carolineae

Nu befinner vi oss i Jasailmer i Rajasthan vilket ar pa vastsidan. Vi stannade tre natter i Delhi vilket var fullkomligt galna. Folket var galet. Trafiken var galen. Allt var galet!! Valdigt intensivt. Alla ville ta kort pa oss ocksa. Vi var och besokte Mahatma Gandhis grav och en hel skolklass med ungar mosade in sig for att vara med pa kort med oss. Intressant. Men ju langre ifran Delhi vi har kommit desto mer avslappnat har det blivit. Och ju mer vi tacker oss desto farre blickar far vi.
I allt virrvarr i alla fall sa traffade vi pa Abdul fran ett turistcenter som hjalpte oss att organisera en slags resa. 14 natter ar vi ute nu, med egen chauffor. Valdigt lyxigt. Aven fast vi har grova kommunikationsproblem. For tillfallet sa reser vi i bilen 5-6 timmar om dagen for att na nasta mal. Gor lite sightseeing och turer for att utforska staderna vi befinner oss i for tillfallet. Maten ar fantastisk. Jag skulle do lycklig efter en maltid. Maste lara mig att laga nordindisk mat alltsa. Fy fan.
Den har staden, Jasailmer, ar varan (eller min atminstone) favorit hittills. Otroligt fina byggnader och fina sma grander med marknader och ett stort slott som blickar over alltsammans. Vi fick en guide som gick runt med oss och pratade och berattade saker. Valdigt intressant. Speciellt den hinduiska religionen. Valdigt annorlunda fran hur vi lever varat liv for att uttrycka det milt. Och allt som de saljer ar sa otroligt, om vi inte hade haft en begransad budget hade vi gatt vilda. Kopt hela Indien.
Hittills har vi inte varit ute och promenerat nagot for oss sjalva riktigt. Vi haller pa och vanjer oss med kulturen och all uppmarksamhet. Det ar bra att vi tog en organiserad resa sahar i borjan sa atminstone NAGON vet vad vi haller pa med. Aven om de tar lite mer an OK betalt for det.
Imorgon ska vi ut i oknen pa kamelsafari for en natt och sova under stjarnorna. Det kommer nog vara helt fantastiskt.
Och ja, ater till trafiken. Jag sa att den var galen, men ni forstar nog inte HUR galen. Det ar bilar, mopeder, cyklar, kameler, asnor, hastar, kor, hundar, getter. Allt pa en och samma gang. Vissa kor en sprillans ny bil och andra sitter och tar det lugnt bakom en kamel som drar ett lass som ser ut som det hor hemma pa 1600-talet. Mangfald kan man saga. De kor och tutar konstant, men det ar mer ett kommunikationsmedel an nagot annat. Tva bilar kan kora om en bil samtidigt, pa bredden pratar jag om da. Men de verkar ha full koll pa vad de haller pa med.
Vi har varit har i fem dagar nu, men eftersom konceptet med tid klar sig i manga olika ansikten, sa kanns det otroligt mycket langre. Hur som helst. Man vet aldrig vad som komma skall. Man far helt enkelt vara oppen.
Som guiden som promenerade runt med oss idag, efter vi hade sett det mesta fragade han om vi ville se pa textiler eller silver. Sa vi valde textiler. Da tar han oss till en textilaffar (som han uppenbarligen har nagot avtal med och far provision/andel for att ta oss dit) sa da sitter vi dar med honom, nagon snubbe som bara talar hindu och en farbror som borjar beratta historier. Sitter dar och samtalar och dricker te och har det trevligt. Vilket ar valdigt random. Men man vet att de bara vill salja, ha pengar. Det ar det som ar sa lurigt med Indien. For alla vill verkligen bara ha pengar. Eller nagonting liknande. Man maste lara sig jargongen. Det slutade i alla fall med att jag kopte en sjal och Shelley kopte en sjal och ett par haremsbyxor. Vi lever och frodas i haremsbyxorna. De ar fantastiska. Antligen far vi anvanda dem med deras fulla potential. Sa jattefina.
Vi ska in till "den gyllene triangeln" ocksa, dar tex Taj Mahal befinner sig mm. Efter det far vi uppat mot Rishikesh och forhoppningsvis bo pa ashram och ta det lugnt ett tag. Yoga och meditation. Eventuellt upp till Dharamsala och ta det ANNU lugnare. Dar bor aven Dalai Lama. Men det ska vara ratt kallt dar sahar ars. Vadret nu ar valdigt behagligt haromkring. Inte for varmt, inte for kallt och inte alls fuktigt.
Avslutar resan i soder tankte vi i alla fall. Och sjalvklart en massa stopp mellan det jag har sagt. Men varken jag eller ni kan namnen pa allt. Sedan ar vi ju sa illa tvungna att ta oss tillbaka till Delhi for vara flyg gar darifran. Tillbaka till aventyren. PUSS.

Nu har vi spenderat fyra fantastiska nätter i Byron Bay. Det blev precis så bra som man hade tänkt sig, även fast det inte alltid brukar bli så bra när man har förväntningar. (Vad väldigt knepigt det är att skriva med åäö nu - sitter på Charlottes dator).

Torsdagen anlände vi som sagt, och åt mat och tog en öl etc. På fredagen fortsatte vi att gå omkring lite och utforska, och jag hittade lite veganska efterrätter så slog till på en lemon coconut nånting nånting vegan raw. Efter ett tag insåg vi att vi redan i princip hade gjort alla butiker så vi gick ner på stranden och satt på gräset. Där var det mängder med aktiviteter på gång. Två tjejer som satt och gjorde armband, en snubbe som höll i en dreadsverksamhet samt några gäng som satt och spelade gitarr. När solen upphörde med att värma våra nöjda själar promenerade vi tillbaka och åt, vilade och duschade - den vanliga proceduren. Vi hade även köpt med oss en vinare som vi satt och avnjöt i hängmattan ute på 'gården' tillsammans med våra löjliga (och för oss nu, helt normala) svenska dialekter. Detta lockade tydligen till sig Samuel, en svensk som inte riktigt bodde på the Arts Factory ännu men inte desto mindre hängde omkring där. Han älskade stället. Han i sin tur lockade dit tysken Christian som kom och gjorde oss sällskap. Efter ett tag gick jag och Charlotte in till staden igen och till puben the Rails där vi drack en öl innan de stängde. Vi kände oss lite förlorade angående vad vi skulle ta oss an så vi hoppade på vanen som slussade folk mellan hostelet och staden. Hittade på Christian igen tillsammans med några fransmän, så lite vin och snack med dem innan sängen ropade på en från tipin.

Lördagen bestämde vi oss för att ha en totalt stressfri dag. Min kropp var helt slut av någon anledning, kändes som om jag hade tränat konstant i en vecka eller något liknande. I sinom tid gjorde vi vår väg till stranden i alla fall, och spenderade många fina timmar där. Jag hade precis bestämt mig för att hålla i pengarna den här dagen då en tjej kom vandrandes på stranden och sålde veganska muffins. Det var uppenbarligen ett meddelande från högre makter och jag köpte en. Gott. Och jag stöttade hennes projekt. En snubbe kom och snackade med oss sporadiskt. Gav oss rabatt på en affär och kom tillbaka och gav oss dvd:er med en karl som pratar djupt om livet. Han gav oss sitt nummer och ville helt klart att vi skulle ringa honom så vi kunde hitta på något. Efter en halvtimme kommer han tillbaka och har den här gången öl med sig. Så jag och Charlotte delar på en öl och har ett snack med karln innan vi avslutade dagen på stranden för den här gången. På kvällen tog vi oss en läskedryck (kan ni tänka er) på Buddha baren och kollade in deras biograf. Inget som lockade för kvällen så vi tog oss tillbaka in till staden och till den andra, och aningen större, biografen. Charlotte insisterade på den nya Twilight-filmen. Vilket jag egentligen i hemlighet inte har något emot att se, men jag kan inte låta det gå utan några protester för jag vill allra helst inte erkänna för mig själv att jag vill se den. Människans beteende alltså. I all sanning så är jag helt förkrossat förälskad i Robert Pattinson. Tillsammans med alla fjortonåringar. ÅH. Till mitt försvar så tycker jag förstås om hans andra filmer bättre.

Söndagen var dagen vi for till Nimbin. En minimal och någorlunda märklig stad. Det är faktiskt som att åka tillbaka till 70-talet. Eller kanske mer korrekt - hur jag kan tänka mig att 70-talet utspelade sig. Bussen kom och hämtade upp oss utanför hostelet runt 10:30 och vi hade en chaufför som gillade att spela musik, och det skulle vara musik för de rätta tillfällena. Så som att åka på motorvägen eller att trycka ner en konservatistisk, religiös stad. Det fanns musik för alla tillfällen.
Vi började med att stanna på en pub, för att ja, köpa dricka om man ville, gå på toa och även att äta macademian nötter. Det sistnämnda sysselsatte vi oss med i tjugo minuter tills det var dags att kliva på bussen igen. Men eftersom att man knäckte dem själv och vi var ungefär sju personer på en nötknäckare så var det mer av ett projekt än man kan tro. Mer som en trevlig, social ritual som gick runt och runt.
Efter det for vi raka vägen till Nimbin ackompanjerade med passande låtar. Vi gick för att titta in "marknaden" - det vill säga ett fåtal stånd som de flesta sålde begagnade småsaker. Så vi satte kurs mot affärerna i staden, eller byn kanske, som var alla utav hippie bohemisk-stil. Riktigt trevliga alltså. Ungefär vart tioende steg man tog fick man även frågan om man ville köpa gräs, svamp eller kakor. Jag skulle gissa på att många av invånarna där får sina pengar av turisterna som anländer runt halv ett, jobbar i ungefär två timmar sen kan de bara kick back resten av tiden och leva sitt ljuva liv. Köpte några armband och present till Shelley som hade haft sin födelsedag. Efter ett par timmar hoppade vi på bussen igen och for till en pub, köpte lite dricka och gick på toaletten sedan åkte vi och grillade och umgicks innan vi åkte till en lookout och tittade på ett vattenfall. Kom hem vid sextiden efter en bra dag med härligt folk. Jag och Charlotte gick och köpte glass och en flaska med vitt innan vi tog oss tillbaka till hostelet för en vila, dusch och mat. Runt elva på kvällen tog vi oss in till staden igen - eftersom våran första utekväll var lite halvdan - och gick in på första öppna puben vilket visade sig vara ett riktigt lokal-hak. Det var live-musik och, mot slutet, en sjuhelvetes massa dans från alla involverade. De var galna. En bra upplevelse för oss. Därefter gick vi vidare till det enda öppna stället efter midnatt på söndagar - Lala Land. Där dansade vi natten lång. Det var helt fantastiskt roligt. Dansa som om ditt liv hängde på det. Där träffade vi även på norrmännen som vi hade träffat ett par gånger på Bondi Hotel. Den här gången blev jag inte förvånad överhuvudtaget.
En rikigt fin dag och en riktigt fin kväll. På vägen hem, runt halv fyra på natten, träffade jag på svensken Samuel som kom på lånad cykel och skulle iväg och köpa paj. Det var dags. En riktig (skön) flummare var han. Efter en ganska lång stunds promenad blev jag även uppsprungen av en svettig och flåsande karl från dansgolvet på lala land. Han tyckte att vi hade en spark och att jag borde följa med honom, Charlotte och Michael till stranden. Jag höll inte med, även fast han verkade vara en rar karl, och skickade iväg honom igen.

På måndagen var det lite halvmolnigt väder, vilket var ganska skönt, och började dagen med att checka ut och få prylarna i ordning i skåp osv. Sedan gick jag och satte mig vid tysken Christian och åt frukost och bara snackade om allt mellan himmel och jord. Senare fick vi sällskap av Charlotte och även Samuel som nästan hade vaknat till liv vid det här laget. Det var ett fantastiskt häng. Det är bland det bästa som finns - när folk kommer och går, går och kommer och ruljansen och äventyren fortsätter per automatik. Christian som inte hade vetat var han skulle ta vägen härnäst fick bråttom när en snubbe kom och sa att han skulle till Nimbin och fortsätta östkusten uppåt, och hakade på honom. Vi andra gick för att titta in trum-sessionen som var i full gång på andra sidan dammen. Folk som lärde sig spela bongotrummor. Samuel hakade på lektionen och jag och Charlotte satt och lyssnade och njöt bredvid på en filt. När Samuel hade fått nog fixade jag till en dread i hans hår innan jag och Charlotte gick och åt på Buddha-baren tvärsöver parkeringen för att sedan bli upphämtade av Charlottes nyfunne vän Michael och det var dags för en surfsession nu istället. Jag latade mig på stranden och tog några bilder innan Charlottes kamera gav upp för den här gången.
(Egentligen hade jag inte tänkt att berätta det här för då målas det upp en bild av mig som att jag vore vårdslös (total lögn), men jag känner att jag inte kan ta ansvar för bilderna som kommer från min kamera därför att min display är paj! Detaljerna är få men om jag skulle behöva tippa på något så skulle det vara något i stil med att jag sov med väskan överst i våningssängen sen knuffade ner den under nattens gång. Ho ho ho. Detta skedde alltså en vecka efter inköp i Noosa. Man kan förstås fortfarande ta bilder men man har mindre aning om vad man håller på med. Högra hörnet av displayen funkar i alla fall. Inget att hänga läpp över. Så om ni märker att kvaliteten på mina bilder avtar något förstår ni varför).

Surfdags. Charlotte och Michael.



Jag och ena norrmannen och några random snubbar.
På väg till Nimbin - knäcker macademian nötter.
Trumsessionen på the Arts Factory. Läraren tog fram sin bong när allt var över. Det var trots allt hans födelsedag.
Christian, en okänd aussie i hörnet, jag och svensken Samuel. Underbart häng.

Igar morse sa vi hejda till Surfers Paradise och satte kos mot Byron Bay. Kara Byron Bay. Det stalle som jag har langtat efter redan forsta manaden i Australien. Nu ar vi har! Och detta ar ocksa den sista anhalten innan vi far till Sydney for att spendera vara tva sista natter i Australien och darefter vidare till vara handplockade destinationer ute i varlden.

Nar vi hoppade av Greyhound-bussen sa fanns det ingen dar att hamta upp oss, sa vi foljde efter en snubbe som sa att han skulle till the Art Factory - stallet som vi skulle bo pa. Efter en 'lite langre an onskat med backpack pa ryggen'-promenad kom vi dit och checkade in i receptionen och gjorde oss hemma i varat tipi. Javisst, ska man bo nagonstans sa ska man bo i ett tipi. Uppenbarligen. Charlotte oste i sig nudlar medan jag gick ner till receptionen och fragade om det fanns nagot stalle med vegansk mat. Fick nys om en hare krishna-restaurang som vi sokte upp efter hon hade avslutat sin "maltid". YES! Hare Krishna ar kanske det basta.
Dar at jag alldeles for mycket och rullade efter Charlotte genom gator och affarer. Till slut, till min stora lycka, kopte hon sig en vanilla slice och vi satte oss pa en parkbank. Darefter insisterade jag pa att vi skulle lagga oss i graset en liten stund innan vi tog oss an nagot overhuvudtaget. Maten i magen smalte och jag kunde inte lata bli att ga till en glassbutik dar jag sag att de salde hasselnot-soy-ice cream. Sa det provade jag pa. Mums. Vi gick tillbaka efter ha utnyttjat gratis internet pa ett hetsigt backpacker-stalle och Charlotte at pasta bolognese i cafeterian pa hostelet. Den har kvallen var vi verkligen redo for att ta oss en ol efter att ha varit onaturligt lugna i Surfers Paradise. Vi gick tjugo meter till hostelets stora och trevliga bar och fick live-musik fran en snubbe som spelade minst fyra instrument pa en och samma gang. Det gjorde mig forundrad men samtidigt lite stressad. Bland dem var den klassiskt australienska didgeridoon. Ett par ol dar sedan drog vi oss tillbaka till vart enorma talt (som vi delar med ungefar tolv andra manniskor) och den svala temperaturen var en valsignelse efter att ha blivit grillade levandes i sangarna i Surfers Paradise.

Har har vi inga konkreta planer, forutom att vi ska aka till Nimbin pa sondag och ga pa marknad. Sa det blir att utforska, kanske besoka stranden och definitivt ga ut en afton och se hur nattlivet ar har. Plus att det ar Shelleys fodelsedag idag, hurra! Tjugofyra bast. Valkommen till klubben.

Pa lordagskvallen bestamde vi oss for att unna oss nagra glas vin eftersom vi har hallit oss lugna ett bra tag. Vi gick till bottle shopen och kopte en flaska, och eftersom man inte far fortara alkohol pa hostelet sokte vi efter en lamplig plats utomhus. Vi fann oss dragna till bussterminalen eftersom den hade allt vi behovde - toaletter, vatten och "musik" (vilket var en inspelning av ljud fran naturen). Daremot var det en snubbe som gick omkring och patrullerade pa omradet sa vi fann ingen annan utvag an att faktiskt fraga honom om det var okej om vi tog oss nagra glas. Han godkande det, och rentav gjorde oss sallskap. Inte med att dricka, men med att halla konversationer. Det var ett ganska dott stalle att overvaka. Sa vi fick sallskap vilket alltid ar trevligt. Luke hette han. Efter nagra timmar gick vi vidare och in pa narmsta oppna baren, dar det inte var fullt os direkt, men det fick ga an. Tog oss hem vid halv ett-ett tiden och sov gott.
Jag vaknade runt atta av att de svenska brudarna i rummet absolut inte kunde halla tyst. Sa jag gick till Coles for att handla lite frukost (jag vagrade ata nudlar denna morgon) och det var fruktansvart langesen vi befann oss i en riktig mataffar, sa det har var rena paradiset. Herregud. Efter att Charlotte hade kommit upp sa lanade hon surfbradan fran hostelet och vi gick till stranden dar hon forsokte fanga vagor en liten stund. Sen gick vi tillbaka och vilade och laste under den hetaste tiden av dagen. Vid tre promenerade vi ner till nationalparken och gick skogspromenader. Vi maste ha valt ett mindre populart track for det var bara vi dar. Men inte oss emot. Det var riktigt trevligt. Belonade mig med en apelsin innan vi gick tillbaka till Coles, jag var ra-sugen pa potatis, sa det fick det bli. Med veganska korvar, sallad och ketchup. Deluxe. Kopte salt ocksa, fan vad gott. Smasakerna ni vet.
Noosa ar riktigt fint att vara i. En trevlig liten stad. Aven om den ar, som sagt, lite posh. Overklass.
      

                      

Lite stekning vid lagunen i Airlie beach efter en 11 timmars bussresa.

Pa fredagseftermiddagen tog vi varat pick och pack och en lada med goon och promenerade ner till hamnen for att hitta den ratta baten som skulle ta oss ut till Whitsundays, vilket ar ungefar en samling av oar. Efter nagra om och men fann vi den ratta piren. Folket hopades och vi hade en liten samling med alla 32 passagerare. Alldeles jattemanga brudar, och vi bland dem. Vi gick ombord pa baten och hade som vanligt lite sakerhetssnack och gjorde oss hemma i vara sangar. Darpa blev vi serverade middag - jag fick potatis, sallad och veggie patties. Det var sjukligt gott. Out of this world. Det har kanske nagot att gora med att jag ater nudlar minst tva ganger om dagen? De andra fick nagot mer kottigt. Aven den har karln var helt fantastisk pa att laga mat till mig, vilken frojd! Den har dagen var inte sa handelserik med tanke pa att det var i princip kolsvart efter maten, sa det blev bara lite vin och hang. Vissa lopte amok med dricklekar och harjade in pa smatimmarna, medan jag och Charlotte gick och la oss pa den tidiga timman.

Lordagen grydde och vi blev uppjagade av musiken fran hogtalarna runt 6 pa morgonen. Till frukost blev det toast, fruktsallad och kaffe. Manga forbannade sitt liv den har morgonen. Men inte jag och Charlotte, icke. Eller Charlotte lite grann pa grund av sin sjosjuka. Vi styrde baten mot Whitehaven beach och blev skeppade i land av den lilla gummibaten dar vi fick njuta av omgivningen och solen i 1,5 timma innan de kom och hamtade oss igen. Vi fick lite frukt och hangde runt pa baten (som var mycket mindre an vad man hade tankt sig) medan vi for vidare till nasta strand och lookout. Det tredje eller fjarde mest fotograferade stallet i Australien. Jattelackert var det. Efter vi tagit lite bilder fran den populara utkiksplatsen gick vi ner till stranden och tog vart forsta dopp. Det var behovligt, det har varit tropisk varme hela varan tripp. Vilket ar bra forstas, mycket battre an ovader. Daremot var man tvungen att ha en stinger suit pa sig, alltsa en drakt som tacker hela kroppen utom hander, huvud och fotter. Detta for att mildra effekten om man blir brand av en av de okanda maneterna, fast aven det var ingen garanti. Som tur var hade vi redan skrivit av vara kroppar och sjalar sa om nanting skulle handa rakar ingen i trubbel forutom vi. Hur som helst sa sprang vi inte pa nagra sadana och badade i lugnan ro. Efter det svalkande doppet promenerade vi tillbaka till den andra stranden och blev skeppade tillbaka pa baten. Dags for lunch - salladswraps den har gangen. Sen var det manga som vilade och tog igen somn, fast jag satt och pratade med de enstaka kampar som fortfarande var vakna.

Vi for vidare till ett stalle vid revet och det var dags for att snorkla. Fantastiskt! Vad mycket liv det finns. Finns sa mycket att se och man blir sallan less. Men efter ett tag blev det alldeles for kyligt och vi hoppade pa gummibaten igen. De hade fallt ut 'plankan' pa baten, sa vi underholl oss ett tag med att hoppa fran baten. Good old fun. Efter det akte vi till en strand (stor variation av aktiviteter va? haha) och sag pa solnedgangen med ett glas vin i handen. Vad mer kan man be om? Efter det bjods det pa middag - spagetti med pastasas!! Vilken karl. Utomordentligt. Pa kvallen blev det lite lekar, vin och prat. Trevligt!

Sista morgonen, sondagen, fick vi lite sovmorgon och gick inte upp forran runt sju. Serverades frukost och redan vid attatiden sa var det dags for dagens aktivitet - snorkling. Vi befann oss redan pa platsen sa det var bara pa med stinger suiten och hoppa i. Vi sag en enorm fisk som de hade dopt till Elvis. Bland de fiskarna finns det bara en hane och resten ar honor. Nar hanen dor av nagon anledning, sa tar den storsta och starkaste honan och genomgar ett sexbyte och blir man. Vaxer och byter farg och blir ledare. Jattekonstigt fenomen. Alla fods till honor. Sag ingen skoldpadda eller dylikt, men mangder av fiskar av alla dess farger och monster. Det var det for den har resan. Vi fick lite mellanmal och akte tillbaka till Airlie beach. Bra tripp!

Man har noll koll pa veckodagar nu for tiden. Man lever bara pa datum om ens det. Man lever bara for den plats man ar pa for tillfallet. Idag ar det fredag i alla fall fic k jag hora imorse.

Onsdagen, dagen efter dykningen, holl vi ett lugnt tempo och bara hangde runt i Cairns. Gick och tittade i lite affarer (jag kopte en klanning och en vaska, for billiga penningar forstas). Och jag kopte en kamera. Helt jattenodvandigt att ha en kamera nar man reser sa det kanns bra. Aven om jag fick nalla fran Indien-kassan. Det kostar skjortan att resa i Australien, verkligen. Vi hangde runt lite grann pa hostelet och vantade pa att de skulle slanga ut oss kl 22:00 nar receptionen stangde, och da strosade vi vidare och satt utanfor McDonalds i tva timmar i vantan pa att varan over night-buss som skulle ta oss till Airlie beach skulle anlanda. 00:25 blir vi pajagade av en hetsig chauffor och resan startade. Sammanlagt spenderade vi 11 timmar pa bussen, men det gick absolut helt OK, aven om man inte fick god somn sa maste man ha fatt nagon slags somn for resan gick hyfsat fort.

Val i Airlie beach gick vi och checkade in pa hostelet Nomads som var helt reko och jag at lite mackor och hummus som jag hade med mig och darpa foljde jag med Charlotte som at brunch pa ett cafe. Vi gick aven och bekraftade varan battripp som gar av stapeln idag. Sen gick vi ner till lagunen och badade och laste och loste sudoku. Pa kvallen tvattade vi och lagade mat och gick ut och tog en drink. Sen var vi i sang vid halv elva tiden. Haha. Var ar uthalligheten kan man fraga sig? Vi har bara vuxit upp tror jag.

Det ar sa markligt att man kan traffa samma manniskor flera ganger om har borta, i stora stora Australien. Som en brud som gjorde samma rock-tour med oss, nar vi spenderade tre dagar med att utforska olika stenformationer, henne traffade vi aven i regnskogen. Oc h igar kvall anlande hon i Airlie beach. Sa henne kan vi sakert rakna med att traffa pa igen. Och ett par svenska snubbar som bodde pa samma hostel som oss i Cairns, som jag fragade om jag kunde lana deras tandare till att starta gasspisen. Det stod "pressbyran" pa den sa det var ju ganska avslojande. Da kunde jag inte gora annat an att prata svenska med dem. Annars om vi traffar svenskar sa brukar vi halla kaften och inte avsloja vart vi kommer ifran haha. Vi har mangder med svenskar hemma. De snubbarna ar i alla fall har och bor pa samma hostel som oss nu ocksa. De ar helt reko sa dem kan man snacka med. Aven om de ar ynglingar.

Sa nu ar det idag, fredag, och an har vi bara atit frukost, lastat av lite bagage hos ett reseforetag, tagit en kaffe och nu sitter vi vid datorn en kort svang. Lapa lite sol innan det ar dags for att laga lunch och ga pa baten.
Kanslan av Airlie beach, for all del har jag bara varit har i 24h, men jag tror inte att jag skulle ha foredragit att vara har langre. Sol och bad och fest. Ett typiskt turisthakul-resemal. Jag ar lite for gammal for det nu. Och de satter igang musiken pa hostelet runt 9 pa morgonen sa det kanns som man ar pa festival. Nu vill jag ivag pa baten och bara snorkla snorkla snorkla!! Och om jag har tur sa kommer vi inte ha nagon mottagning pa mobilerna. No offence. Det ar bara sadan frihet. Da finns det ju faktiskt inte annat an har och nu. Puss pa er!!