastiskt mycket soder i Indien, sa tog vi en taxi raka vagen till ett ashram (ett ashram ar ett stalle som har en 'guru' och man hanger sig totalt till yoga,meditation under tiden man ar dar) som folk har rekommenderat. Val dar var vi tvungna pa att skriva pa papper och sa vidare, om att vi skulle folja de regler som de hade och inte dricka, anvanda tobak, ga utanfor omradet och att delta i de obligatoriska handelser etc. Jag som var febersjuk och hemsk fick lite panikangest men gick med pa det i alla fall.
Det slutade med att vi bara spenderade tva natter dar, jag lag i sangen hela tiden och sov bort dagarna och Shelley testade pa ett yogapass och en meditations/chanting-session. Det visade sig vara lite for uppstyrt och lite for religiost for oss. Vi tog oss in till Trivandrum city och spenderade en natt dar. Jag var fortfarande riktigt kass och noll energi, och mina "travelbug"-tabletter hjalpte inte min mage overhuvudtaget. Trivandrum city var inte sa mycket att se. Eller det jag sag av det i alla fall. Vi for vidare till Varkala dagen dar pa. Shelley gav mig nagra antibiotikatabletter som jag borjade poppa och saker borjade falla pa plats igen. Och nu mar jag mycket battre.
Sa nu befinner vi oss alltsa i Varkala. Det ar som en semester fran var semster kan man saga. En riktig vitmanniskas-resort. Det kryllar av vita manniskor. Man far mer leka spot the black guy istallet for de vita ni vet. Sa det ar inte riktigt indien har. Och man kan ga omkring med linnen utan att det ar forbryllande eller stotande. Och man kan, hor och hapna, bada med bikini pa sig. Sa bara det sager hur separerat fran Indien det ar. Men trots detta, sa har vi det fantastiskt. We're keeping busy. I tva dagar nu har vi hyrt en scooter, och cirkulerat omkring pa vagarna och tagit oss till det mer autentiska Indien. Ut till magiska sjoar och strander, fyrer och fort, sett massor med natur och smastader. Efter att ha observerat trafiken i tva manader tyckte jag det var dags att satta mig sjalv pa prov. Det har gatt bra. Vanstertrafik och kaos. Inga konstigheter. Eftersom Shelley aldrig har kontrollerat nagonting annat an cyklar i sitt liv sa ar det jag som har statt for korandet. Minnen fran nar man var 15. Indien ar forresten nastan bara Bajajs, market som jag hade pa min moppe. Det ar nastan de enda mopederna har borta. Undrar hur vara mopeder, min och Ronjas, hittade sin vag anda upp till Sverige.
Sa trots att vi bor har ute, alldeles vid stranden, vid fantastisk natur och lugn och frid har vi inte varit har sa mycket. Imorgon ska vi ivag med en karl som jobbar pa en restaurang som vi har hangt en del pa, och han ska ta oss runt pa en scooter och visa oss andra saker. Som vanligt tenderar vi att dra oss mer till den indiska befolkningen an till turister och backpackers. Det ar en naturlig dragningskraft.
Vi vet inte hur lange vi stannar har. Atminstone en, tva natter till. Vi maste planera vart nasta drag. Soder ar valdigt fint, gront, mycket land och levnadsutrymme, chillat (shanti), och valdigt varmt. Trots att det ar vinter har sa ar det kanske 35grader om dagarna. Tur att man har havet att doppa sig i. Nu ska vi ta oss uppat kusten for att till slut hamna i Delhi igen.
Vi har en enorm mattorka. Vi ar valdigt less pa all mat som existerar for tillfallet. Det gar upp och ner det dara. Vi har nastan varit pa matstrejk de senaste dagarna. Jag ater havregrynsgrot om mornarna sedan ater vi frukt under dagen. Pa kvallarna har vi inget annat val an att ga och ata middag nagonstans eftersom vi maste fa i oss nagot. Men vi har alltid blivit besvikna. Tills idag. Idag hade vi en rejal festmaltid, vi delade pa tre ratter. En sallad, en pasta med soymince och tomatsas och en tofuburgare med pommes och sallad. Och idag blev vi nojda. Matta och belatna. Och restaurangen var inget annat an en restaurang som kallar sig sjalv ABBA och pastar sig servera svenska maltider, sa som kottbullar, fiskgratang osv. De saljer dessutom snus. Daremot ar alla anstallda fran Nepal.
Alla sasongsarbetare/indier har nere ar fantastiska trevliga. Roliga och lattpratade. Kudos till dem. Aventyren fortsatter.
Publicerad 2012-01-13 07:41:11 i Allmänt,
Nu har vi varit i Delhi i tva natter. Farden fran Rishikesh till Delhi var tumultartad (inga konstigheter egentligen). Vi tog en rickshaw i Rishikesh for att komma till buss-stationen, men pa vagen dit blockade tva andra chaufforer vagen for var rickshaw med flit och borjar skalla ut var chauffor. Hit och dit, dit och hit. Vi har ingen aning. En jagar ut oss till hans rickshaw och tar oss till buss-stationen. Vi fragar vad problemet ar - "There is no problem, mam". Om anda vi kunde forsta hindi.
Vi var lovade en semi-sleeper buss som skulle ta oss till Delhi, men vi fick lokalbussen med bastanta saten som var totalt orubbliga och en fantastisk bumpig busstur. Inga konstigheter. Mitt i natten blir det till att vanta en timme for nu skulle vi byta buss till den som vi egentligen skulle ha. Och det var den lyxigaste bussen jag nagonsin har rest med. Men det blev ingen somn den har natten. Kanske var det fullmanen.
Val i Delhi, fem pa morgonen, holl vi ihop med en brasilianska och aven en snubbe fran Rishikesh som var helt utflippad och jattenervos over att vara pa gatorna i Delhi mitt i natten. Vi sa at honom att vi visste ett hotell och visste vart vi skulle, sa han kunde slappna av. Men han var fortfarande lika nervos. Inte ofta indierna haller ihop med vita turister for att kanna sig tryggare.
Hur som helst klampade vi in pa vart gamla hotell i Delhi och vackte de stackars pojkarna som sov i receptionen. Brasilianskan hade vi droppat av pa ett hotell hon redan hade bokat rum pa. Vi fick kompispris eftersom vi var gamla gaster. De hade bara ett rum sa planen att indiern, Mohit (som inte riktigt vagade ta ett steg utanfor hotellet), skulle sova pa golvet for han skulle ivag kl 9 pa morgonen hur som helst och behovde bara nagonstans att vara. Allt gott och val, tills han borjade noja igen. Han borjade tanka pa om nagon skulle borja grava och forsoka fa upp smuts om hans bakgrund skulle det inte se bra ut om han spenderade natten med tva vita turister. Sa han stack snabbt som attan. Haha. Indien. Man maste tanka pa absolut alla mojligheter har. Sab kuch milega. Everything is possible.
Vi har inte gjort mycket har i Delhi, mosat massa filmer, bade pa tv och bio. Det har vart skont att bara slappa och lata nagot annat sta for underhallningen, det blir inte mycket av det har borta. Var till postkontoret igar och skickade hem lite skit eftersom vara backpacks har vart ohallbart tunga och overfulla.
Vi bokade snordyra (1000kr) flygbiljetter till Kerela, sa soderut du kan komma. Svider verkligen i planboken. Men det maste bli gjort. Sa imorgon flyger vi vidare till varmare altituder. Ny era. Nya aventyr.
Kanske, kanske kommer Sumit tillbaka till Delhi idag fran Rajasthan om han inte maste ut pa en annan resa direkt fran Jaipur. Da ses vi en liten stund. Men eftersom det ar fredag den trettonde idag sa har vi inte oddsen pa var sida.
Publicerad 2012-01-09 14:04:20 i Allmänt,
Nu har vi spenderat nastintill en vecka i Rishikesh redan, tiden flyger ivag har borta.
Efter forsta natten gick vi och utforskade nagra andra ashram efter vi hade fatt reda pa att de inte har nagra yoga-klasser pa det forsta. Hittade ett som var rs200 per natt, vilket motsvarar ungefar 14 kr var. Sa vi flyttade dit, och uppgraderade oss med fonster, plaststol och bord, samt dusch och toalett. Med dusch har i Indien menar vi alltsa vattenkranar, en stor hink och en liten hink. Du fyller den stora med vatten, sitter ner pa en liten pall alternativt hukar dig och fyller den lilla hinken med vatten som du oser over dig. Ratt trevligt faktiskt.
Det har absolut varit mer liv pa det har ashramet. Man ser folk och det finns personal har. Det andra var helt dott, sag inte en sjal.
Vi har spenderat dagarna med att promenera runt pa marknaden, shoppat minimalt (2 trojor och ett par raggsockor som ar designade for flipflops, perfekt), spelat badminton med recpetion-personalen, spelat corrum(?)board, schack och kort med restaurangpersonalen, gjort yoga varje dag och hangt med kanadensaren som vi akte med pa samma buss till Rishikesh. Han hade gjort sina yoga teacher-training i Goa och hade en lektion med oss. Mycket bra. Vi har atit middag tillsammans nastan varje kvall och tittat pa film pa hans laptop i hans rum. Vi som har tranat efter film.
Vi testade pa yogan har pa ashramet en dag ocksa, men lararen verkade inte vara serios for fem ore. Hittade daremot pa ett bra stalle, Om Shanti Om, med en fantastisk larare som ar hur flexibel och stark som helst. Sa vi har lagt var traning i hans hander.
Imorse vaknade vi upp och kom till insikt att vi var fardiga har nu och hur forberedda som helst for soder. Vi vander kappan efter vinden liksom. Sa idag bokade vi buss, ater till Delhi, och far vidare imorgon kvall. Val i Delhi ska vi styra var resa soderut. Det ar dags. Seperationsangesten fran norr har slappt och vi ar redo for nasta steg.
Rishikesh har varit bra, men om vi stannar mer behover vi nagot som stimulerar oss mer, an enbart yogan. Vi provade pa en hindiklass, men aterigen var det lite for oseriost for oss, som faktiskt vill lara oss spraket fran grund och botten och inte bara de fraser som kan tankas vara lagliga for turister. Sa dit atervande vi inte. Har inte sett till nagon drakforsaljning heller.
Imorgon tankte vi ta oss ut till vattenfallen och ta oss en titt dar, sedan yoga, mat och nattbuss till Delhi. Forra gangen vi akte buss sa kunde vi inte stoppa in vart bagage i "bakluckan", varfor forstod vi inte forran Shelley sag ett huvud sticka ut dar. Sa vi mosade vara vaskor under och ovanfor satena trots att chaufforen protesterade och tyckte vi skulle stalla dem langst bak. Det kan ju han glomma. Vi lamnar dem aldrig langre an en meter ifran oss, och aven det ar lite for langt haha.
Nu ar det dags for middag, de verkar antligen har slutat med dagens "puja" har utanfor vid floden. Varje kvall i cirka en timme haller de pa och sjunger, chantar, snurrar omkring med eld och rokelser och ber till floden, Ganges - valdigt hogljutt. Intressant och roligt forsta gangen, men nar man bor precis bredvid blir man lite less pa det. De borde chilla lite. Det har har pagatt varje dag i 30.000. Galna manniskor.
Publicerad 2012-01-04 07:50:40 i Allmänt,
Laddar upp nagra
enstaka bilder som inte gor nagon speciell rattvisa, men ni far en glimt atminstone. Kommer utan nagon som helst inbordes ordning OK?
Pa det 12h-forsenade taget mellan Varanasi - Delhi. Vart fantastiska crew.
Ute i oknen med vara kameler Neppy och Roselyn. Vi dopte dem sjalva.
Amber fort i Jaipur. Charmar pytonormar liksom.
Vi blev tvangsfotade av varan guide vid Taj Mahal, det har foto ar nagorlunda normalt i alla fall haha.
Jag och Sumit pa nyarsafton i Shelley och Rajs hotellrum. Hang, mat och rom.
I McLeod Ganj. Sumit matade kor med apelsiner. Sideffekten, upptackte jag, var att de totaldregglade in i bilen. Men det ar helt okej.
Far och dotter i Varanasi. Doppar sig i Ganges och renar sig fran sina synder.
Lugn och ro i Manali.
Eftersom Dharamshala, McLeod Ganj och Manali ar alldeles upp vid Himalayas sa galler det att kla pa sig lite extra om kvallarna. Ett glas med rom&soda var ofta ett bra botemedel for den delen.
Vi fick till slut var chauffor Udwi att kora oss till det har fortet, lite mer avsides och helt fantastiskt. Ute i ingenstans. Fortet var inte lika glamorost pa insidan som de andra forten men lokaliseringen var otrolig.
Elefanter pa Amber fort i Jaipur.
Vart lilla 2-veckors resecrew, i McLeod Ganj. 2 veckor kandes som 3 dagar.
Pa smagatorna i Varanasi.
Frukost i vintersolen i Dharamshala med Sumit.
Deepak pa guesthouset i Varanasi. Och pojkarna varmer sig over elden pa kvallarna. Och var fina hund Jackie.
I Manali. Sa lugnt och fridfullt, fantastiskt. Och lite sno.
Solnedgang i Udaipur. Med vart Rajasthan-gang.
Soluppgang efter att ha spenderat en natt i oknen. Vart Rajasthan-crew. Ahmed, Liz, Simon, Mandy och Martina. Minsu tog fotot.
Var kamelman tog pickochpacket efter okennatten och promenerade tillbaka till byn. Vi fick upphamtning.
Pussss.
Pa 24h-taget till Delhi. Pusss.
Nu ar vi i Rishikesh. Efter nagra om och men och forseningar med bussen; inga konstigheter. Vi bor pa ett ashram for rs150 per natt, vilket motsvarar ungefar 10 kr var. Men det ar ett rum med enbart en sang i, inget annat. En liten balkong ocksa sa det kanns inte sa klaustrofobiskt. Sedan ar det delade toaletter och duschar (med varmvatten!! gud valsigne). Sa har kan vi kanske kompensera for var tidigare overbudget-resa. Igar at jag frukost, lunch och middag for sammanlagt 14 kr. Nu snackar vi.
Igar var vi valdigt sega efter att ha spenderat natten pa rullande hjul, sa det blev en 4h vila och hang vid Ganges. Vi har borjat peppa yoga, indisk matlagning, hindi-klasser och flyga drakar. Sa idag ska vi se hur det gar att styra.
Det ar inte alls sa kallt som folk har pastatt att det ar har uppe. Efter McLeod Ganj och Manali ar det piece of cake. Jattelugnt och stilla och folk ar chillade. Shanti shanti. Far se hur lange vi stannar. Inga planer. Vi funderar nastan pa att slopa soder nu, far se hur vi gor. For mycket seperationsangest fran norr, haha. Puss!
Publicerad 2012-01-02 09:20:30 i Allmänt,
for er som inte vet, mitt nya nummer aaar:
+918860668596
Publicerad 2012-01-02 09:05:11 i Allmänt,
Nu var det fantastiskt langesen jag uppdaterade bloggen och sedan vi anvande internet overhuvudtaget. Keeping busy som man sager. Och mycket har hant.
Vi kan borja med taget fran Varanasi till Delhi. Kommer formodligen for alltid vara den basta tagresan i hela vara liv. Pa riktigt. Borjade med att taget var tva timmar forsenat pa stationen i Varanasi (ingen skrall dar inte). Pa taget sa delade vi sangplats med tva fransman, en fransyska och en mexicanare. Med tanke pa att taget dagen darpa nar vi vaknade fran vara enkla britsar visade sig vara ytterligare 12 timmar forsenat var det helt fantastiskt att spendera tid med vara nyfunna vanner. Spelade kort, berattade skamt och bara umgicks. Det kandes mer som att vi var pa taget for att umgas - inte for att vi var pa vag nagonstans. Det ar en sak som ar sa magiskt med Indien, att ingenting annat existerar an just nuet. Och ingen annan pa taget verkade minsta upprord eller bekymrad over den sena ankomsten. Och indierna som hade platser nara oss var konstant underhallna av oss, som en reality show med vita manniskor live. Kan inte bli mycket mer spannande?
I Delhi stod Sumit (karln som jag traffade pa Rajasthan-resan) och vantade pa mig, och Raj (karln fran oknen) vantade pa Shelley. Sa inget hasslande med rickshaws den har gangen. Som jag hade befarat tog Sumit mig raka vagen till hans familjehus (man maste bara lata saker handa i Indien) dar jag traffade hans jatterara mor, hans bror, kusin etc. Traffade senare aven hans far (en som antligen pratade engelska) och han bombarderade mig med fragor, som de tenderade att gora har borta. Han fragade aven om jag ville ha ol, vin, whiskey, hasch. Nej nej tack det ar bra. Haha. Och den lilla ungen som aven bor i deras hus borjade totalgrina nar hon sag mig. Klassiskt.
Eftersom det var nattetid blev det bara att sova forsta dagen i Delhi.
Andra dagen i Delhi tog Sumit mig runt pa hans brors motorcykel och vi gick pa Indira Gandhis museum, promenerade lite i tradgardar och darpa tog vi en svangom till hans morbror och hela hans familj. Jattefascinerade forstas. Min storsta underhallning var 9-aringen som pratade forvanandsvart bra engelska (mer an nagon annan dar) och som visade mig alla hans serieteckningar. Sot. Pa kvallen motte vi upp med Shelley, Raj och Rajs vanner och at middag och diskuterade varan framtid. Eftersom Sumit, som ar chauffor och standigt maste ut och jobba, och det skulle ske nasta dag, kom vi fram till att vi tar och anstaller honom och drar ut och far en svang.
Sagt och gjort. Aterigen andrades vara planer och soder far vanta pa oss ytterligare en tid. Trots att Sumit ar lite over var budget fick vi lata det ga an. 10-dagars resa upp norr, mot Chandigarh, Dharamshala, McLeod Ganj och Manali. Jattefina stader. Jattekallt och vi sag lite sno i Manali. Utforskade omradena, at billig (och delikat) mat pa gatorna, "firade" julafton tillsammans (dvs drack rom, at jordnotter, lyssnade pa beatles och umgicks) vilket var alldeles bra. Pojkarna ar ju inte sa erfarna med julfirande. Mycket, mycket har hant. Men framfor allt har vi bara haft det bra och tiden gick fortare an nagonsin. 10 dagar senare var vi tillbaka i Delhi. Vad hande?
Sumit skulle egentligen ut och jobba den 31:a men ville inget annat an att stanna, sa efter manga om och men och att satta sig sjalv i trubbel sa lyckades han stanna i Delhi ytterligare en natt. Sedan en till. Och imorse for han till Rajasthan.
Nyar blev inte nagot storfirande. Bara rom och middag och mys som varje kvall i princip.
Jag och Shelley gick till en resebyra igar for att organisera var resa soderut. Icke. Det verkar som att vi inte ar redo for soder annu. Nagon sa Rishikesh i forbifarten, och vi hoppade pa den iden direkt. Varfor inte? Vi forsokte ju ta oss dit for nagra veckor sen, vi forsoker igen. Efter det kanske vi ar redo for soder. Aven fast vi ar sa valdigt fasta vid norr. Kanns som om inget kan vara battre an norr. Men sa sager vi om varje stad vi besoker ocksa. Allting ar lika bra, men pa olika satt.
Sa ikvall far vi med nattbussen till Rishikesh. Blir bra. Kanske vi lyckas klamma in lite yoga den har gangen, det skulle nog gora oss gott.
Indien ar bara lite for bra. Puss.
Publicerad 2011-12-17 08:37:54 i Allmänt,
Forst och framst vill jag saga GRATTIS PA FODELSEDAGEN till min kara bror Stefan som fyller 27 bast idag. Hipp hurra for dig!! Kan inte forsta nar du blev sa gammal. Puss.
Det har ar ungefar sista dagen i Varansi nu, imorgon kvall far vi som sagt till Delhi. Varanasi kanns som varat hem nu, eftersom vi nastan har vart har i en vecka. Och med att kanna sig som hemma blir man sjalvsaker och tror att man kan gatorna - ar lika med, att vi virrade runt i en timme innan vi hittade till Mona Lisa cafet som vi har varit pa varje dag sedan vi kom hit. Vi fick till och med utnyttja en cykelrickshaw for vi hade totalt gatt vilse haha.
Igar hade vi en riktigt chillar-dag. Eftersom vi har varit ute och rant hela dagarna i tre veckor nu var det dags att ladda batterierna. Vi hangde runt pa hotellet med Deepak, agaren, och spelade Uno och kort, flog drakar (mangder av dem har i Varanasi, och alla forsoker ta ner varandra), at mat och tog det lugnt. Minsu kom forbi pa kvallen och sa farval ocksa, idag far han till Delhi.
Sedan ska vi forsoka styra upp resten av resan fran Delhi. Eftersom Delhi ar en stad som satan skapade sa vill vi inte spendera allt for mycket tid dar. Ska forsoka ta oss soderut snarast mojligt. Det ar forresten ruskigt kallt har om kvallar och natter. Man nastan kreverar. Men har hort att det ar ruskigt fuktigt soderut, sa det ar antingen det ena eller det andra.
Publicerad 2011-12-14 13:06:28 i Allmänt,
Ok, sa vi korde med lite alternativa planer. Sa som att skippa (missa) taget till Rishikesh och stanna i Varanasi ytterligare. Taget gick inte fran den stationen som vi trodde utan en som lag mycket langre ifran staden. Fast eftersom vart tag tydligen anda var forsenat med 3-4 timmar sa hade det inte varit nagra problem. Men vi var inte ledsna alls. Vi accepterade vad universum hade i tankarna for oss. Varanasi ar fantastiskt. Och vi har till slut lart oss hur vi ska ta oss till vart hostel trots alla vimmelkantiga och krokiga grander och kossor som star och blockar smagatorna och vantar pa oss vid dagens slut.
Tagen till Rishikesh ar (sager de) fullbokade i en manad framover sa vi tar och slopar det. Nu forsoker vi bara tanka om och tanka nytt. Far se var vi hamnar. Det ar bra att vara flexibel i Indien!!
Vi har bara myst omkring pa de fantastiska smagranderna som ar har. Forstar inte hur nagon nagonsin kan forsta var de ar eller vart de ska. Men jattemysigt. Igar traffade vi en israelisk snubbe, spelade lite gitarr och flojt i hans guesthouse. Och agaren av varat guesthouse ar hur skon som helst ocksa. Deepak. Vilken karl. Sa det gar ingen nod pa oss trots att vi ar strandade i Varanasi for tillfallet. Har shoppat lite mer, ar laskigt billigt i den har staden. Far passa pa. Man kan inte ens pruta for priserna ar sa rimliga.
Puss
Publicerad 2011-12-12 06:40:38 i Allmänt,
Nu befinner vi oss alltsa i Varanasi. Indiens heligaste stad dar pilgrimer kommer for att tvatta bort sina synder i Ganges, och dit folk tar sina avlidna familjemedlemmer och branner dem och skickar ut askorna i floden. Och mycket dar till. Full rulle.
Nu har vi alltsa sagt hejda till Rajasthan (staten som alltid kommer vara i vara hjartan) och hejda till var chauffor och hejda till pojkarna (Minsu, Ahmed och Simon). Nu ligger framtiden i vara hander.
I Rajasthan fortsatte vi att utforska, och vart turistgang utokade sig med ett par fran Belgium. Rajasthan var helt fantastiskt, kanske inte sa mycket Jaipur (Rajasthans huvudstad) for den var alldeles for stor och intensiv med mycket traffik och manga manniskor. Men resten var det. Jaisalmer, Jodhpur, Udaipur och Pushkar.
Shelley sag ingenting av Pushkar - vi var bara dar en dag och hon lag i sangen med matforgiftning. Var illa en dag men efter det repade hon sig ganska bra. Min mage ar inte pa topp heller men jag hoppas att det gar over snart.
Har umgatts med en indisk snubbe (belgiernas chauffor), Sumit, han ar sot. Indisk som han ar tycker han att vi ska gifta oss forstas. Men det tror jag inte. Shelley har ocksa en pojkvan, Raj fran oknen i Jaisalmer. Hooked pa opium, ute i ingenstans med sina kamaler och stjarnorna. Han ar rolig. Sa far se om vi stannar for giftermal, blir rickshawchaufforer och umgas med vara kamaler. Inte oss emot.
Och Minsu, Ahmed och Simon var vara absoluta favoritpojkar. De brukade komma till vart hotell (utan att vi visste att de skulle komma) nar vi bestamts for att ses. Riktiga gentlemen. Och aven fast vi hade ungefar 1,5 v tillsammans sa kandes vi som en riktig familj. Men nu har vi alla gatt delade vagar. Och pojkarna hade bara kant varandra i 2v men jag har svart att kunna se dem utan varandra.
Sa i forrgar sa vi hejda till var chauffor, efter vi hade sett Taj Mahal (fenomenalt) och hoppade pa natt-taget till Varanasi. Det var inte sa farligt som jag hade vantat mig, och gick relativt smartfritt forutom incidenten da en karl forsokte sno Shelleys vaska mitt i natten. Men hon vaknade och sparkade till av reflex och han forsvann.
Val i Varansi gjorde vi allt var bibel har sagt at oss att INTE gora. Tex tog vi den forsta rickshawchaufforen vi sag. Bad honom att ta oss till ett specifikt hostel och han gjorde sa. Det var inte forran ungefar en timme senare vi upptackte att det var ett helt annat hostel och det var bara en bokstavs skillnad i namnet. Och dessutom hade han lyckats snatta Rs1000 (140kr) av mig. Och vi tyckte han hade varit sa rar. De ar sa javla sneaky. Ge oss vad vi tal Indien.
Idag har vi bara promenerat omkring, sett kroppar brinna (riktigt overkligt) och druckit te. Inte totalt vardag kanske?
Imorgon aker vi med tag igen (24h!!) till Rishikish. Huva. I Rishikish planerar vi att finna ett hyggligt ashram och stanna en, tva veckor och syssla oss at yoga och meditation. Ska bli skont att stanna pa en plats for en stund. Efter det kan det handa att, om vi inte aker vidare upp till Dharamsala, att vi stannar till i Delhi och halsar pa Sumit i nagra dagar innan vi fortsatter var fard soderut till Mumbai(?), Goa och Kerala. Och efter det kanske en svang upp till Jasailmer for att halsa pa Shelleys pojkvan.
Sumit har bjudit in oss pa hans kusins brors brollop i februari innan vi aker hem igen. Det skulle vara fantastiskt att se ett hindu-brollop. Sa fyllt av farger, musik, dans, mat och gladje. Sa forhoppningsvis kan vi ga pa det ocksa.
Hur som helst, trots att Indien forsoker hassla med en sa mycket som det bara gar ar det nagot som drar en in i alla fall. Det ar bara sa fyllt av allting. Verkligen allting ar mojligt i Indien. Oavsett hur svart det kan vara att forestalla sig det. ALLT. Haha. Det ar magiskt. Kommer bli jattemarkligt att atervanda till Sverige och all dess ordning och reda. Allt har sin plats liksom.
Publicerad 2011-12-04 16:46:44 i Allmänt,
I nulaget befinner vi oss i Udaipur, har bara varit har nagra fa timmar och tryckt i oss middag. Har haft en helt jattebra tid i Jaisalmer och Jodhpur. Saa bra. Sma stader med avslappnat och trevligt folk.
Men eftersom vi borjade med Delhi sa kanns det som att det kan aldrig bli varre liksom. Peppar peppar. Det ar ingen som tycker om Delhi - inte ens indierna.
Om man bara later Indien svalja en hel sa hander magiska saker.
Som igar i Jodhpur; var chauffor (det later lite for overklass att saga sa) motte oss i receptionen pa hotellet kl 11 pa morgonen och forde oss raka vagen till en kryddaffar. Karln dar borjar presentera ett otal olika kryddor och later oss lukta pa dem. Jaha. Naha. Det har var vi ju inte sa intresserade. Uppenbarligen tog Udwi, var chauffor, oss dit for att han far provision osv. Vi tackade for oss, Udwi sag inte jatteglad ut och vi delade pa oss. Jag och Shelley vandrade omkring pa stadens torg och kikade runt bland marknaderna. Gick in pa en affar som var rekommenderad av Lonely Planet (guideboken som ALLA turister anvander som sin bibel) och hade ett fint snack med karln som jobbade dar. Han gav oss tips och rad och saker att gora i Jodhpur. Sedan travade vi vidare och satte oss for att vila fran hettan pa nagra stenare. Efter ett par sekunder (det tar aldrig langre) sa har vi en karl som pratar med oss. Vi har ett snack med honom i sakert en timme. Han namner forstas sitt eget foretag, sin kusins affar och hans kompis hotell som han bor pa. Vilket ar helt okej. Vi hade fina konversationer om allt mojligt.
Hur som helst, dagen som inte hade nagra speciella planer alls, utvecklades till en heldag med hang tillsammans med honom, hans kusin och hans kompis. Hans kompis akte rickshaw (en san dar sak pa tre hjul som oftast kor som galningar) tillsammans med oss till palatset och till en silveraffar som vi ville ta en titt i. Han utrattade nagra arenden under tiden. Sedan tillbaka till staden och till kusinens affar dar vi drack te tillsammans med kusinen och snackade och tog det lugnt. Tittade pa sjalar. Han skulle till Sverige i februari dessutom for att inreda en rik mans hus pa Gotland. Random.
Sedan gick vi med karln, Jack - som foljde med oss i rickshawn, till hans hotell och at lunch med honom och den forsta karln som borjade prata med oss.
Hur som helst. Later nog jattesnurrigt. Men det ar bara FOR trevligt nar man traffar fantastiskt folk. Och vi har traffat manga har i Rajasthan. Och inte pa nagot laskigt satt. Jack brydde sig inte ens om att vi var vita eller turister. Bara hang liksom.
Planen ar att inte ha nagra planer, sa man kan stanna for den dar koppen med te, eller for en tva timmars konversation med nagon forsaljare. For ingen har brattom. Alla bara ar. Skitbra.
Men som vanligt fortsatter vi att vara ungefar lika mycket av en attraktion som fortet/palatset/var vi nu ar, ar. Idag var vi och besokte ett fort och var uppe pa taket dar aterigen, en hel klass med ungar var. Vi stod pa en sida av taket daruppe, det blev overfullt av ungar sa vi flyttade till andra sidan. Inom en halvminut var alla ungar dar. Lararen tog upp en kamera och vi hade en fotosession. Det ar helt okej. De ar nyfikna och de blir glada. Och vi blir glada. Win win.
Folket som vi sov tillsammans med ute i oknen i Jaisalmer aker till exakt samma stallet som oss, vid samma tidpunkter. Sa vi brukar motas upp for middag, ol, te, vad man nu vill pa kvallarna. Skont att touch base lite grann. Engelska och avslappnat hang. Bekanta, bleka ansikten. Tre australienare (inklusive Shelley), en tyska, en sydafrikanska, en iranier, en schweizare och en korean. En salig, harlig blandning med andra ord.
Nu kommer vi nog alldeles snart att dacka. Vi protesterade pa lunchrestaurangen som varan chauffor stannade vid idag, och kopte bara en liten forratt. For det var totalt snordyrt. Och vi har lart oss att han far 40% av vad vi spenderar, och gratis mat pa det. Vi maste kora pa budget vettu. Vi har nog lite av ett power battle med Udwi just nu. Han ar ju rar och snall och allt, men sakerligen lika pengakat som alla fran Delhi.
Hoppas ni har det bra dar hemma. Det finns for mycket att beratta, men for fa ord och for lite tid. En annan varld helt enkelt. Puss.
Publicerad 2011-11-29 17:05:54 i Allmänt,
Nu befinner vi oss i Jasailmer i Rajasthan vilket ar pa vastsidan. Vi stannade tre natter i Delhi vilket var fullkomligt galna. Folket var galet. Trafiken var galen. Allt var galet!! Valdigt intensivt. Alla ville ta kort pa oss ocksa. Vi var och besokte Mahatma Gandhis grav och en hel skolklass med ungar mosade in sig for att vara med pa kort med oss. Intressant. Men ju langre ifran Delhi vi har kommit desto mer avslappnat har det blivit. Och ju mer vi tacker oss desto farre blickar far vi.
I allt virrvarr i alla fall sa traffade vi pa Abdul fran ett turistcenter som hjalpte oss att organisera en slags resa. 14 natter ar vi ute nu, med egen chauffor. Valdigt lyxigt. Aven fast vi har grova kommunikationsproblem. For tillfallet sa reser vi i bilen 5-6 timmar om dagen for att na nasta mal. Gor lite sightseeing och turer for att utforska staderna vi befinner oss i for tillfallet. Maten ar fantastisk. Jag skulle do lycklig efter en maltid. Maste lara mig att laga nordindisk mat alltsa. Fy fan.
Den har staden, Jasailmer, ar varan (eller min atminstone) favorit hittills. Otroligt fina byggnader och fina sma grander med marknader och ett stort slott som blickar over alltsammans. Vi fick en guide som gick runt med oss och pratade och berattade saker. Valdigt intressant. Speciellt den hinduiska religionen. Valdigt annorlunda fran hur vi lever varat liv for att uttrycka det milt. Och allt som de saljer ar sa otroligt, om vi inte hade haft en begransad budget hade vi gatt vilda. Kopt hela Indien.
Hittills har vi inte varit ute och promenerat nagot for oss sjalva riktigt. Vi haller pa och vanjer oss med kulturen och all uppmarksamhet. Det ar bra att vi tog en organiserad resa sahar i borjan sa atminstone NAGON vet vad vi haller pa med. Aven om de tar lite mer an OK betalt for det.
Imorgon ska vi ut i oknen pa kamelsafari for en natt och sova under stjarnorna. Det kommer nog vara helt fantastiskt.
Och ja, ater till trafiken. Jag sa att den var galen, men ni forstar nog inte HUR galen. Det ar bilar, mopeder, cyklar, kameler, asnor, hastar, kor, hundar, getter. Allt pa en och samma gang. Vissa kor en sprillans ny bil och andra sitter och tar det lugnt bakom en kamel som drar ett lass som ser ut som det hor hemma pa 1600-talet. Mangfald kan man saga. De kor och tutar konstant, men det ar mer ett kommunikationsmedel an nagot annat. Tva bilar kan kora om en bil samtidigt, pa bredden pratar jag om da. Men de verkar ha full koll pa vad de haller pa med.
Vi har varit har i fem dagar nu, men eftersom konceptet med tid klar sig i manga olika ansikten, sa kanns det otroligt mycket langre. Hur som helst. Man vet aldrig vad som komma skall. Man far helt enkelt vara oppen.
Som guiden som promenerade runt med oss idag, efter vi hade sett det mesta fragade han om vi ville se pa textiler eller silver. Sa vi valde textiler. Da tar han oss till en textilaffar (som han uppenbarligen har nagot avtal med och far provision/andel for att ta oss dit) sa da sitter vi dar med honom, nagon snubbe som bara talar hindu och en farbror som borjar beratta historier. Sitter dar och samtalar och dricker te och har det trevligt. Vilket ar valdigt random. Men man vet att de bara vill salja, ha pengar. Det ar det som ar sa lurigt med Indien. For alla vill verkligen bara ha pengar. Eller nagonting liknande. Man maste lara sig jargongen. Det slutade i alla fall med att jag kopte en sjal och Shelley kopte en sjal och ett par haremsbyxor. Vi lever och frodas i haremsbyxorna. De ar fantastiska. Antligen far vi anvanda dem med deras fulla potential. Sa jattefina.
Vi ska in till "den gyllene triangeln" ocksa, dar tex Taj Mahal befinner sig mm. Efter det far vi uppat mot Rishikesh och forhoppningsvis bo pa ashram och ta det lugnt ett tag. Yoga och meditation. Eventuellt upp till Dharamsala och ta det ANNU lugnare. Dar bor aven Dalai Lama. Men det ska vara ratt kallt dar sahar ars. Vadret nu ar valdigt behagligt haromkring. Inte for varmt, inte for kallt och inte alls fuktigt.
Avslutar resan i soder tankte vi i alla fall. Och sjalvklart en massa stopp mellan det jag har sagt. Men varken jag eller ni kan namnen pa allt. Sedan ar vi ju sa illa tvungna att ta oss tillbaka till Delhi for vara flyg gar darifran. Tillbaka till aventyren. PUSS.
Publicerad 2011-11-23 02:20:54 i Allmänt,
Efter att precis ha kommit in i äkta Byron-anda var det helt förödande att gå på bussen på måndagskvällen. Vi skulle definitivt ha kunnat stanna en längre period. Men äventyren fortsätter förstås. Nu befinner vi oss på hemmaplanen Bondi, Sydney. Hela staden är grå och regning, och Sydney gråter över vårat kommande avsked. Michael var en vänlig själ och tog in två hemlösa backpackers. Han själv lämnade Australien för Nya Zeeland redan imorse medan Charlotte åker och möter upp honom imorgon. Alla vägrar flyga tillsammans verkar det som.
Igår var vi fortfarande i semester-mode och bara strosade omkring och tog det lugnt. Jag åt en välbehövlig frukost/lunch med Andrej på Funky Pies och sedan spenderade jag och Charlotte resten av tiden tillsammans med Michael i hans lägenhet.
Idag blir det till att styra upp det som behöver göras. Hämta upp lite prylar på Lauries och säga hej och hejdå till Wade. Titta efter resepiller etc etc, lämna tillbaka biblioteksböcker som är way overdue och möta upp med Shelley och ta oss ett rejält snack och utbyta papper för att sedan säga hejdå vi ses i Indien. Det finns lite att göra. Ska sno några böcker från Michael så jag har något att sysselsätta mig de 9,5 timmar jag spenderar tillsammans med Bangkoks mörka stjärnhimmel. Eller säkert sprudlande nattliv.
Det som är bra att jag känner mig helt färdig med livet i Sydney ungefär. Jag känner att jag har gjort mitt och Sydney har gjort sitt och tillsammans gjorde vi vårt bästa och vi gjorde det bra. Men det är över. Det är slut. Det är dags att gå vidare. Dags för det okända. Dags för Indien.
Hejdå Sydney! Hejdå Australien! Hejdå goda tider! Hejdå Charlotte!!!
Hej Indien! Hej New Delhi! Hej äventyr! Hej Shelley!!
Publicerad 2011-11-23 02:01:48 i Allmänt,
Nu har vi spenderat fyra fantastiska nätter i Byron Bay. Det blev precis så bra som man hade tänkt sig, även fast det inte alltid brukar bli så bra när man har förväntningar. (Vad väldigt knepigt det är att skriva med åäö nu - sitter på Charlottes dator).
Torsdagen anlände vi som sagt, och åt mat och tog en öl etc. På fredagen fortsatte vi att gå omkring lite och utforska, och jag hittade lite veganska efterrätter så slog till på en lemon coconut nånting nånting vegan raw. Efter ett tag insåg vi att vi redan i princip hade gjort alla butiker så vi gick ner på stranden och satt på gräset. Där var det mängder med aktiviteter på gång. Två tjejer som satt och gjorde armband, en snubbe som höll i en dreadsverksamhet samt några gäng som satt och spelade gitarr. När solen upphörde med att värma våra nöjda själar promenerade vi tillbaka och åt, vilade och duschade - den vanliga proceduren. Vi hade även köpt med oss en vinare som vi satt och avnjöt i hängmattan ute på 'gården' tillsammans med våra löjliga (och för oss nu, helt normala) svenska dialekter. Detta lockade tydligen till sig Samuel, en svensk som inte riktigt bodde på the Arts Factory ännu men inte desto mindre hängde omkring där. Han älskade stället. Han i sin tur lockade dit tysken Christian som kom och gjorde oss sällskap. Efter ett tag gick jag och Charlotte in till staden igen och till puben the Rails där vi drack en öl innan de stängde. Vi kände oss lite förlorade angående vad vi skulle ta oss an så vi hoppade på vanen som slussade folk mellan hostelet och staden. Hittade på Christian igen tillsammans med några fransmän, så lite vin och snack med dem innan sängen ropade på en från tipin.
Lördagen bestämde vi oss för att ha en totalt stressfri dag. Min kropp var helt slut av någon anledning, kändes som om jag hade tränat konstant i en vecka eller något liknande. I sinom tid gjorde vi vår väg till stranden i alla fall, och spenderade många fina timmar där. Jag hade precis bestämt mig för att hålla i pengarna den här dagen då en tjej kom vandrandes på stranden och sålde veganska muffins. Det var uppenbarligen ett meddelande från högre makter och jag köpte en. Gott. Och jag stöttade hennes projekt. En snubbe kom och snackade med oss sporadiskt. Gav oss rabatt på en affär och kom tillbaka och gav oss dvd:er med en karl som pratar djupt om livet. Han gav oss sitt nummer och ville helt klart att vi skulle ringa honom så vi kunde hitta på något. Efter en halvtimme kommer han tillbaka och har den här gången öl med sig. Så jag och Charlotte delar på en öl och har ett snack med karln innan vi avslutade dagen på stranden för den här gången. På kvällen tog vi oss en läskedryck (kan ni tänka er) på Buddha baren och kollade in deras biograf. Inget som lockade för kvällen så vi tog oss tillbaka in till staden och till den andra, och aningen större, biografen. Charlotte insisterade på den nya Twilight-filmen. Vilket jag egentligen i hemlighet inte har något emot att se, men jag kan inte låta det gå utan några protester för jag vill allra helst inte erkänna för mig själv att jag vill se den. Människans beteende alltså. I all sanning så är jag helt förkrossat förälskad i Robert Pattinson. Tillsammans med alla fjortonåringar. ÅH. Till mitt försvar så tycker jag förstås om hans andra filmer bättre.
Söndagen var dagen vi for till Nimbin. En minimal och någorlunda märklig stad. Det är faktiskt som att åka tillbaka till 70-talet. Eller kanske mer korrekt - hur jag kan tänka mig att 70-talet utspelade sig. Bussen kom och hämtade upp oss utanför hostelet runt 10:30 och vi hade en chaufför som gillade att spela musik, och det skulle vara musik för de rätta tillfällena. Så som att åka på motorvägen eller att trycka ner en konservatistisk, religiös stad. Det fanns musik för alla tillfällen.
Vi började med att stanna på en pub, för att ja, köpa dricka om man ville, gå på toa och även att äta macademian nötter. Det sistnämnda sysselsatte vi oss med i tjugo minuter tills det var dags att kliva på bussen igen. Men eftersom att man knäckte dem själv och vi var ungefär sju personer på en nötknäckare så var det mer av ett projekt än man kan tro. Mer som en trevlig, social ritual som gick runt och runt.
Efter det for vi raka vägen till Nimbin ackompanjerade med passande låtar. Vi gick för att titta in "marknaden" - det vill säga ett fåtal stånd som de flesta sålde begagnade småsaker. Så vi satte kurs mot affärerna i staden, eller byn kanske, som var alla utav hippie bohemisk-stil. Riktigt trevliga alltså. Ungefär vart tioende steg man tog fick man även frågan om man ville köpa gräs, svamp eller kakor. Jag skulle gissa på att många av invånarna där får sina pengar av turisterna som anländer runt halv ett, jobbar i ungefär två timmar sen kan de bara kick back resten av tiden och leva sitt ljuva liv. Köpte några armband och present till Shelley som hade haft sin födelsedag. Efter ett par timmar hoppade vi på bussen igen och for till en pub, köpte lite dricka och gick på toaletten sedan åkte vi och grillade och umgicks innan vi åkte till en lookout och tittade på ett vattenfall. Kom hem vid sextiden efter en bra dag med härligt folk. Jag och Charlotte gick och köpte glass och en flaska med vitt innan vi tog oss tillbaka till hostelet för en vila, dusch och mat. Runt elva på kvällen tog vi oss in till staden igen - eftersom våran första utekväll var lite halvdan - och gick in på första öppna puben vilket visade sig vara ett riktigt lokal-hak. Det var live-musik och, mot slutet, en sjuhelvetes massa dans från alla involverade. De var galna. En bra upplevelse för oss. Därefter gick vi vidare till det enda öppna stället efter midnatt på söndagar - Lala Land. Där dansade vi natten lång. Det var helt fantastiskt roligt. Dansa som om ditt liv hängde på det. Där träffade vi även på norrmännen som vi hade träffat ett par gånger på Bondi Hotel. Den här gången blev jag inte förvånad överhuvudtaget.
En rikigt fin dag och en riktigt fin kväll. På vägen hem, runt halv fyra på natten, träffade jag på svensken Samuel som kom på lånad cykel och skulle iväg och köpa paj. Det var dags. En riktig (skön) flummare var han. Efter en ganska lång stunds promenad blev jag även uppsprungen av en svettig och flåsande karl från dansgolvet på lala land. Han tyckte att vi hade en spark och att jag borde följa med honom, Charlotte och Michael till stranden. Jag höll inte med, även fast han verkade vara en rar karl, och skickade iväg honom igen.
På måndagen var det lite halvmolnigt väder, vilket var ganska skönt, och började dagen med att checka ut och få prylarna i ordning i skåp osv. Sedan gick jag och satte mig vid tysken Christian och åt frukost och bara snackade om allt mellan himmel och jord. Senare fick vi sällskap av Charlotte och även Samuel som nästan hade vaknat till liv vid det här laget. Det var ett fantastiskt häng. Det är bland det bästa som finns - när folk kommer och går, går och kommer och ruljansen och äventyren fortsätter per automatik. Christian som inte hade vetat var han skulle ta vägen härnäst fick bråttom när en snubbe kom och sa att han skulle till Nimbin och fortsätta östkusten uppåt, och hakade på honom. Vi andra gick för att titta in trum-sessionen som var i full gång på andra sidan dammen. Folk som lärde sig spela bongotrummor. Samuel hakade på lektionen och jag och Charlotte satt och lyssnade och njöt bredvid på en filt. När Samuel hade fått nog fixade jag till en dread i hans hår innan jag och Charlotte gick och åt på Buddha-baren tvärsöver parkeringen för att sedan bli upphämtade av Charlottes nyfunne vän Michael och det var dags för en surfsession nu istället. Jag latade mig på stranden och tog några bilder innan Charlottes kamera gav upp för den här gången.
(Egentligen hade jag inte tänkt att berätta det här för då målas det upp en bild av mig som att jag vore vårdslös (total lögn), men jag känner att jag inte kan ta ansvar för bilderna som kommer från min kamera därför att min display är paj! Detaljerna är få men om jag skulle behöva tippa på något så skulle det vara något i stil med att jag sov med väskan överst i våningssängen sen knuffade ner den under nattens gång. Ho ho ho. Detta skedde alltså en vecka efter inköp i Noosa. Man kan förstås fortfarande ta bilder men man har mindre aning om vad man håller på med. Högra hörnet av displayen funkar i alla fall. Inget att hänga läpp över. Så om ni märker att kvaliteten på mina bilder avtar något förstår ni varför).
Surfdags. Charlotte och Michael.
Jag och ena norrmannen och några random snubbar.
På väg till Nimbin - knäcker macademian nötter.
Trumsessionen på the Arts Factory. Läraren tog fram sin bong när allt var över. Det var trots allt hans födelsedag.
Christian, en okänd aussie i hörnet, jag och svensken Samuel. Underbart häng.
Publicerad 2011-11-18 01:31:51 i Allmänt,
Igar morse sa vi hejda till Surfers Paradise och satte kos mot Byron Bay. Kara Byron Bay. Det stalle som jag har langtat efter redan forsta manaden i Australien. Nu ar vi har! Och detta ar ocksa den sista anhalten innan vi far till Sydney for att spendera vara tva sista natter i Australien och darefter vidare till vara handplockade destinationer ute i varlden.
Nar vi hoppade av Greyhound-bussen sa fanns det ingen dar att hamta upp oss, sa vi foljde efter en snubbe som sa att han skulle till the Art Factory - stallet som vi skulle bo pa. Efter en 'lite langre an onskat med backpack pa ryggen'-promenad kom vi dit och checkade in i receptionen och gjorde oss hemma i varat tipi. Javisst, ska man bo nagonstans sa ska man bo i ett tipi. Uppenbarligen. Charlotte oste i sig nudlar medan jag gick ner till receptionen och fragade om det fanns nagot stalle med vegansk mat. Fick nys om en hare krishna-restaurang som vi sokte upp efter hon hade avslutat sin "maltid". YES! Hare Krishna ar kanske det basta.
Dar at jag alldeles for mycket och rullade efter Charlotte genom gator och affarer. Till slut, till min stora lycka, kopte hon sig en vanilla slice och vi satte oss pa en parkbank. Darefter insisterade jag pa att vi skulle lagga oss i graset en liten stund innan vi tog oss an nagot overhuvudtaget. Maten i magen smalte och jag kunde inte lata bli att ga till en glassbutik dar jag sag att de salde hasselnot-soy-ice cream. Sa det provade jag pa. Mums. Vi gick tillbaka efter ha utnyttjat gratis internet pa ett hetsigt backpacker-stalle och Charlotte at pasta bolognese i cafeterian pa hostelet. Den har kvallen var vi verkligen redo for att ta oss en ol efter att ha varit onaturligt lugna i Surfers Paradise. Vi gick tjugo meter till hostelets stora och trevliga bar och fick live-musik fran en snubbe som spelade minst fyra instrument pa en och samma gang. Det gjorde mig forundrad men samtidigt lite stressad. Bland dem var den klassiskt australienska didgeridoon. Ett par ol dar sedan drog vi oss tillbaka till vart enorma talt (som vi delar med ungefar tolv andra manniskor) och den svala temperaturen var en valsignelse efter att ha blivit grillade levandes i sangarna i Surfers Paradise.
Har har vi inga konkreta planer, forutom att vi ska aka till Nimbin pa sondag och ga pa marknad. Sa det blir att utforska, kanske besoka stranden och definitivt ga ut en afton och se hur nattlivet ar har. Plus att det ar Shelleys fodelsedag idag, hurra! Tjugofyra bast. Valkommen till klubben.
Publicerad 2011-11-18 00:59:01 i Allmänt,
Som man kan tro pa namnet ar det har ett paradis for surfare, men det ar snarare raka motsatsen berattade Charlottes surflarare for henne. Lite falsk marknadsforing kan man tycka.
Efter cirka fyra timmar spenderade pa bussen samt en timme pa bussterminalen i Brisbane sa anlande vi till Surfers Paradise. Val dar fick vi ett valkomnande vi ar mindre vana med. De kom och hamtade upp oss i en limo (val anvand men anda), men det jag blev imponerad av var att snubben som var i bilen faktiskt BAR min backpack at mig till receptionen. Vilken raring. Charlotte var helt i extas med limosar och lyx.
Nar vi kom dit promenerade vi omkring i city och var helt overrumplade av alla affarer, som man inte har sett till efter att ha spenderat nagra veckor i nastan ingenstans. Du vet, vanliga stora kladbutiker. Sa dar sprang vi omkring. Charlotte hittade Govindas och jag var lyrisk. En restaurang med vegansk mat. Dar at jag tre ganger under dagarna spenderade har. Det kanns som man maste leva som om det inte finns nagon morgondag nar man hittar sadana stallen, for man vet aldrig nar man rakar pa dem igen. En rast fran nudlar och bonor.
Den andra dagen, eftersom vi kom nastan i stangningstid dagen innan, fortsatte vi att titta i affarer. Charlotte handlade solglasogon och jag slog till pa en till klanning. Nar man en gang har anvant en klanning och inser friheten med det ar det svart att ga tillbaka. Varning. Pa eftermiddagen stekte vi lite pa stranden innan vi gick hem och duschade och gick tillbaka till city. Dar hade vi vara matmaraton - i och med att vi aldrig ater pa samma stallen sa far vi ata i omgangar. Sa forst at jag pa Govindas och sen gick vi till en pastarestaurang dar Charlotte intog sin maltid och unnade sig ett glas vin pa det.
Den tredje dagen korde vi pa lite delade aktiviteter. Charlotte sysselsatte sig med att lasa, farga haret och allmant chilla medan jag gick och inhandlade ett par flipflop (har antligen forstatt att par for $2 aka 14kr inte har livslang kvalitet) och darefter gick jag och stekte pa stranden i flera och massor av timmar. Fantastiskt. Bara slappa. Pa eftermiddagen/kvallen mottes vi upp pa hostelet igen, dar vara inneboende amerikanare hade bytts ut mot irlandare. Jag stod och snackade med en av dem i koket och fick reda pa att han hade jobbat pa en farm i Cairns. Jag drog till med ett langskott och fragade om han hade traffat pa nagra italienare dar. Det hade han - vilka menade jag? Och jag berattade om Paolo och Niccolo som var vara grannar i Bondi och som vi hade spenderat sommaren med tillsammans med Felix. Fantastiskt galna och rara italienare. Och ja, visst visste han vilka de var. UNIVERSUM. Hur kan du vara sa oandligt stort och sa otroligt litet pa en och samma gang? Och det har var bara gradden pa moset; forsta dagen som vi var i Surfers Paradise och tittade runt i affarer sag vi Chris, en snubbe som vi alltid traffade pa och snackade med pa Beach Rd och Bondi Hotel. Vad i allsin dar gjorde han dar liksom? Universe gets to me every time.
Pa kvallen trotsade vi alla hetsiga festmanniskor och tittade pa film nar de val hade dragit sig utat. Filmvalet var inte det basta, men jag kompenserade det med att tvangslosa soduko under tiden. Beroendeframkallande.
Jag vet inte riktigt hur jag kanner infor Surfers Paradise. Alla har sagt till oss innan vi kom dit att det handlar bara om fest. Och sant var det. Mellan 20:00 - 22:00 pa hostelet var det alltid drinking games i loungen som gallde. Hogljudda sadana ocksa far jag tillagga. Och pa gatorna var det alltid folk som forsokte fa en att kopa intradesbiljetter etc etc. Och samma lika beteende pa hostelet. Valdigt avtandande. Och pa klubbarna var det langa listor pa vad man inte far ha pa sig om man av nagon anledning skulle fa for sig att man ville ga in. Annu mer avtandande. Vi provade inte ett enda stalle under varan vistelse. Lite for hardcore-festande for oss. Jag staller mig nog ganska neutral, for det var anda ett ganska mysigt stalle. Kandes lite som om man var utomlands. Och att jag skaffade mig en "flata" i haret, en san dar som jag fick nar jag var ungefar nio ar och var i Bulgarien med familjen, adderade sakerligen pa den kanslan.
